Reflektioner angående mordet på Elin Krantz

View previous topic View next topic Go down

Reflektioner angående mordet på Elin Krantz

Post  K. V. Pauker on Sun 17 Nov - 16:44

Både här på Exilen, Flashback och på andra ställen på nätet har man visat de synnerliga råa bilderna på liket efter den våldtäktsmördade Elin Krantz. De här bilderna skulle jag tro är bland de mest chockerande som invandringsmotståndare lyckats uppbringa. Man skulle ju kunna tro att ett informationspaket bestående av dessa bilder, Elin Krantz medverkan i den (sexualanspelande) mångkulturförespråkande musikvideon "Blanda upp", exemplifiering av vitpixlingen av gärningsmannen i kombination med redovisning av statistik över den här typen av brott skulle kunna chocka en del av mottagarna i tillräcklig grad för att skapa ett ifrågasättande av stöd till partier som inte ser den sannolika ökningen av den här typen av brott som ett problem och/eller minskat förtroende för etablerade medier.

Jag har tidigare framfört viss skepsis angående den möjliga effekten om man skulle pröva dela ut ett informationspaket i t ex en stadsdel eller mindre kommun. Det finns flera möjliga hakar.

En viktig hake är att en väldigt stor del av befolkningen i brottsaktiv ålder börjar vara 1:a eller 2:a generationens invandrare. Siffran är väl runt 35 %. Då blir väl en våldtäktsandel om runt 40 % för utländska medborgare och 60-70 % för alla invandrare inte lika märkvärdig. Och om man siktar in sig på överfallsvåldtäkterna utomhus så siktar man ju in sig på en relativt ovanlig och udda brottstyp. Sannolikheten för att man skall råka ut för ett dylikt brott framstår ju inte så stor. Dessa typer av risker intar väl heller inte topp-placeringarna i det som styr folks politiska preferenser. Det som i huvudsak styr folks preferenser är vilket politiskt alternativ som kan ge en själv ekonomiska fördelar, speciellt på kort sikt.

Det finns i och för sig en grupp människor som ser alla färgade invandrare som någon slags jesusar eller liknande, i alla fall om de inte är antisemiter (titeln på Ingrid Segerstedt-Wibergs bok "Jesus var inte svensk" speglar dessa människors känsloliv på ett väldigt bra sätt). Tvivlar dock på att dessa människor går att nå med dylik propaganda. Har detta funkat hittills?

En intressant fråga är dock i vilken grad Elin Krantz-reportage med chockerande bilder skulle kunna locka folk till alternativa medier. Om du skall kunna få upp antalet läsare på ett nyhetsbrev via e-post som konkurrerar med etablerade medier så behöver du ha något som gör folk nyfikna på att återkomma. Ju råare grejer man visar desto fler, nyfikna, antar jag. En del kan väl dock uppleva det hela så pass obehagligt att de inte återkommer. Men min gissning är att antalet nyfikna skulle bli fler.

Frågan är också om det skulle gå att locka folk till en webb-TV-kanal som folk zappade över till ibland (webb-TV-kanalen skulle kunna ses genom en dator som anslutits till TV:ns USB-ingång) genom att visa chockerande material typ mordbilderna på Elin Krantz. Här har vi kanske det möjliga användningsområdet för dylikt material: Att locka tittare. Public Service-kanaler och typiska reklamfinansierade kanaler kan inte visa vad som helst. Det är väl en av deras få svagheter. Genom att visa sensationellt, chockerande material skulle det kanske vara möjligt att bygga upp en webbkanal med påtaglig räckvidd. Och genom att blanda in "tråkig" ekonomisk information i sensationsstoffet, sätta andra partier mer på agendan o s v skulle man kanske också kunna få en reell påverkan på en större allmänhets politiska beteende. Man bör dock komma ihåg att kampen om tittarnas gunst är hård. Så jag tror inte att man kan få den typiske mediekonsumenten att offra mer än 2-3 min per dag åt alternativ webb-TV av den här typen. Tror också att det är svårt att få ihop mer material än så per dag som folk upplever håller tillräckligt hög kvalitet för att vara intressant. Att få ihop 1 min/dag är kanske tufft nog.

Min gissning är också att fall typ Elin Krantz gör det mer intressant för folk att jobba för t ex en webb-TV-kanal av ovannämnda typ mot ringa eller ingen ersättning. Tror det är litet svårare att få folk motiverade genom att sprida ekonomisk information.

Så det finns kanske en möjlig liten nisch för donationsfinansierad etermedia av lågbudgettyp som kan nå ett relativt stort antal tittare.    

Om man nu skulle lyckas få till ett alternativt massmedium med riktigt stor räckvidd så tror jag att ett av detta massmediums viktigaste uppgifter är att sätta nya partier på agendan. Vi har idag den ifråga om invandringspolitik mest extrema svenska regeringen någonsin och den i detta avseende värsta regeringen i Europa. Över 100 000 invandrare per år. Fri arbetskraftsinvandring. Gratis sjuk- och tandvård för illegala invandrare. Förbud mot att eftersöka illegala invandrare genom deras barn i skolorna. Folkpartiledaren Jan Björklund sade i SVT:s partiledardebatt sö 6 okt 2013 ( http://www.svtplay.se/video/1500228/6-10-18-30 ) att vi skall välkomna de invandrare som kommer hit och att de är vår tids Karl-Oskar och Kristina. Han jämför alltså helt öppet kolonisationen av Nordamerika, som väl inte var direkt fördelaktig för de som redan bodde där, med dagens invandring. Om de fåtaliga indianerna fått ha Nordamerika med alla sina naturtillgångar för sig själva så hade de varit rikare än saudierna och kuwaitierna. Kolonisationen av Nordamerika skedde också mot indianernas uttalade vilja när de väl (för sent) upptäckt vad som var på gång. Noterar också att nästan ingen hittills verkar ha höjt på ögonbrynen över vad Björklund egentligen sade. Detta speglar väl rätt bra hur invandringsförespråkande extremism idag blivit en så pass etablerad norm att inte ens invandringsmotståndare reagerar.

Väljarna måste få veta att dagens svenska mainstreampartier, i synnerhet de borgerliga och Miljöpartiet, i fråga om invandringspolitik är extrema jämfört med mainstreampartierna i våra grannländer, övriga Europa och i synnerhet jämfört med mainstreampartier i Japan och Sydkorea.

Väljarna måste också få substitut till dagens extrema mainstreampartier att rösta på. Många kan bara inte rösta på SD eftersom de liksom upplever partiet för extremt p g a dess bakgrund eller inte täcker in deras åsikter i andra frågor. Man måste erbjuda väljarna andra alternativ. Jag vädjar därför till den som har möjlighet att ta initiativ till någon namninsamling för registrering av minst ett nytt mainstream-parti. Det här håller på att ta en ände med förskräckelse. Allt går så snabbt nu. Det går väl inte att hindra avvecklingen av Sverige. Men det borde gå att sakta upp det hela litet. Man skall man ha minsta möjlighet att göra detta måste man erbjuda väljarna fler alternativ till de etablerade partierna.

Jag kan förstå om den som är nazist inte håller med mig: ”Jamen va hettere NSDAP fick ju 30 % av rösterna och kom sen till makten med hjälp av motsvarigheterna till moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna, så det går ju jättelätt att införa nazism på det sättet. Enda felet är att vi inte har en bra Führer. Anders Klarström var skitbra när han höll tal i Trollhättan 1994 och försökte vara som Hitler med fingrar som spretade mot ansiktet, mer sånt, då tar vi makten! Å sen så är det ju fel att erbjuda flera partier eftersom man ju ska diktatur så att folk inte får rösta på flera partier.” Tyvärr verkar det här nazistiska tänket även finnas hos de som säger sig vara opåverkade av nazismen. Mitt bestämda intryck är dock att huvudförklaringen till att man inte vill ha fler alternativa partier är att man när en obändig lust att få ingå i en enpartistat där man iklädd uniform får stå och heila till Führern. Detta är livets mening som dum goj.

K. V. Pauker

Poäng : 2728

Back to top Go down

Re: Reflektioner angående mordet på Elin Krantz

Post  K. V. Pauker on Sun 22 Feb - 11:17



K. V. Pauker wrote:Både här på Exilen, Flashback och på andra ställen på nätet har man visat de synnerliga råa bilderna på liket efter den våldtäktsmördade Elin Krantz. De här bilderna skulle jag tro är bland de mest chockerande som invandringsmotståndare lyckats uppbringa. Man skulle ju kunna tro att ett informationspaket bestående av dessa bilder, Elin Krantz medverkan i den (sexualanspelande) mångkulturförespråkande musikvideon "Blanda upp", exemplifiering av vitpixlingen av gärningsmannen i kombination med redovisning av statistik över den här typen av brott skulle kunna chocka en del av mottagarna i tillräcklig grad för att skapa ett ifrågasättande av stöd till partier som inte ser den sannolika ökningen av den här typen av brott som ett problem och/eller minskat förtroende för etablerade medier.

Jag har tidigare framfört viss skepsis angående den möjliga effekten om man skulle pröva dela ut ett informationspaket i t ex en stadsdel eller mindre kommun. Det finns flera möjliga hakar.

En viktig hake är att en väldigt stor del av befolkningen i brottsaktiv ålder börjar vara 1:a eller 2:a generationens invandrare. Siffran är väl runt 35 %. Då blir väl en våldtäktsandel om runt 40 % för utländska medborgare och 60-70 % för alla invandrare inte lika märkvärdig. Och om man siktar in sig på överfallsvåldtäkterna utomhus så siktar man ju in sig på en relativt ovanlig och udda brottstyp. Sannolikheten för att man skall råka ut för ett dylikt brott framstår ju inte så stor. Dessa typer av risker intar väl heller inte topp-placeringarna i det som styr folks politiska preferenser. Det som i huvudsak styr folks preferenser är vilket politiskt alternativ som kan ge en själv ekonomiska fördelar, speciellt på kort sikt.

Det finns i och för sig en grupp människor som ser alla färgade invandrare som någon slags jesusar eller liknande, i alla fall om de inte är antisemiter (titeln på Ingrid Segerstedt-Wibergs bok "Jesus var inte svensk" speglar dessa människors känsloliv på ett väldigt bra sätt). Tvivlar dock på att dessa människor går att nå med dylik propaganda. Har detta funkat hittills?

En intressant fråga är dock i vilken grad Elin Krantz-reportage med chockerande bilder skulle kunna locka folk till alternativa medier. Om du skall kunna få upp antalet läsare på ett nyhetsbrev via e-post som konkurrerar med etablerade medier så behöver du ha något som gör folk nyfikna på att återkomma. Ju råare grejer man visar desto fler, nyfikna, antar jag. En del kan väl dock uppleva det hela så pass obehagligt att de inte återkommer. Men min gissning är att antalet nyfikna skulle bli fler.

Frågan är också om det skulle gå att locka folk till en webb-TV-kanal som folk zappade över till ibland (webb-TV-kanalen skulle kunna ses genom en dator som anslutits till TV:ns USB-ingång) genom att visa chockerande material typ mordbilderna på Elin Krantz. Här har vi kanske det möjliga användningsområdet för dylikt material: Att locka tittare. Public Service-kanaler och typiska reklamfinansierade kanaler kan inte visa vad som helst. Det är väl en av deras få svagheter. Genom att visa sensationellt, chockerande material skulle det kanske vara möjligt att bygga upp en webbkanal med påtaglig räckvidd. Och genom att blanda in "tråkig" ekonomisk information i sensationsstoffet, sätta andra partier mer på agendan o s v skulle man kanske också kunna få en reell påverkan på en större allmänhets politiska beteende. Man bör dock komma ihåg att kampen om tittarnas gunst är hård. Så jag tror inte att man kan få den typiske mediekonsumenten att offra mer än 2-3 min per dag åt alternativ webb-TV av den här typen. Tror också att det är svårt att få ihop mer material än så per dag som folk upplever håller tillräckligt hög kvalitet för att vara intressant. Att få ihop 1 min/dag är kanske tufft nog.

Min gissning är också att fall typ Elin Krantz gör det mer intressant för folk att jobba för t ex en webb-TV-kanal av ovannämnda typ mot ringa eller ingen ersättning. Tror det är litet svårare att få folk motiverade genom att sprida ekonomisk information.

Så det finns kanske en möjlig liten nisch för donationsfinansierad etermedia av lågbudgettyp som kan nå ett relativt stort antal tittare.

Om man nu skulle lyckas få till ett alternativt massmedium med riktigt stor räckvidd så tror jag att ett av detta massmediums viktigaste uppgifter är att sätta nya partier på agendan. Vi har idag den ifråga om invandringspolitik mest extrema svenska regeringen någonsin och den i detta avseende värsta regeringen i Europa. Över 100 000 invandrare per år. Fri arbetskraftsinvandring. Gratis sjuk- och tandvård för illegala invandrare. Förbud mot att eftersöka illegala invandrare genom deras barn i skolorna. Folkpartiledaren Jan Björklund sade i SVT:s partiledardebatt sö 6 okt 2013 ( http://www.svtplay.se/video/1500228/6-10-18-30 ) att vi skall välkomna de invandrare som kommer hit och att de är vår tids Karl-Oskar och Kristina. Han jämför alltså helt öppet kolonisationen av Nordamerika, som väl inte var direkt fördelaktig för de som redan bodde där, med dagens invandring. Om de fåtaliga indianerna fått ha Nordamerika med alla sina naturtillgångar för sig själva så hade de varit rikare än saudierna och kuwaitierna. Kolonisationen av Nordamerika skedde också mot indianernas uttalade vilja när de väl (för sent) upptäckt vad som var på gång. Noterar också att nästan ingen hittills verkar ha höjt på ögonbrynen över vad Björklund egentligen sade. Detta speglar väl rätt bra hur invandringsförespråkande extremism idag blivit en så pass etablerad norm att inte ens invandringsmotståndare reagerar.

Väljarna måste få veta att dagens svenska mainstreampartier, i synnerhet de borgerliga och Miljöpartiet, i fråga om invandringspolitik är extrema jämfört med mainstreampartierna i våra grannländer, övriga Europa och i synnerhet jämfört med mainstreampartier i Japan och Sydkorea.

Väljarna måste också få substitut till dagens extrema mainstreampartier att rösta på. Många kan bara inte rösta på SD eftersom de liksom upplever partiet för extremt p g a dess bakgrund eller inte täcker in deras åsikter i andra frågor. Man måste erbjuda väljarna andra alternativ. Jag vädjar därför till den som har möjlighet att ta initiativ till någon namninsamling för registrering av minst ett nytt mainstream-parti. Det här håller på att ta en ände med förskräckelse. Allt går så snabbt nu. Det går väl inte att hindra avvecklingen av Sverige. Men det borde gå att sakta upp det hela litet. Man skall man ha minsta möjlighet att göra detta måste man erbjuda väljarna fler alternativ till de etablerade partierna.

Jag kan förstå om den som är nazist inte håller med mig: ”Jamen va hettere NSDAP fick ju 30 % av rösterna och kom sen till makten med hjälp av motsvarigheterna till moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna, så det går ju jättelätt att införa nazism på det sättet. Enda felet är att vi inte har en bra Führer. Anders Klarström var skitbra när han höll tal i Trollhättan 1994 och försökte vara som Hitler med fingrar som spretade mot ansiktet, mer sånt, då tar vi makten! Å sen så är det ju fel att erbjuda flera partier eftersom man ju ska diktatur så att folk inte får rösta på flera partier.” Tyvärr verkar det här nazistiska tänket även finnas hos de som säger sig vara opåverkade av nazismen. Mitt bestämda intryck är dock att huvudförklaringen till att man inte vill ha fler alternativa partier är att man när en obändig lust att få ingå i en enpartistat där man iklädd uniform får stå och heila till Führern. Detta är livets mening som dum goj.



Kom på en möjlig metafor jag inte sett. Den är väl för radikal för att slå an hos de flesta. Men för en liten del av befolkningen, typ kategorin de redan "frälsta", skulle denna metafor plus bilden kanske kunna ge en Aha-upplevelse:

"Om Elin Krantz varit ett land skulle man ha bältat henne för att underlätta för gärningsmannen eller gärningsmännen och kallat detta för kulturell berikning eller att säkra framtidens pensioner. Om någon hade protesterat mot detta hade man gett vederbörande sparken och åtalat vederbörande för hets mot folkgrupp. Därför hade protesterna varit rätt minimala. När Elin Krantz sedan dött hade de som bältat henne satt på en peruk på en kvinna från gärningsmannens/gärningsmännens hemland och kallat henne för "Elin Krantz". De som protesterat hade fått sparken och dömts för hets mot folkgrupp."

Edit: Fortsättning, "Och om väljaren varit Elin Krantz så hade hon röstat för fortsatt bältning".

Med anledning av det sistnämnda kom jag osökt att tänka på ett kanske mer användbart kommunikativt grepp:

Man låter representanter för sjuklövern puckla på en väljare. Varje slag, spark, hoppning eller loska hade kunnat kopplas till ett bildtext-förslag typ "vi var tvungna att sänka pensionerna drastiskt för att finansiera invandringen", "Muhammed före Kalle" (Mona Sahlin), "Ni har riktig kultur vi har små grodorna och sådana löjliga saker" (variant av Mona Sahlin), "Blott barbariet är ursvenskt" (Reinfeldt), "Jobben i de nya gruvorna kan komma att gå till arbetskraftsinvandrare, hi, hi" (variant av Maud Olofsson), "Invandrarna är vår tids Karl-Oskar och Kristina-kolonisatörer, det är bra att Sverige koloniseras och får en ny befolkning precis som indianernas Amerika" (variant av Jan Björklund) o s v. När sedan någon kommer fram till misshandelsplatsen och protesterar spottar den misshandlade ut blod och några tänder och säger "jävla rasist!". Därefter släpar sjuklöver-gänget iväg väljaren som med ett lyckligt leende låter misshandeln fortsätta.

Skulle faktiskt vilja se en sådan här film på nätet. Tror det skulle kunna gå att göra den rätt bra. Det här skulle kunna vara ett sätt att sätta fingret på frågan vad det egentligen är för mening med det här självplågeriet. Ingen ifrågasätter egentligen sjuklövern som ett rationellt val. Tvärtom lät Mattias Karlsson häromdagen som att han tyckte att det låg ett ärligt uppsåt bakom (fp):s och (kd):s senaste röstfiske-utspel. Han kommenterade detta med att han välkomnade förslagen och tyckte att det inte gjorde något om detta innebar färre röster för SD. Om hans tanke var att SD vad beträffar politikens innehåll skulle framstå som mer likvärdigt med (fp) och (kd) och därmed upplevas som mer rumsrent så tror jag att han räknar fel. SD kommer aldrig att bli lika rumsrent som sjuklövern. Och om då (fp) och (kd) upplevs som rätt likvärdiga så röstar folk då på dessa partier i stället. Deras utspel verkar också ha stoppat deras utförsrusch i opinionen. SD har väl tagit någon tiondel från andra partier i stället.

I och för sig tror väl jag att filmen ovan med smockor och sparkar kanske hade upplevts som litet för drastisk för ett parti som velat ha en statsmannamässig framtoning. Men om någon oberoende aktör gör den till en populär filmsnutt med många visningar så kan den kanske ge ett bidrag i ett kampanjande som ifrågasätter vitsen med självplågeriet. Rent generellt tycker jag också att SD visar den befintliga gängse verklighetsuppfattningen för stor respekt. Man faller in i rollen som extremistpartiet som försöker anpassa sig till de spelregler som det andra laget satt upp och ändrar efterhand. Hela tänket genomsyras av den här attityden. Detta får konsekvenser för SD:s agerande på alla plan. Ta t ex Mattias Karlssons recept för att anpassa SD till ett samhälle där alltfler har mångkulturella familjebildningar och till att anpassa partiet till det faktum att båda de stora privata mediekoncernerna ägs av familjer med en öppet uttalad judisk identitet och en öppen, radikal invandringsförespråkande agenda (gäller speciellt DN under Wolodarskis ledning). Karlssons lösning på detta är att självmant plocka in personer med så pass mycket judiskt påbrå att de skulle ha skickats till koncentrationsläger under 2:a världskriget och att utesluta partimedlemmar som William Hahne eftersom han utmanar en kandidat som har barn med en färgad man, och därmed göra sig beroende av dessa personers välvilja. Lyckas SD slippa undan med blotta förskräckelsen efter att ha sparkat Jan Sjunnesson (som har barn med en färgad kvinna och en bakgrund i den "antirasistiska" rörelsen) så har SD haft tur. Skall man plocka in människor som kan förargas av SD:s vit maktrörelse-rötter, att man ville ha ofrivillig repatriering till 1999 och tillät personer med någon slags nazistsympatier vara med till runt 1997/98 (då Gösta Bergqvist uteslöts) så tycker jag att det dels verkar mindre riskabelt och dels borde skotta in fler röster om man låter dessa människor få vara kandidater på villkor att de öppet säger till väljarna att de håller för näsan litet med anledning av SD:s bakgrund men att de ändå stöttar partiet p g a de allvarliga ekonomiska konsekvenser invandringen får. Det man vinner med denna approach är följande:

1. Man minskar de negativa effekterna något av eventuella avhopp. Om man aldrig gjort anspråk på att vara fullt rumsren utan stöttats av färgade, personer med judiskt påbrå och personer med mångkulturell familjebild p g a de ekonomiska konsekvenser invandringen får så devalveras inte förtroendekapitalet lika starkt vid avhopp. Det som devalveras är trovärdigheten i påståendet att invandringen kostar pengar. Men så länge man har stöd av andra personer i kategorin så har man ändå kvar en hög trovärdighet i påståendet att de ekonomiska konsekvenserna av invandringen blir så svåra att även personer som störs av partiets rötter av den anledningen ser det som viktigt att stötta partiet.

2. Man tydliggör alltså på det här viset den grad av ekonomisk påverkan invandringen har. Om folk stöttar ett parti trots att detta ger dem dåliga vibbar p g a den egna härstamningen eller familjebilden så blir slutsatsen rimligen att denna ekonomiska faktor bör ha en rätt drastisk påverkan.

3. SD:s nuvarande recept när det gäller personer med färgat/judiskt påbrå eller mångkulturell familjebild bygger helt på att andra, t ex Wolodarski på Dagens Nyheter och andra partier som vill åt samma röster som SD, skall intyga att SD är typ ett rumsrent och icke-rasistiskt parti. Man behöver inte vara något snille för att inse att detta kan vara litet problematiskt. Ta t ex exemplet Björn Söder. Han blev anklagad för att vara antisemit trots att han sagt att man kan vara jude och svensk samtidigt och trots att han är den SD:are som mest högljutt de senaste 15 åren bedyrat sin lojalitet mot judenheten och Israel. Detta är ett tydligt exempel på att det finns vissa problem förknippade med att välja en strategi där man gör sig beroende av politiska motståndares välvilja. En sådan som Mattias Karlsson kommer dock aldrig att ta till sig detta. SD har inte gått uppåt i opinionen tack vare Mattias Karlsson. SD har gått uppåt i opinionen TROTS Mattias Karlsson. Med den politik som förs i Sverige borde invandringskritiska partier ha minst 30 % av rösterna. SD:s framgångar den senaste tiden bygger på de andra partiernas mer extrema politik än alla andra länder i Europa. Inte på att SD är skickligt på att pressa ut så mycket väljarstöd som möjligt ur väljarkåren. Snart kommer också de demografiska förändringarna av väljarkåren att slå igenom. När man börjar få en väljarkår med samma bakgrund som i Malmö så blir det tungt för ett invandringskritiskt parti att öka röstetalet. Det är en kamp mot klockan. Och den håller SD på att förlora och sjuklövern och de stora medierna på att vinna. I och för sig hade väl sjuklövern, DN & Co vunnit i vilket fall som helst. Men man hade väl kunnat göra segern litet mindre lättvunnen. Tycker att man kunnat vinna litet för lätt och kommit undan med väldigt stora grejer alltför lätt. Mer än 90 % av landets nyblivna pensionärer gör nog ingen tydlig koppling mellan de sänkta pensionerna efter ATP-systemets avveckling och invandringen. Kronförsvaret med räntor på 500 % till en kostnad i dåtida penningvärde om 500 miljarder satte inga spår i väljarnas förtroende. Nettobidraget till EU på 20 miljarder per år och som man ljög om i sina prognoser inför EU-inträdet är också en faktor som liksom inte existerar i väljarnas sinnevärld. Hittills är det väl fråga om över 300 miljarder som skickats iväg till EU som t ex kunnat användas till pensioner. SD hjälper nästan aldrig väljarna på traven när det gäller att inse saker.

K. V. Pauker

Poäng : 2728

Back to top Go down

View previous topic View next topic Back to top


 
Permissions in this forum:
You cannot reply to topics in this forum