Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

View previous topic View next topic Go down

Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sun 1 Dec - 14:20

Anhängare av SD brukar ofta förklenande använda beteckningen “sjuklövern” som samlingsnamn för de invandringsförespråkande partierna i Sveriges riksdag.

Sverigedemokrater brukar också ibland påpeka att de andra partiernas väljare ofta håller med SD i invandringsfrågor och tycker att ”deras” parti borde samarbeta med SD i invandringsfrågor.

Sverigedemokrater tycker att detta visar att detta visar SD:s potential och att detta visar att SD kan få fler röster i framtiden. Men man ställer sig aldrig frågan om det kanske inte finns skäl att minska det motstånd många väljare (som sympatiserar med SD i invandringsfrågor) känner inför att rösta på SD.

Ett skäl till att man inte vill rösta på SD kan vara att man upplever sitt ”gamla” partis upplevda position på höger-/vänsterskalan som så pass viktig att detta övertrumfar invandringsfrågan.

Ett annat skäl kan vara SD:s rumsrenhetsproblem. Det känns inte bra att rösta på SD även om man egentligen tycker som SD. Eller kanske t o m har mer radikala åsikter och sannolikt skulle bli utesluten p g a ”nolltoleransen” om man vädrade sina åsikter och var med i SD. Det finns individer som fortsätter rösta på t ex sossarna och moderaterna trots att de själva säger ”jävla svartskallar” och ”ut med packet”. Eftersom man själv i offentligheten, om man blev intervjuad i TV aldrig skulle säga något dylikt, eller ens erkänna att man var mot invandringen, så utgår man ifrån att andra funkar likadant. Om någon erkänner att man är mot invandringen så innebär detta därför liksom att vederbörande vill skjuta invandrarna eftersom man antar att alla precis som en själv i offentligheten lägger sig några snäpp mindre långt ut på extremistskalan än vad som faktiskt är fallet. Detta problem accentueras i SD:s fall av partiets förflutna där partiet stod för en mer extrem politik som t ex ofrivillig repatriering.

Frågan är vad man eventuellt skulle kunna göra åt de två ovannämnda problemen.

Problemet med att SD inte täcker in ett lika brett område på höger-/vänsterskalan som ”sjuklövern” skulle kunna lösas genom att SD delades upp i åtminstone två partier. Då skulle man vara mindre handikappad av faktorn att inte kunna erbjuda väljaren alternativ som upplevs ligga tillräckligt rätt på höger-/vänsterskalan.

Om man delar upp SD i två partier förefaller det också naturligt att ge partierna helt nya namn i stället för partinamn typ Sverigedemokraterna A och Sverigedemokraterna B. Nya partier och partinamn skulle försvaga SD:s koppling till dess förflutna och därför den upplevda orumsrenheten. Speciellt i kombination med att man påpekar att de som förespråkade den gamla SD-politiken bröt sig ur och bildade ND. Man kan också förklara att man avser överlåta partinamnet SD till de som tycker som SD gjorde förr och att det kanske var ohederligt att ta över ”deras” parti men att detta var det alternativ som stod till buds för att få en organisatorisk bas.

Visst finns det en risk med att dela upp SD på två partier på så vis att ett av partierna, eller båda, kan få så få röster att det hamnar utanför riksdagen. Denna risk skulle man dock kunna minimera genom att ha kvar SD, eller ett omdöpt SD, fram till valet med anmälda kandidater. Ser man att risken är påtaglig för att ett eller båda partierna hamnar utanför riksdagen kan företrädarna för de uppdelade partierna säga att man inte ställer upp i valet p g a detta och att folk då får nöja med SD eller ett omdöpt SD.

Ett omdöpt SD skulle kanske kunna få ett relativt neutralt namn som speglar partiets karaktär av samlingslista för kandidater med olika position längs höger-/vänsterskalan. Jag vet inte vilket namn som skulle kunna vara lämpligt, men kanske skulle man kunna tänka sig något typ ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

Ytterligare en fördel med att erbjuda två explicita alternativ längs höger-/vänsterskalan, där ett parti är ”borgerligt” och det andra är ”socialdemokratiskt” är att detta på ett pedagogiskt sätt skulle kunna förklara för väljarna att invandringen inte är en höger-/vänsterfråga. Moderaterna kan idag fortfarande plocka röster genom att epiteten ”högerpopulist” och ”högerextremist” ofta används som beteckning på invandringsmotståndare. Väljarens logik resulterar då ofta i slutsatsen att en normal, sansad invandringsmotståndare är ”vanlig” höger vilket man i sin tur i regel anser vara lika med moderat. Därför kan moderaterna fortsätta kamma in invandringskritiska röster år in och år ut trots en mer extrem invandringspolitik än de svenska socialdemokraterna och Europas mest generösa invandringspolitik och trots att partiledaren kläcker ur sig saker som ”blott barbariet är ursvenskt”. Om man kan börja bygga upp en radda invandringskritiska partier, med åtminstone två partier, på en parallell höger-/vänsterskala så förses väljarna med en verklighetsuppfattningskomponent som gör det svårare att förse moderaterna med gratisröster p g a att väljare tror att det måste finnas en koppling mellan höger-/vänsterskalan och graden av restriktivitet i invandringspolitiken.

Så det finns alltså tre olika fördelar med att dela upp SD på minst två partier:

1. Färre förlorade röster p g a bättre täckning av höger-/vänsterskalan.

2. Färre förlorade röster p g a försvagad koppling till SD:s orumsrena tidigare historia.

3. Färre förlorade röster till moderaterna p g a att de inte längre i samma grad kan profitera på att invandringskritiska partier kallas ”högerpopulister” och ”högerextremister” (vilket får folk att dra slutsatsen att icke-populistiska och icke-extremistiska invandringsmotståndare röstar på ”normala” högerpartier som moderaterna).

Övriga synpunkter:

1. Det är sannolikt smartast ur röstmaximeringssynpunkt att inte lägga de två riksdagspartierna för långt ut på höger- respektive vänsterkanten. Så min gissning är att man snarare bör lägga sig aningen, aningen till höger om sossarna och snarare aningen, aningen till vänster om moderaterna/centern än tvärtom.

2. Det borde vara lättare att kunna erbjuda ytterligare alternativ längs höger-/vänsterskalan och andra skalor (som t ex miljö- och socialkonservatism-skalorna) kommunalt eftersom det krävs lägre röstetal för att ta sig in i fullmäktige. Det är också lättare att locka avhoppare från andra partier och hålla kvar dem om de kan säga att de bara bytt till en motsvarighet till sitt gamla parti. Om politikern/politikerna i fråga är populär lokalprofil kan detta innebära ganska lättplockade röster. Men om det är fråga om ett parti långt ut på någon skala och där politikern i fråga inte har någon större personlig popularitet är det kanske bättre att erbjuda ett av två partier på höger-/vänsterskalan eller ett parti typ ovannämnda ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena. Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen. Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende. Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.




___________________________
*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Ådärkomdenja on Thu 5 Dec - 17:08

Nu
har du väl ändå tappat bort dig totalt. Alla partiet har inre 'fraktioner' , att splitta (sd) rena idiotin, och hur skulle det gå till i praktiken?
avatar
Ådärkomdenja

Poäng : 3541

http://files.myopera.com/foolishworld/albums/667915/rotsnake.png

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sun 8 Dec - 1:47

Ådärkomdenja wrote:Nu
har du väl ändå tappat bort dig totalt. Alla partiet har inre 'fraktioner' , att splitta (sd) rena idiotin, och hur skulle det gå till i praktiken?

Ursäkta det sena svaret [har varit bortrest några dagar och har ingen mobil det går att surfa med (i alla fall vet jag inte hur man gör i så fall)].

Så till saken.

Jag hade väl inte tänkt mig att SD skulle splittras i "Bunkefalangen" och "Fantastiska fyran"-falangen. Resultatet av detta skulle bara bli ungefär som när ND avknoppades från SD. Det jag talar om är att åstadkomma en bättre upplevd täckning av höger-/vänsterskalan i väljarnas ögon. Så det skulle alltså kunna innebära att "Fantastiska fyran"-anhängare och "Bunker"-anhängare skulle kunna hamna i båda partierna.

Och man kan ju som sagt anmäla kandidater för SD och ha kvar partiet i reserv om det ser ut som om båda de nya partierna, eller ett av dem, hamnar utanför riksdagen. Jag har heller inte hört att man inte får vara anmäld kandidat samtidigt för fler än ett parti, men detta går antagligen att kolla i lagtext och förarbeten. Om inte, borde det gå att trycka upp valsedlar utan registrerade partibeteckningar och utan föranmälda kandidater.

Med nuvarande medlemsantal borde det inte vara svårt för SD att hitta tillräckligt många undertecknare för att registrera nya partibeteckningar. Observera dock att de nya partierna kanske dock inte kan vara något slags "underparti" till SD (jag minns inte om det underparti-förbud som i alla fall tidigare fanns bara gällde fall med utländska moderpartier).

Själv hoppas jag dessutom att åtminstone ett av de nya partierna blir mindre fientligt mot Islam. Jag tror inte att kvarvarande delar av Sveriges ursprungsbefolkning i framtiden kommer att gynnas av att göra sig ovän i onödan med Islam och muslimer. Det finns en anledning till att de etablerade partierna är måna om att hålla sig väl med muslimerna trots att de i sociala frågor oftast har diametralt motsatta åsikter jämfört med partierna de är med i. Man låter t o m relativt radikala muslimer få platser riksdagsvalsedlarna så pass högt upp att de tar sig in i riksdagen trots att de i många sociala frågor har snarast har motsatt uppfattning jämfört med partiet. Och Svenska Kommittén mot antisemitism vill som sagt ha så litet konfrontation som möjligt med gruppen muslimer i Sverige och vägrar medge att muslimer har stått bakom de senaste årens trakasserier av judar i Malmö. Man föredrar att folk uppe i t exSorsele tror att det är någon slags nazister som trakasserar judarna. Och jag tror inte att det är de etablerade partierna och Svenska kommittén mot antisemitism som är mer korkade än SD i det här fallet i stället för tvärtom.

Sedan tycker jag också att det vore synd om de partier som vill återinföra de gamla reglerna för arbetskraftsinvandring inte får mer än 50 % i riksdagen. Det finns en reell möjlighet att kapa invandringen en aning om partier som vill återinföra den gamla ordningen får mer än 50 % i riksdagen. Miljöpartiet säger hårdnackat nej till alla sådana förslag:

http://www.di.se/artiklar/2013/12/5/mp-hotar-lofvens-regeringsplaner/

Risken finns t o m att (mp) kommer att rösta mot en (s)-regering om sossarna säger att de skall återinföra de gamla arbetskraftsinvandringsreglerna. Och då krävs det nog två invandringskritiska partier i riksdagen plus att centern och/eller (kd) åker ur riksdagen. Det är också lättare att knuffa ut något av de borgerliga mittenpartierna ur riksdagen om man får till ett invandringskritiskt parti med en mer påtagligt borgerlig identitet och som kanske upplevs som aningen mer rumsrent och därför har lättare att plocka röster från de borgerliga partier man vill skicka ut ur riksdagen.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Robin Shadowes on Sun 8 Dec - 3:47

Det var väldigt vad du tjötar om det där att inte bli ovän med muslimerna. Jag kan inte erinra mig ett enda exempel från historien där någon minoritet har levt friktionsfritt med majoriteten muslimer. Visserligen brukar många komma dragandes med Al-Andalus och hävdar med en dåres envishet att det var islams gyllene ålder. En tid då muslimer, judar och kristna levde i mångkulturell cumbaya-harmoni. Men detta har blivit debunkat så många gånger att jag har tappat räkningen. Tvärtom hade kristna och judar samma helvete som dom har överallt annars där dom tvingas dela utrymme med dessa förbenade musslor. Tydligen hade vi fel när vi trodde att du var Jan Guillou. Nu förstår jag att du är Jens Orback under cover istället. lol 
avatar
Robin Shadowes
Leg. Vampür

Poäng : 3684

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sun 8 Dec - 17:11




Robin Shadowes wrote:Det var väldigt vad du tjötar om det där att inte bli ovän med muslimerna. Jag kan inte erinra mig ett enda exempel från historien där någon minoritet har levt friktionsfritt med majoriteten muslimer. Visserligen brukar många komma dragandes med Al-Andalus och hävdar med en dåres envishet att det var islams gyllene ålder. En tid då muslimer, judar och kristna levde i mångkulturell cumbaya-harmoni. Men detta har blivit debunkat så många gånger att jag har tappat räkningen. Tvärtom hade kristna och judar samma helvete som dom har överallt annars där dom tvingas dela utrymme med dessa förbenade musslor. Tydligen hade vi fel när vi trodde att du var Jan Guillou. Nu förstår jag att du är Jens Orback under cover istället. lol
Det är ju helt klart ingen fördel att vara en minoritet i ett land. Det är ju också av det skälet en legitim ståndpunkt i det offentliga samtalet i västvärlden att judarna av säkerhetsskäl behöver ett eget land där de är i majoritet.

Det är däremot inte en legitim ståndpunkt att vita, kristna svenskar av säkerhetsskäl behöver ett eget land där de är i majoritet. I stället anser man att det är speciellt dåligt om man i just Sverige, där man i Götaland sannolikt hyser den ur nazistisk rasideologisynpunkt mest önskvärda folkgruppen, får en situation där ursprungsbefolkningen hamnar i minoritet. Eller helst försvinner helt. Detta är den slutgiltiga lösningen på den politiska ideologi man i västvärlden anser vara det största potentiella problemet. Eliminerar man den befolkningsmässiga basen för nazismen eliminerar man också nazismen. Skälet till denna attityd är inte att nazismen kvantitativt sticker ut speciellt jämfört med andra ideologier i folkmordshänseende. Även utan revisionism så hamnar ju kulakutrotningen i ungefär samma storleksordning, kvantitativt sett. Däremot sticker den ut när det gäller att prioritera antisemitism. Man bör också vara väldigt naiv för att kunna förtränga det faktum att kulakutrotningen skedde i det område där de värsta pogromerna hade skett några årtionden tidigare och att chefen för kulakutrotningen, Lazar Kaganovitj, var ett potentiellt-pogrom-offer, liksom hans syster som var sovjetledaren Stalins sambo. Lägg också till detta att kulakutrotningen skedde i fredstid.

Kulakutrotningen ledde inte ens till att västländerna kallade hem sina ambassadörer. Än mindre till krig. Däremot förklarade man krig mot Tyskland, men inte Sovjet, när dessa båda länder 6-7 år senare anföll Polen. När sedan Tyskland anföll Sovjet och fick en massa frivilliga soldater från Ukraina i sina led (”Hiwis”) skickade väst vapen till Sovjet. Detta borde väl rimligen ge en fingervisning om hur den västliga politiska kompassen är funtad och vad man anser vara ett problem och inte ett problem och vilka folks säkerhet som har betydelse resp inte betydelse. Rasism har väl inte generellt varit ett problem i väst fram till 50-talet. I slutet på 40-talet beskrevs svarta afrikaner fortfarande som en ”primitiv” befolkning i brittiska journalfilmer. Så sent som på 30-talet konfiskerade britterna stora mängder privat, afrikanskägd mark i t ex Kenya där man då skapade de s k ”White Highlands”. Tvångsarbete var också vanligt under den koloniala eran i Afrika. Svarta som mopsade sig sköt man ner ungefär som i Sydafrika.  

Det är sannolikt ingen fördel för vita kristna att vara i minoritet i muslimska samhällen heller. Islam har dock teologiska spärrar för hur långt man får gå när det gäller åtgärder mot kristna i fredstid. Att en del vita kristna vill fortsätta vara detta är också en tämligen perifer fråga i Islam. "Okej, låt gå då", säger Islam, "bara ni betalar en extra skatt". Uttalat teologiskt islamskt styre innehåller heller ingen motsvarighet till kulakutrotningen trots att man härskade över Spanien i 800 år. Men visst har massakrer av kristna inträffat i muslimska länder. Jag tänker här främst på massmorden på armenier som turkarna utförde. Vid den tiden hade dock det ottomanska imperiet blivit mer sekulariserat. Så det teologiska skyddet för kristna var väl därför försvagat. Men det ottomanska exemplet visar väl även det på riskerna med att vara en minoritet både etniskt och religiöst. Massakrerna i Rwanda är ett annat exempel. I Kambodja var utrotningsprocenten under Pol Pot-styret speciellt hög bland etniska vietnameser. I England beslutade kungen för 1000 år sedan att alla danskar som bosatt sig i landet skulle tas ihjäl (så danskarna råkade ju faktiskt värre ut än judarna som i slutet på 1200-talet utvisades ur Storbritannien, utvisningen av judarna brukar dock i västliga media få större uppmärksamhet och anses värre än morden på danskar runt 250 år tidigare). De västgoter som från 700-talet lydde under muslimskt styre i Spanien råkade inte ut för något liknande. Men visst ökar risken för att något skall hända den egna folkgruppen om den egna folkgruppen hamnar i minoritet. Folkmordet på armenierna är som sagt ett exempel på detta. Men om jag får välja mellan att muslimska invandrare väljer traditionell Islam med en helt egen agenda och alternativet att de inkorporeras i ett västligt politiskt system med en i grunden fientlig syn på den svenska befolkningen - speciellt delar av den - p g a dess potentiella koppling till nazismen så föredrar jag att de fortsätter vara muslimer. Med tanke på vad vi historiskt fått se tror jag att detta innebär mindre risker, relativt sett. Jag vet dock att det finns de som t o m tycker att det är bättre om muslimerna blir AFA-anhängare i stället för att fortsätta vara muslimer. Dessa människor tror jag dock antingen är väldigt enfaldiga eller så döljer sina egentliga avsikter och försöker skapa onödiga konflikter med muslimerna i syfte att skapa fler fiender till Götalands ursprungsbefolkning.

Jag noterar också att ingen hittills presenterat ett enda skäl till varför det skulle vara vettigt att inte ta fasta på det faktum att Islam har en egen politisk agenda där frågan om befolkningsgrupper med en potentiell koppling till nazismen är en icke-fråga. Man värjer sig febrilt mot allt ifrågasättande av om det är vettigt att göra sig ovän i onödan med muslimerna. Mitt intryck är att anledningen till detta är att man sätter likhetstecken mellan muslimer och svartmuskiga karlar som får knulla snygga, svenska tjejer i stället för en själv. Detta skapar en speciell hätskhet som grumlar förmågan att tänka klart och rationellt. Den politiska IQ:n blir därför på ungefär samma nivå som i det egna ollonet. Man reflekterar heller inte över det mer taktiska förhållningssätt de judiska församlingarna och judiska intresseorganisationer som Svenska kommittén mot antisemitism och de etablerade partierna intar i islam-frågan trots trakasserierna mot judar i Malmö och trots att islam står för snarast diametralt motsatt budskap jämfört med de etablerade partierna i sociala frågor. I den här miljön blir det nog ganska lätt för de som vill att hetsa svenska invandringsmotståndare mot muslimerna så att de förstnämnda skaffar sig ännu fler direkta ovänner och detta helt i onödan. Hur jävla förbannat dum får man vara?

Man vägrar också tänka någorlunda rationellt när det gäller andra aspekter på den politiska strategin, som t ex om det inte skulle kunna underlätta om man erbjöd fler alternativ längs höger-/vänsterskalan.


Last edited by K. V. Pauker on Sun 8 Dec - 18:23; edited 2 times in total (Reason for editing : Korrekturläst)

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Max Ronalds on Tue 10 Dec - 19:12

K. V. Pauker wrote:
Jag noterar också att ingen hittills presenterat ett enda skäl till varför det skulle vara vettigt att inte ta fasta på det faktum att Islam har en egen politisk agenda där frågan om befolkningsgrupper med en potentiell koppling till nazismen är en icke-fråga. Man värjer sig febrilt mot allt ifrågasättande av om det är vettigt att göra sig ovän i onödan med muslimerna. Mitt intryck är att anledningen till detta är att man sätter likhetstecken mellan muslimer och svartmuskiga karlar som får knulla snygga, svenska tjejer i stället för en själv. Detta skapar en speciell hätskhet som grumlar förmågan att tänka klart och rationellt.

Jag tycker att det låter som ett av de mer rationella skälen till av vara emot Islam, iaf från svenskt perspektiv. Argumentet "Islam hotar vår frihet" funkar naturligtvisvis inte.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Det är därför som svenska fascister av opportunistiska skäl måste värna den av kulturmarxister omhuldade sexuella friheten. Vilket bara kommer att göra dem till ännu mer åtlöje. Vilket är bra.
avatar
Max Ronalds

Poäng : 2649

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Tue 10 Dec - 23:23

Max Ronalds wrote:
K. V. Pauker wrote:
Jag noterar också att ingen hittills presenterat ett enda skäl till varför det skulle vara vettigt att inte ta fasta på det faktum att Islam har en egen politisk agenda där frågan om befolkningsgrupper med en potentiell koppling till nazismen är en icke-fråga. Man värjer sig febrilt mot allt ifrågasättande av om det är vettigt att göra sig ovän i onödan med muslimerna. Mitt intryck är att anledningen till detta är att man sätter likhetstecken mellan muslimer och svartmuskiga karlar som får knulla snygga, svenska tjejer i stället för en själv. Detta skapar en speciell hätskhet som grumlar förmågan att tänka klart och rationellt.

Jag tycker att det låter som ett av de mer rationella skälen till av vara emot Islam, iaf från svenskt perspektiv. Argumentet "Islam hotar vår frihet" funkar naturligtvisvis inte.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Det är därför som svenska fascister av opportunistiska skäl måste värna den av kulturmarxister omhuldade sexuella friheten. Vilket bara kommer att göra dem till ännu mer åtlöje. Vilket är bra.


Om du har cookies på och klistrar in länken ovan i din webbläsare och surfar dit kan Dagbladet se om du senare surfar in på din Facebook-sida e dyl. Har för mig att de även utan cookies kan se om du kommer direkt från Exilen.

Edit: Hmm, apropå det där med åtlöje. Kommer här osökt att tänka på Svenska Motståndsrörelsens målning av en naken kvinna på hemsidan. Detta är väl typ deras Ecce Homo. Kom också osökt att associera till Bellman-serien i premiärnumret av Fib Kulturfront från 1972. En tecknad variant av Fib Kulturfronts redaktion diskuterar där vad man skall visa i tidningen för att locka läsare. En Jan Myrdal-liknande figur säger "Mja, ren porr funkar nog bäst". En annan redaktionsmedarbetare vill i stället ha en bild på en grovarbetare. "Varför inte en grovt byggd brud i stället?" invänder Myrdal-figuren.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Sun 2 Feb - 14:05

Max Ronalds wrote:
K. V. Pauker wrote:
Jag noterar också att ingen hittills presenterat ett enda skäl till varför det skulle vara vettigt att inte ta fasta på det faktum att Islam har en egen politisk agenda där frågan om befolkningsgrupper med en potentiell koppling till nazismen är en icke-fråga. Man värjer sig febrilt mot allt ifrågasättande av om det är vettigt att göra sig ovän i onödan med muslimerna. Mitt intryck är att anledningen till detta är att man sätter likhetstecken mellan muslimer och svartmuskiga karlar som får knulla snygga, svenska tjejer i stället för en själv. Detta skapar en speciell hätskhet som grumlar förmågan att tänka klart och rationellt.

Jag tycker att det låter som ett av de mer rationella skälen till av vara emot Islam, iaf från svenskt perspektiv. Argumentet "Islam hotar vår frihet" funkar naturligtvisvis inte.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Det är därför som svenska fascister av opportunistiska skäl måste värna den av kulturmarxister omhuldade sexuella friheten. Vilket bara kommer att göra dem till ännu mer åtlöje. Vilket är bra.
= = =

Rubrik: ”Hembrännare krävs på över 37 miljoner” - Dagbladet 2011-10-13.

”De dömda hembrännarna tvingas nu betala över 500 kronor i alkoholskatt för varje liter 100-procentig sprit de tillverkat. Sex personer krävs på sammanlagt över 37 miljoner kronor av Skatteverket. En 40-årig Timråbo ska betala 17 miljoner kronor före 26 oktober i år”. [. . .]

Länk: http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Här länken till Dagbladet ramlat in av misstag? I övrigt - vilka är de svenska fascisterna - utöver dem som Henrik Arnstad dagligen påfinner?

Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sun 2 Feb - 22:53

K. V. Pauker wrote:Anhängare av SD brukar ofta förklenande använda beteckningen “sjuklövern” som samlingsnamn för de invandringsförespråkande partierna i Sveriges riksdag.

Sverigedemokrater brukar också ibland påpeka att de andra partiernas väljare ofta håller med SD i invandringsfrågor och tycker att ”deras” parti borde samarbeta med SD i invandringsfrågor.

Sverigedemokrater tycker att detta visar att detta visar SD:s potential och att detta visar att SD kan få fler röster i framtiden. Men man ställer sig aldrig frågan om det kanske inte finns skäl att minska det motstånd många väljare (som sympatiserar med SD i invandringsfrågor) känner inför att rösta på SD.

Ett skäl till att man inte vill rösta på SD kan vara att man upplever sitt ”gamla” partis upplevda position på höger-/vänsterskalan som så pass viktig att detta övertrumfar invandringsfrågan.

Ett annat skäl kan vara SD:s rumsrenhetsproblem. Det känns inte bra att rösta på SD även om man egentligen tycker som SD. Eller kanske t o m har mer radikala åsikter och sannolikt skulle bli utesluten p g a ”nolltoleransen” om man vädrade sina åsikter och var med i SD. Det finns individer som fortsätter rösta på t ex sossarna och moderaterna trots att de själva säger ”jävla svartskallar” och ”ut med packet”. Eftersom man själv i offentligheten, om man blev intervjuad i TV aldrig skulle säga något dylikt, eller ens erkänna att man var mot invandringen, så utgår man ifrån att andra funkar likadant. Om någon erkänner att man är mot invandringen så innebär detta därför liksom att vederbörande vill skjuta invandrarna eftersom man antar att alla precis som en själv i offentligheten lägger sig några snäpp mindre långt ut på extremistskalan än vad som faktiskt är fallet. Detta problem accentueras i SD:s fall av partiets förflutna där partiet stod för en mer extrem politik som t ex ofrivillig repatriering.

Frågan är vad man eventuellt skulle kunna göra åt de två ovannämnda problemen.

Problemet med att SD inte täcker in ett lika brett område på höger-/vänsterskalan som ”sjuklövern” skulle kunna lösas genom att SD delades upp i åtminstone två partier. Då skulle man vara mindre handikappad av faktorn att inte kunna erbjuda väljaren alternativ som upplevs ligga tillräckligt rätt på höger-/vänsterskalan.

Om man delar upp SD i två partier förefaller det också naturligt att ge partierna helt nya namn i stället för partinamn typ Sverigedemokraterna A och Sverigedemokraterna B. Nya partier och partinamn skulle försvaga SD:s koppling till dess förflutna och därför den upplevda orumsrenheten. Speciellt i kombination med att man påpekar att de som förespråkade den gamla SD-politiken bröt sig ur och bildade ND. Man kan också förklara att man avser överlåta partinamnet SD till de som tycker som SD gjorde förr och att det kanske var ohederligt att ta över ”deras” parti men att detta var det alternativ som stod till buds för att få en organisatorisk bas.

Visst finns det en risk med att dela upp SD på två partier på så vis att ett av partierna, eller båda, kan få så få röster att det hamnar utanför riksdagen. Denna risk skulle man dock kunna minimera genom att ha kvar SD, eller ett omdöpt SD, fram till valet med anmälda kandidater. Ser man att risken är påtaglig för att ett eller båda partierna hamnar utanför riksdagen kan företrädarna för de uppdelade partierna säga att man inte ställer upp i valet p g a detta och att folk då får nöja med SD eller ett omdöpt SD.

Ett omdöpt SD skulle kanske kunna få ett relativt neutralt namn som speglar partiets karaktär av samlingslista för kandidater med olika position längs höger-/vänsterskalan. Jag vet inte vilket namn som skulle kunna vara lämpligt, men kanske skulle man kunna tänka sig något typ ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

Ytterligare en fördel med att erbjuda två explicita alternativ längs höger-/vänsterskalan, där ett parti är ”borgerligt” och det andra är ”socialdemokratiskt” är att detta på ett pedagogiskt sätt skulle kunna förklara för väljarna att invandringen inte är en höger-/vänsterfråga. Moderaterna kan idag fortfarande plocka röster genom att epiteten ”högerpopulist” och ”högerextremist” ofta används som beteckning på invandringsmotståndare. Väljarens logik resulterar då ofta i slutsatsen att en normal, sansad invandringsmotståndare är ”vanlig” höger vilket man i sin tur i regel anser vara lika med moderat. Därför kan moderaterna fortsätta kamma in invandringskritiska röster år in och år ut trots en mer extrem invandringspolitik än de svenska socialdemokraterna och Europas mest generösa invandringspolitik och trots att partiledaren kläcker ur sig saker som ”blott barbariet är ursvenskt”. Om man kan börja bygga upp en radda invandringskritiska partier, med åtminstone två partier, på en parallell höger-/vänsterskala så förses väljarna med en verklighetsuppfattningskomponent som gör det svårare att förse moderaterna med gratisröster p g a att väljare tror att det måste finnas en koppling mellan höger-/vänsterskalan och graden av restriktivitet i invandringspolitiken.

Så det finns alltså tre olika fördelar med att dela upp SD på minst två partier:

1. Färre förlorade röster p g a bättre täckning av höger-/vänsterskalan.

2. Färre förlorade röster p g a försvagad koppling till SD:s orumsrena tidigare historia.

3. Färre förlorade röster till moderaterna p g a att de inte längre i samma grad kan profitera på att invandringskritiska partier kallas ”högerpopulister” och ”högerextremister” (vilket får folk att dra slutsatsen att icke-populistiska och icke-extremistiska invandringsmotståndare röstar på ”normala” högerpartier som moderaterna).

Övriga synpunkter:

1. Det är sannolikt smartast ur röstmaximeringssynpunkt att inte lägga de två riksdagspartierna för långt ut på höger- respektive vänsterkanten. Så min gissning är att man snarare bör lägga sig aningen, aningen till höger om sossarna och snarare aningen, aningen till vänster om moderaterna/centern än tvärtom.

2. Det borde vara lättare att kunna erbjuda ytterligare alternativ längs höger-/vänsterskalan och andra skalor (som t ex miljö- och socialkonservatism-skalorna) kommunalt eftersom det krävs lägre röstetal för att ta sig in i fullmäktige. Det är också lättare att locka avhoppare från andra partier och hålla kvar dem om de kan säga att de bara bytt till en motsvarighet till sitt gamla parti. Om politikern/politikerna i fråga är populär lokalprofil kan detta innebära ganska lättplockade röster. Men om det är fråga om ett parti långt ut på någon skala och där politikern i fråga inte har någon större personlig popularitet är det kanske bättre att erbjuda ett av två partier på höger-/vänsterskalan eller ett parti typ ovannämnda ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena. Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen. Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende. Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.




___________________________
*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.



En liten reflektion:

Även en SD:are som egentligen tycker att mitt förslag är jättedumt borde kunna vara intresserad av mitt förslag om vederbörande är intresserad av mer rumsrenhet och möjlighet att kunna appellera till så breda väljargrupper som möjligt.

Om man ändå i slutändan går till val under en enda partibeteckning, och då ger denna lista ett neutralt namn för att indikera att det är fråga om en slags samlingslista från olika partier så får man följande två fördelar:

1. Man slipper ha samma namn på det gamla SD som ville ha ofrivillig repatriering, hade en ledarfigur som sagt att han var "rasist i ordets positiva bemärkelse" (Sven Davidsson) och publicerade artiklar där man kunde läsa att "svarta faktiskt är dummare än vita i genomsnitt". Det blir då lättare att säga att man inte står för samma sak som det gamla SD. Speciellt om man deklarerar avsikten att låta personer som verkligen tror på ett äldre SD-koncept ta över partiet.

2. Genom att ha ett partinamn som indikerar att det är fråga om ett samarbetsprojekt mellan minst två olika partier understryker man för väljarna partiets bredd. Att man är något för alla som inte är väldigt nyliberala typ Fria Moderata Studentförbundet eller utpräglade vänstersossar. Detta speciellt om man går till val under olika partibeteckningar kommunalt. Eftersom inkomstskattepolitiken efter Anders Borgs utspel om att det kan behövas skattehöjningar torde vara nästan överspelad som vattendelare mellan höger och vänster och eftersom sossarna inte drivit några uttalade krav på att återinföra förmögenhetsskatten så har du nästan inga, tunga klassiska höger-/vänsterfrågor som starkt skiljer Alliansen från sossarna. Det borde göra en samlingslista mer trovärdig. Men psykologiskt hade det nog varit mer effektivt med två partier. Man hade nog också kunnat nå litet längre ut på höger- och vänsterkanten med ett sådant alternativ och man hade nog kunnat suga upp fler väljare inom det höger-/vänsterintervall samlingslistan täcker upp.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Mon 3 Feb - 12:38

K. V. Pauker wrote:
K. V. Pauker wrote:Anhängare av SD brukar ofta förklenande använda beteckningen “sjuklövern” som samlingsnamn för de invandringsförespråkande partierna i Sveriges riksdag.

Sverigedemokrater brukar också ibland påpeka att de andra partiernas väljare ofta håller med SD i invandringsfrågor och tycker att ”deras” parti borde samarbeta med SD i invandringsfrågor.

Sverigedemokrater tycker att detta visar att detta visar SD:s potential och att detta visar att SD kan få fler röster i framtiden. Men man ställer sig aldrig frågan om det kanske inte finns skäl att minska det motstånd många väljare (som sympatiserar med SD i invandringsfrågor) känner inför att rösta på SD.

Ett skäl till att man inte vill rösta på SD kan vara att man upplever sitt ”gamla” partis upplevda position på höger-/vänsterskalan som så pass viktig att detta övertrumfar invandringsfrågan.

Ett annat skäl kan vara SD:s rumsrenhetsproblem. Det känns inte bra att rösta på SD även om man egentligen tycker som SD. Eller kanske t o m har mer radikala åsikter och sannolikt skulle bli utesluten p g a ”nolltoleransen” om man vädrade sina åsikter och var med i SD. Det finns individer som fortsätter rösta på t ex sossarna och moderaterna trots att de själva säger ”jävla svartskallar” och ”ut med packet”. Eftersom man själv i offentligheten, om man blev intervjuad i TV aldrig skulle säga något dylikt, eller ens erkänna att man var mot invandringen, så utgår man ifrån att andra funkar likadant. Om någon erkänner att man är mot invandringen så innebär detta därför liksom att vederbörande vill skjuta invandrarna eftersom man antar att alla precis som en själv i offentligheten lägger sig några snäpp mindre långt ut på extremistskalan än vad som faktiskt är fallet. Detta problem accentueras i SD:s fall av partiets förflutna där partiet stod för en mer extrem politik som t ex ofrivillig repatriering.

Frågan är vad man eventuellt skulle kunna göra åt de två ovannämnda problemen.

Problemet med att SD inte täcker in ett lika brett område på höger-/vänsterskalan som ”sjuklövern” skulle kunna lösas genom att SD delades upp i åtminstone två partier. Då skulle man vara mindre handikappad av faktorn att inte kunna erbjuda väljaren alternativ som upplevs ligga tillräckligt rätt på höger-/vänsterskalan.

Om man delar upp SD i två partier förefaller det också naturligt att ge partierna helt nya namn i stället för partinamn typ Sverigedemokraterna A och Sverigedemokraterna B. Nya partier och partinamn skulle försvaga SD:s koppling till dess förflutna och därför den upplevda orumsrenheten. Speciellt i kombination med att man påpekar att de som förespråkade den gamla SD-politiken bröt sig ur och bildade ND. Man kan också förklara att man avser överlåta partinamnet SD till de som tycker som SD gjorde förr och att det kanske var ohederligt att ta över ”deras” parti men att detta var det alternativ som stod till buds för att få en organisatorisk bas.

Visst finns det en risk med att dela upp SD på två partier på så vis att ett av partierna, eller båda, kan få så få röster att det hamnar utanför riksdagen. Denna risk skulle man dock kunna minimera genom att ha kvar SD, eller ett omdöpt SD, fram till valet med anmälda kandidater. Ser man att risken är påtaglig för att ett eller båda partierna hamnar utanför riksdagen kan företrädarna för de uppdelade partierna säga att man inte ställer upp i valet p g a detta och att folk då får nöja med SD eller ett omdöpt SD.

Ett omdöpt SD skulle kanske kunna få ett relativt neutralt namn som speglar partiets karaktär av samlingslista för kandidater med olika position längs höger-/vänsterskalan. Jag vet inte vilket namn som skulle kunna vara lämpligt, men kanske skulle man kunna tänka sig något typ ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

Ytterligare en fördel med att erbjuda två explicita alternativ längs höger-/vänsterskalan, där ett parti är ”borgerligt” och det andra är ”socialdemokratiskt” är att detta på ett pedagogiskt sätt skulle kunna förklara för väljarna att invandringen inte är en höger-/vänsterfråga. Moderaterna kan idag fortfarande plocka röster genom att epiteten ”högerpopulist” och ”högerextremist” ofta används som beteckning på invandringsmotståndare. Väljarens logik resulterar då ofta i slutsatsen att en normal, sansad invandringsmotståndare är ”vanlig” höger vilket man i sin tur i regel anser vara lika med moderat. Därför kan moderaterna fortsätta kamma in invandringskritiska röster år in och år ut trots en mer extrem invandringspolitik än de svenska socialdemokraterna och Europas mest generösa invandringspolitik och trots att partiledaren kläcker ur sig saker som ”blott barbariet är ursvenskt”. Om man kan börja bygga upp en radda invandringskritiska partier, med åtminstone två partier, på en parallell höger-/vänsterskala så förses väljarna med en verklighetsuppfattningskomponent som gör det svårare att förse moderaterna med gratisröster p g a att väljare tror att det måste finnas en koppling mellan höger-/vänsterskalan och graden av restriktivitet i invandringspolitiken.

Så det finns alltså tre olika fördelar med att dela upp SD på minst två partier:

1. Färre förlorade röster p g a bättre täckning av höger-/vänsterskalan.

2. Färre förlorade röster p g a försvagad koppling till SD:s orumsrena tidigare historia.

3. Färre förlorade röster till moderaterna p g a att de inte längre i samma grad kan profitera på att invandringskritiska partier kallas ”högerpopulister” och ”högerextremister” (vilket får folk att dra slutsatsen att icke-populistiska och icke-extremistiska invandringsmotståndare röstar på ”normala” högerpartier som moderaterna).

Övriga synpunkter:

1. Det är sannolikt smartast ur röstmaximeringssynpunkt att inte lägga de två riksdagspartierna för långt ut på höger- respektive vänsterkanten. Så min gissning är att man snarare bör lägga sig aningen, aningen till höger om sossarna och snarare aningen, aningen till vänster om moderaterna/centern än tvärtom.

2. Det borde vara lättare att kunna erbjuda ytterligare alternativ längs höger-/vänsterskalan och andra skalor (som t ex miljö- och socialkonservatism-skalorna) kommunalt eftersom det krävs lägre röstetal för att ta sig in i fullmäktige. Det är också lättare att locka avhoppare från andra partier och hålla kvar dem om de kan säga att de bara bytt till en motsvarighet till sitt gamla parti. Om politikern/politikerna i fråga är populär lokalprofil kan detta innebära ganska lättplockade röster. Men om det är fråga om ett parti långt ut på någon skala och där politikern i fråga inte har någon större personlig popularitet är det kanske bättre att erbjuda ett av två partier på höger-/vänsterskalan eller ett parti typ ovannämnda ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena. Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen. Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende. Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.




___________________________
*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.

En liten reflektion:

Även en SD:are som egentligen tycker att mitt förslag är jättedumt borde kunna vara intresserad av mitt förslag om vederbörande är intresserad av mer rumsrenhet och möjlighet att kunna appellera till så breda väljargrupper som möjligt.

Om man ändå i slutändan går till val under en enda partibeteckning, och då ger denna lista ett neutralt namn för att indikera att det är fråga om en slags samlingslista från olika partier så får man följande två fördelar:

1. Man slipper ha samma namn på det gamla SD som ville ha ofrivillig repatriering, hade en ledarfigur som sagt att han var "rasist i ordets positiva bemärkelse" (Sven Davidsson) och publicerade artiklar där man kunde läsa att "svarta faktiskt är dummare än vita i genomsnitt". Det blir då lättare att säga att man inte står för samma sak som det gamla SD. Speciellt om man deklarerar avsikten att låta personer som verkligen tror på ett äldre SD-koncept ta över partiet.

2. Genom att ha ett partinamn som indikerar att det är fråga om ett samarbetsprojekt mellan minst två olika partier understryker man för väljarna partiets bredd. Att man är något för alla som inte är väldigt nyliberala typ Fria Moderata Studentförbundet eller utpräglade vänstersossar. Detta speciellt om man går till val under olika partibeteckningar kommunalt. Eftersom inkomstskattepolitiken efter Anders Borgs utspel om att det kan behövas skattehöjningar torde vara nästan överspelad som vattendelare mellan höger och vänster och eftersom sossarna inte drivit några uttalade krav på att återinföra förmögenhetsskatten så har du nästan inga, tunga klassiska höger-/vänsterfrågor som starkt skiljer Alliansen från sossarna. Det borde göra en samlingslista mer trovärdig. Men psykologiskt hade det nog varit mer effektivt med två partier. Man hade nog också kunnat nå litet längre ut på höger- och vänsterkanten med ett sådant alternativ och man hade nog kunnat suga upp fler väljare inom det höger-/vänsterintervall samlingslistan täcker upp.
= = =

Utomordentligt goda idéer har levererats, utav sign ”K.V. Pauker”, som har att göra med Sverigedemokraternas framtida levnad och politik, nämligen att partiet bör (måste) delas upp i två hälfter i den tanken att fler väljare skulle rösta på dessa nytillkomna tvenne partier.

Vi kanske kan benämna dem för SD 1 och SD 2. Är det då K.V. Pauker tanke att Jimmy Åkesson skall vara ledare för SD 1 och ”någon annan” för SD 2?  Hur kommer tilltänkta väljare att svälja en sådan överraskning? Hur kommer pappersmedia och övriga riksdagspartier att uttala sig över SD 1 och SD 2?

Jag föreslår slutligen att sign K.V.Pauker snarast skickar sitt strålande förslag till nuvarande SD-ledning och omber dem att leverera svar och synpunkter, helst innan valet.

Återkom gärna till Exilen Forum med nuvarande SD-ledning yttrande.  

Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Mon 3 Feb - 19:07

Skribenten wrote:
K. V. Pauker wrote:
K. V. Pauker wrote:Anhängare av SD brukar ofta förklenande använda beteckningen “sjuklövern” som samlingsnamn för de invandringsförespråkande partierna i Sveriges riksdag.

Sverigedemokrater brukar också ibland påpeka att de andra partiernas väljare ofta håller med SD i invandringsfrågor och tycker att ”deras” parti borde samarbeta med SD i invandringsfrågor.

Sverigedemokrater tycker att detta visar att detta visar SD:s potential och att detta visar att SD kan få fler röster i framtiden. Men man ställer sig aldrig frågan om det kanske inte finns skäl att minska det motstånd många väljare (som sympatiserar med SD i invandringsfrågor) känner inför att rösta på SD.

Ett skäl till att man inte vill rösta på SD kan vara att man upplever sitt ”gamla” partis upplevda position på höger-/vänsterskalan som så pass viktig att detta övertrumfar invandringsfrågan.

Ett annat skäl kan vara SD:s rumsrenhetsproblem. Det känns inte bra att rösta på SD även om man egentligen tycker som SD. Eller kanske t o m har mer radikala åsikter och sannolikt skulle bli utesluten p g a ”nolltoleransen” om man vädrade sina åsikter och var med i SD. Det finns individer som fortsätter rösta på t ex sossarna och moderaterna trots att de själva säger ”jävla svartskallar” och ”ut med packet”. Eftersom man själv i offentligheten, om man blev intervjuad i TV aldrig skulle säga något dylikt, eller ens erkänna att man var mot invandringen, så utgår man ifrån att andra funkar likadant. Om någon erkänner att man är mot invandringen så innebär detta därför liksom att vederbörande vill skjuta invandrarna eftersom man antar att alla precis som en själv i offentligheten lägger sig några snäpp mindre långt ut på extremistskalan än vad som faktiskt är fallet. Detta problem accentueras i SD:s fall av partiets förflutna där partiet stod för en mer extrem politik som t ex ofrivillig repatriering.

Frågan är vad man eventuellt skulle kunna göra åt de två ovannämnda problemen.

Problemet med att SD inte täcker in ett lika brett område på höger-/vänsterskalan som ”sjuklövern” skulle kunna lösas genom att SD delades upp i åtminstone två partier. Då skulle man vara mindre handikappad av faktorn att inte kunna erbjuda väljaren alternativ som upplevs ligga tillräckligt rätt på höger-/vänsterskalan.

Om man delar upp SD i två partier förefaller det också naturligt att ge partierna helt nya namn i stället för partinamn typ Sverigedemokraterna A och Sverigedemokraterna B. Nya partier och partinamn skulle försvaga SD:s koppling till dess förflutna och därför den upplevda orumsrenheten. Speciellt i kombination med att man påpekar att de som förespråkade den gamla SD-politiken bröt sig ur och bildade ND. Man kan också förklara att man avser överlåta partinamnet SD till de som tycker som SD gjorde förr och att det kanske var ohederligt att ta över ”deras” parti men att detta var det alternativ som stod till buds för att få en organisatorisk bas.

Visst finns det en risk med att dela upp SD på två partier på så vis att ett av partierna, eller båda, kan få så få röster att det hamnar utanför riksdagen. Denna risk skulle man dock kunna minimera genom att ha kvar SD, eller ett omdöpt SD, fram till valet med anmälda kandidater. Ser man att risken är påtaglig för att ett eller båda partierna hamnar utanför riksdagen kan företrädarna för de uppdelade partierna säga att man inte ställer upp i valet p g a detta och att folk då får nöja med SD eller ett omdöpt SD.

Ett omdöpt SD skulle kanske kunna få ett relativt neutralt namn som speglar partiets karaktär av samlingslista för kandidater med olika position längs höger-/vänsterskalan. Jag vet inte vilket namn som skulle kunna vara lämpligt, men kanske skulle man kunna tänka sig något typ ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

Ytterligare en fördel med att erbjuda två explicita alternativ längs höger-/vänsterskalan, där ett parti är ”borgerligt” och det andra är ”socialdemokratiskt” är att detta på ett pedagogiskt sätt skulle kunna förklara för väljarna att invandringen inte är en höger-/vänsterfråga. Moderaterna kan idag fortfarande plocka röster genom att epiteten ”högerpopulist” och ”högerextremist” ofta används som beteckning på invandringsmotståndare. Väljarens logik resulterar då ofta i slutsatsen att en normal, sansad invandringsmotståndare är ”vanlig” höger vilket man i sin tur i regel anser vara lika med moderat. Därför kan moderaterna fortsätta kamma in invandringskritiska röster år in och år ut trots en mer extrem invandringspolitik än de svenska socialdemokraterna och Europas mest generösa invandringspolitik och trots att partiledaren kläcker ur sig saker som ”blott barbariet är ursvenskt”. Om man kan börja bygga upp en radda invandringskritiska partier, med åtminstone två partier, på en parallell höger-/vänsterskala så förses väljarna med en verklighetsuppfattningskomponent som gör det svårare att förse moderaterna med gratisröster p g a att väljare tror att det måste finnas en koppling mellan höger-/vänsterskalan och graden av restriktivitet i invandringspolitiken.

Så det finns alltså tre olika fördelar med att dela upp SD på minst två partier:

1. Färre förlorade röster p g a bättre täckning av höger-/vänsterskalan.

2. Färre förlorade röster p g a försvagad koppling till SD:s orumsrena tidigare historia.

3. Färre förlorade röster till moderaterna p g a att de inte längre i samma grad kan profitera på att invandringskritiska partier kallas ”högerpopulister” och ”högerextremister” (vilket får folk att dra slutsatsen att icke-populistiska och icke-extremistiska invandringsmotståndare röstar på ”normala” högerpartier som moderaterna).

Övriga synpunkter:

1. Det är sannolikt smartast ur röstmaximeringssynpunkt att inte lägga de två riksdagspartierna för långt ut på höger- respektive vänsterkanten. Så min gissning är att man snarare bör lägga sig aningen, aningen till höger om sossarna och snarare aningen, aningen till vänster om moderaterna/centern än tvärtom.

2. Det borde vara lättare att kunna erbjuda ytterligare alternativ längs höger-/vänsterskalan och andra skalor (som t ex miljö- och socialkonservatism-skalorna) kommunalt eftersom det krävs lägre röstetal för att ta sig in i fullmäktige. Det är också lättare att locka avhoppare från andra partier och hålla kvar dem om de kan säga att de bara bytt till en motsvarighet till sitt gamla parti. Om politikern/politikerna i fråga är populär lokalprofil kan detta innebära ganska lättplockade röster. Men om det är fråga om ett parti långt ut på någon skala och där politikern i fråga inte har någon större personlig popularitet är det kanske bättre att erbjuda ett av två partier på höger-/vänsterskalan eller ett parti typ ovannämnda ”Samarbetslistan”, ”Koalitionslistan” eller ”Blocköverskridande listan”.

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena. Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen. Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende. Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.




___________________________
*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.

En liten reflektion:

Även en SD:are som egentligen tycker att mitt förslag är jättedumt borde kunna vara intresserad av mitt förslag om vederbörande är intresserad av mer rumsrenhet och möjlighet att kunna appellera till så breda väljargrupper som möjligt.

Om man ändå i slutändan går till val under en enda partibeteckning, och då ger denna lista ett neutralt namn för att indikera att det är fråga om en slags samlingslista från olika partier så får man följande två fördelar:

1. Man slipper ha samma namn på det gamla SD som ville ha ofrivillig repatriering, hade en ledarfigur som sagt att han var "rasist i ordets positiva bemärkelse" (Sven Davidsson) och publicerade artiklar där man kunde läsa att "svarta faktiskt är dummare än vita i genomsnitt". Det blir då lättare att säga att man inte står för samma sak som det gamla SD. Speciellt om man deklarerar avsikten att låta personer som verkligen tror på ett äldre SD-koncept ta över partiet.

2. Genom att ha ett partinamn som indikerar att det är fråga om ett samarbetsprojekt mellan minst två olika partier understryker man för väljarna partiets bredd. Att man är något för alla som inte är väldigt nyliberala typ Fria Moderata Studentförbundet eller utpräglade vänstersossar. Detta speciellt om man går till val under olika partibeteckningar kommunalt. Eftersom inkomstskattepolitiken efter Anders Borgs utspel om att det kan behövas skattehöjningar torde vara nästan överspelad som vattendelare mellan höger och vänster och eftersom sossarna inte drivit några uttalade krav på att återinföra förmögenhetsskatten så har du nästan inga, tunga klassiska höger-/vänsterfrågor som starkt skiljer Alliansen från sossarna. Det borde göra en samlingslista mer trovärdig. Men psykologiskt hade det nog varit mer effektivt med två partier. Man hade nog också kunnat nå litet längre ut på höger- och vänsterkanten med ett sådant alternativ och man hade nog kunnat suga upp fler väljare inom det höger-/vänsterintervall samlingslistan täcker upp.
= = =

Utomordentligt goda idéer har levererats, utav sign ”K.V. Pauker”, som har att göra med Sverigedemokraternas framtida levnad och politik, nämligen att partiet bör (måste) delas upp i två hälfter i den tanken att fler väljare skulle rösta på dessa nytillkomna tvenne partier.

Vi kanske kan benämna dem för SD 1 och SD 2. Är det då K.V. Pauker tanke att Jimmy Åkesson skall vara ledare för SD 1 och ”någon annan” för SD 2?  Hur kommer tilltänkta väljare att svälja en sådan överraskning? Hur kommer pappersmedia och övriga riksdagspartier att uttala sig över SD 1 och SD 2?

Jag föreslår slutligen att sign K.V.Pauker snarast skickar sitt strålande förslag till nuvarande SD-ledning och omber dem att leverera svar och synpunkter, helst innan valet.

Återkom gärna till Exilen Forum med nuvarande SD-ledning yttrande.  

Skribenten



Precis som alla andra förslag jag levererat på Exilen och forna Passagen Politik så gäller som alltid att om de jävla förbannade idioter som stödjer SD inte vill vidarebefordra mina synpunkter till Jimmie Åkesson m fl så får de väl avstå ifrån detta. Jag tänker inte börja kompensera för detta. Exilen är på sätt och vis ett filter för goda idéer. Är alla som läser Exilen så hjärndöda att de inte kan ta minsta ansvar för att vidarebefordra viktiga och goda idéer finns ändå inte mycket hopp. Är ledande SD:are så pass självgoda och övertygade om sin förträfflighet att de inte tror sig behöva kolla av Exilen så är det väl inte sannolikt att de nappar på vettiga tankegångar. På Passagen Politik fick jag höra synpunkten att jag kastade pärlor för svin.

Jag medger att "Fantastiska fyran" i allmänhetens ögon sannolikt framstår som vettigare personer än t ex Lasse Lindh och Torbjörn Kastell. Jag medger också att Richard Jomshof är en verbal begåvning i Anders Borg- eller Fredrik Reinfeldt-klass, att Jimmie Åkesson har en bra framtoning och att Björn Söder har bra koll på vad man behöver få ut till åhörarna i en politisk debatt. Men det finns som sagt grejer jag har synpunkter på. Jag anser inte att de framgångar SD trots allt fått är konsekvensen av extrem skicklighet eller den mest hållbara strategin utan av att Sverige för västvärldens i särklass mest extrema invandringspolitik. Detta bör rimligen ge en motreaktion. Det hade också varit ett friskhetstecken om motreaktionen varit större och kommit snabbare. Det hade också varit bra om man i möjligaste mån underlättat för denna motreaktion genom att sänka trösklarna för att byta parti.  

När det gäller tänkbara partinamn vore jag ju dum om jag officiellt torgförde dessa.

En intressant fråga är om det smartaste vore att:

1) I princip lägga ner SD, välja en styrelse för 5 år och plocka ut partistödet och endast på papperet ställa upp i val.

2) Låta ett omdöpt SD bli antingen det borgerliga eller det socialdemokratiska alternativet.

3) Låta ett omdöpt SD få bli samlingslistan. Om man vill ha kvar platsen i SVT:s slutdebatt är detta kanske det säkraste alternativet. Men risken är väl då större att folk då säger att det bara är fråga om ett uppsminkat SD.

Sedan har vi frågan om för vilket parti Jimmie Åkesson skall vara partiledare. Eftersom Åkesson varit MUF:are skulle han kanske passa som ledare för det borgerliga partiet. Blir han ordförande för samlingslistan blir väl intrycket av "omdöpt SD" starkare. Ett problem är förstås att Åkesson kanske inte vill släppa kontrollen över partiet. Han är kanske också rädd för att förlora sin lön. Enklast är väl att från start säga att han får behålla den extralön han får från partiet minst en mandatperiod, förutsatt han går med på att stoppa in i alla fall merparten på ett pensionskonto, oavsett vilken roll han får spela. Man kan ju ha som utgångspunkt att anställningsvillkoren för personer som avlönas av SD skall "ärvas" av deras nya organisation och bestå minst en mandatperiod till.

Pappersmedia kommer sannolikt inse att man med två nya partier med nya namn får ett tuffare motstånd som har större potential att plocka röster. Man kommer nog också att försöka pressa ner opinionssiffrorna så mycket det går innan valet så att man i slutändan inte skall tordas gå till val på två listor. Men det är som sagt värt ett försök. Och även om man inte lyckas få tillräckliga opinionssiffror för två listor, eller om man ändå aldrig tänkt gå till val på två listor, så har man nog som sagt vunnit en del genom att tydliggöra riksdagslistans karaktär av relativt bred samlingslista.

Så en helt annan synpunkt.

Det jag tror man bör se till är att ledande figurer i SD som skall ställa upp i TV-sända debatter bör få tid läsa på ordentligt i väldigt god tid innan debatterna. Kunskaper inom nationalekonomi och statistik är viktigt. Eftersom Johnny Skalin gör sig dåligt i talarstolar och på presskonferenser skulle han kanske kunna hålla i en intern utbildningssatsning och lägga tid på en sådan grej. Bara att kunna hitta i SCB:s databaser är väldigt besvärligt. Det var enklare förr i tiden när det bara fanns pappersversioner. Det är också svårt för den som inte är insatt att få fram rätt sorts siffror och tidsserier med rätt avgränsningar ur SCB:s databaser. Det går t ex ganska lätt att se att antalet sysselsatta idag bara är runt 150 000 fler än våren 1990 trots att befolkningen ökat med mer än 1 miljon. Men frågan är om det är exakt samma siffror man brukar använda i de standardtabeller och standarddiagram man brukar publicera. Och tittar man på sysselsättningsgrad är också frågan vilka definitioner man använder. Det här kunskapsområdet är ett exempel på väldigt matnyttigt underlag och förberedande information innan debatter. Men det gäller att man rett ut alla oklarheter i förväg så att man kan vara säker på sin sak.

Man bör också komma ihåg att det tar tid att läsa in sig på olika områden. En person som Björn Söder, som brukar vara SD-företrädare i TV-sända debatter, bör kanske därför fundera på att lämpa över ansvaret som partisekreterare till någon annan åtminstone fram till valet. Han har ju själv klagat på tidsbrist. Han verkar också behöva tid för inläsning eftersom han språkligt och i framförandet försämras när han inte verkar ha alla fakta i bakhuvudet.

Frågan är också varför Jimmie Åkesson i debatter verkar undvika hårda fakta. Jag misstänker att en orsak kan vara att han känner sig osäker eftersom han inte haft tid att läsa på. Så det är kanske bättre om han får koncentrera sig på den biten mer. Hans eget förhållande mår kanske också bäst om han själv kan rycka in ibland när sambon behöver sova (men han har kanske en väldigt behändig bebis som är lättskött). Frågan är då hur mycket tid som blir över för vanliga partiledarrutiner om han samtidigt skall vara så pass påläst att han inte gör bort sig om han skall debattera med andra partiledare. Nu när Ohly och Maud Olofsson är borta har konkurrensen i startfältet skärpts.

Richard Jomshof är en verbal begåvning. Frågan är dock hur mycket ekonomi och statistik han har i bakhuvudet. Min gissning är att det inte skulle vara en nackdel om han fick vässa sina kunskaper flera månader innan han eventuellt går upp i en slutdebatt om nu Åkesson väljer att stå över. Om Jomshof läser detta vill jag påpeka att jag tror att han är större verbal begåvning än strategisk begåvning. Detta med anledning av hans angrepp på Islam. Men jag såg att han i alla fall lyckades göra bästa möjliga av sin position i Islam-frågan i en TV-soffa för några månader sedan. Han påpekade där att SD trots allt har medlemmar som fortfarande kallar sig muslimer trots att SD är kritiskt till Islam. Men jag tror det hade varit bättre om han sagt att omknådad Islam av den typ Nalin Pekgul representerar inte utgör något problem ur hans synpunkt. (Själv tycker jag dock som sagt att det är bättre att helt hålla klaffen om Islam som sossarna och moderaterna gör trots att deras åsikter skiljer sig minst lika mycket från Islam som SD:s. Jag tycker också att det är bättre om muslimska ungdomar bevarar sin muslimska identitet och har kvar en egen politisk agenda i stället för att vävas in helt i etablissemangets politiska apparat som går ut på att vända invandrarna mot kvarvarande ursprungssvenskar. Jag tycker också att det är bra om extrem-islamisterna finns kvar när Sverige fullbordat sin resa mot att bli en komplett dynghög och samhället eventuellt brakar ihop. Då blir inte AFA och eventuella pissliberala motsvarigheter ensamma på plan. Då finns även jihadister på plan som far runt med Toyota-pickuper med tunga kulsprutor på flaket. Och då får en massa PK-fånar som medvetet gått in för att bekämpa kvarvarande ursprungssvenskar eventuellt på käften p g a att deras åsikter i sociala frågor och kanske Mellanösternfrågor skiljer sig från jihadisternas. Samtidigt är en person som jag själv som aldrig går i kyrkan men föredrar en väldigt strikt ersättningsteologi bland de mest ointressanta måltavlorna som finns för jihadister. Det som jag eventuellt kan få problem med är väl att jag gett figurer som Jomshof tips på hur han skall läsa på inför debatter, typ. Men om AFA-liknande grupper får härja runt ligger jag, säkert som Amen i kyrkan, ganska omgående bakbunden i ett dike med skallen avskjuten.)      

Rent generellt är det väl också bra om SD kan se till att internutbilda sina riksdagsledamöter och EU-kandidater i främst ekonomi och statistik. EU-kandidaterna behöver nog också sätta sig in i EU:s lagstiftningsprocess, vad det finns för olika sorters EU-direktiv, hur man söker i EU:s rättsdatabaser o s v. Om de kan ha tillgång till en akademiker som kontinuerlig support som har järnkoll på de här grejerna är detta sannolikt en fördel. Men man kan ju börja med något slags kompendium eller lathund. Sedan kan man fortsätta med böcker som man brukar använda för att utbilda folk. Man kan ju titta på kurslitteratur som används på högskolor. Riksdagsbiblioteket har kanske ett bra urval av litteratur. Bokhandeln Fritzes har kanske också ett bra urval av böcker på hyllorna. Min gissning är också att det är bra om folk som redan kan ämnet i början plockar fram lämplig litteratur. På så vis vinner man nog en del tid.


Edit: Den fysiska bokhandeln Fritzes bommade tydligen igen redan 1996. Det var alltså rätt länge sedan jag var där.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Max Ronalds on Tue 4 Feb - 7:45

Skribenten wrote:
Max Ronalds wrote:
K. V. Pauker wrote:
Jag noterar också att ingen hittills presenterat ett enda skäl till varför det skulle vara vettigt att inte ta fasta på det faktum att Islam har en egen politisk agenda där frågan om befolkningsgrupper med en potentiell koppling till nazismen är en icke-fråga. Man värjer sig febrilt mot allt ifrågasättande av om det är vettigt att göra sig ovän i onödan med muslimerna. Mitt intryck är att anledningen till detta är att man sätter likhetstecken mellan muslimer och svartmuskiga karlar som får knulla snygga, svenska tjejer i stället för en själv. Detta skapar en speciell hätskhet som grumlar förmågan att tänka klart och rationellt.

Jag tycker att det låter som ett av de mer rationella skälen till av vara emot Islam, iaf från svenskt perspektiv. Argumentet "Islam hotar vår frihet" funkar naturligtvisvis inte.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Det är därför som svenska fascister av opportunistiska skäl måste värna den av kulturmarxister omhuldade sexuella friheten. Vilket bara kommer att göra dem till ännu mer åtlöje. Vilket är bra.
= = =

Rubrik: ”Hembrännare krävs på över 37 miljoner” - Dagbladet 2011-10-13.

”De dömda hembrännarna tvingas nu betala över 500 kronor i alkoholskatt för varje liter 100-procentig sprit de tillverkat. Sex personer krävs på sammanlagt över 37 miljoner kronor av Skatteverket. En 40-årig Timråbo ska betala 17 miljoner kronor före 26 oktober i år”. [. . .]

Länk: http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.3995507-hembrannare-kravs-pa-over-37-miljoner

Här länken till Dagbladet ramlat in av misstag?

“The true soldier fights not because he hates what is in front of him, but because he loves what is behind him.”

http://www.goodreads.com/quotes/94304-the-true-soldier-fights-not-because-he-hates-what-is




avatar
Max Ronalds

Poäng : 2649

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Tue 4 Feb - 7:48

K. V. Pauker wrote:

Precis som alla andra förslag jag levererat på Exilen och forna Passagen Politik så gäller som alltid att om de jävla förbannade idioter som stödjer SD inte vill vidarebefordra mina synpunkter till Jimmie Åkesson m fl så får de väl avstå ifrån detta. Jag tänker inte börja kompensera för detta. Exilen är på sätt och vis ett filter för goda idéer. Är alla som läser Exilen så hjärndöda att de inte kan ta minsta ansvar för att vidarebefordra viktiga och goda idéer finns ändå inte mycket hopp. Är ledande SD:are så pass självgoda och övertygade om sin förträfflighet att de inte tror sig behöva kolla av Exilen så är det väl inte sannolikt att de nappar på vettiga tankegångar. På Passagen Politik fick jag höra synpunkten att jag kastade pärlor för svin.

Jag medger att "Fantastiska fyran" i allmänhetens ögon sannolikt framstår som vettigare personer än t ex Lasse Lindh och Torbjörn Kastell. Jag medger också att Richard Jomshof är en verbal begåvning i Anders Borg- eller Fredrik Reinfeldt-klass, att Jimmie Åkesson har en bra framtoning och att Björn Söder har bra koll på vad man behöver få ut till åhörarna i en politisk debatt. Men det finns som sagt grejer jag har synpunkter på. Jag anser inte att de framgångar SD trots allt fått är konsekvensen av extrem skicklighet eller den mest hållbara strategin utan av att Sverige för västvärldens i särklass mest extrema invandringspolitik. Detta bör rimligen ge en motreaktion. Det hade också varit ett friskhetstecken om motreaktionen varit större och kommit snabbare. Det hade också varit bra om man i möjligaste mån underlättat för denna motreaktion genom att sänka trösklarna för att byta parti.  

När det gäller tänkbara partinamn vore jag ju dum om jag officiellt torgförde dessa.

En intressant fråga är om det smartaste vore att:

1) I princip lägga ner SD, välja en styrelse för 5 år och plocka ut partistödet och endast på papperet ställa upp i val.

2) Låta ett omdöpt SD bli antingen det borgerliga eller det socialdemokratiska alternativet.

3) Låta ett omdöpt SD få bli samlingslistan. Om man vill ha kvar platsen i SVT:s slutdebatt är detta kanske det säkraste alternativet. Men risken är väl då större att folk då säger att det bara är fråga om ett uppsminkat SD.

Sedan har vi frågan om för vilket parti Jimmie Åkesson skall vara partiledare. Eftersom Åkesson varit MUF:are skulle han kanske passa som ledare för det borgerliga partiet. Blir han ordförande för samlingslistan blir väl intrycket av "omdöpt SD" starkare. Ett problem är förstås att Åkesson kanske inte vill släppa kontrollen över partiet. Han är kanske också rädd för att förlora sin lön. Enklast är väl att från start säga att han får behålla den extralön han får från partiet minst en mandatperiod, förutsatt han går med på att stoppa in i alla fall merparten på ett pensionskonto, oavsett vilken roll han får spela. Man kan ju ha som utgångspunkt att anställningsvillkoren för personer som avlönas av SD skall "ärvas" av deras nya organisation och bestå minst en mandatperiod till.

Pappersmedia kommer sannolikt inse att man med två nya partier med nya namn får ett tuffare motstånd som har större potential att plocka röster. Man kommer nog också att försöka pressa ner opinionssiffrorna så mycket det går innan valet så att man i slutändan inte skall tordas gå till val på två listor. Men det är som sagt värt ett försök. Och även om man inte lyckas få tillräckliga opinionssiffror för två listor, eller om man ändå aldrig tänkt gå till val på två listor, så har man nog som sagt vunnit en del genom att tydliggöra riksdagslistans karaktär av relativt bred samlingslista.

Så en helt annan synpunkt.

Det jag tror man bör se till är att ledande figurer i SD som skall ställa upp i TV-sända debatter bör få tid läsa på ordentligt i väldigt god tid innan debatterna. Kunskaper inom nationalekonomi och statistik är viktigt. Eftersom Johnny Skalin gör sig dåligt i talarstolar och på presskonferenser skulle han kanske kunna hålla i en intern utbildningssatsning och lägga tid på en sådan grej. Bara att kunna hitta i SCB:s databaser är väldigt besvärligt. Det var enklare förr i tiden när det bara fanns pappersversioner. Det är också svårt för den som inte är insatt att få fram rätt sorts siffror och tidsserier med rätt avgränsningar ur SCB:s databaser. Det går t ex ganska lätt att se att antalet sysselsatta idag bara är runt 150 000 fler än våren 1990 trots att befolkningen ökat med mer än 1 miljon. Men frågan är om det är exakt samma siffror man brukar använda i de standardtabeller och standarddiagram man brukar publicera. Och tittar man på sysselsättningsgrad är också frågan vilka definitioner man använder. Det här kunskapsområdet är ett exempel på väldigt matnyttigt underlag och förberedande information innan debatter. Men det gäller att man rett ut alla oklarheter i förväg så att man kan vara säker på sin sak.

Man bör också komma ihåg att det tar tid att läsa in sig på olika områden. En person som Björn Söder, som brukar vara SD-företrädare i TV-sända debatter, bör kanske därför fundera på att lämpa över ansvaret som partisekreterare till någon annan åtminstone fram till valet. Han har ju själv klagat på tidsbrist. Han verkar också behöva tid för inläsning eftersom han språkligt och i framförandet försämras när han inte verkar ha alla fakta i bakhuvudet.

Frågan är också varför Jimmie Åkesson i debatter verkar undvika hårda fakta. Jag misstänker att en orsak kan vara att han känner sig osäker eftersom han inte haft tid att läsa på. Så det är kanske bättre om han får koncentrera sig på den biten mer. Hans eget förhållande mår kanske också bäst om han själv kan rycka in ibland när sambon behöver sova (men han har kanske en väldigt behändig bebis som är lättskött). Frågan är då hur mycket tid som blir över för vanliga partiledarrutiner om han samtidigt skall vara så pass påläst att han inte gör bort sig om han skall debattera med andra partiledare. Nu när Ohly och Maud Olofsson är borta har konkurrensen i startfältet skärpts.

Richard Jomshof är en verbal begåvning. Frågan är dock hur mycket ekonomi och statistik han har i bakhuvudet. Min gissning är att det inte skulle vara en nackdel om han fick vässa sina kunskaper flera månader innan han eventuellt går upp i en slutdebatt om nu Åkesson väljer att stå över. Om Jomshof läser detta vill jag påpeka att jag tror att han är större verbal begåvning än strategisk begåvning. Detta med anledning av hans angrepp på Islam. Men jag såg att han i alla fall lyckades göra bästa möjliga av sin position i Islam-frågan i en TV-soffa för några månader sedan. Han påpekade där att SD trots allt har medlemmar som fortfarande kallar sig muslimer trots att SD är kritiskt till Islam. Men jag tror det hade varit bättre om han sagt att omknådad Islam av den typ Nalin Pekgul representerar inte utgör något problem ur hans synpunkt. (Själv tycker jag dock som sagt att det är bättre att helt hålla klaffen om Islam som sossarna och moderaterna gör trots att deras åsikter skiljer sig minst lika mycket från Islam som SD:s. Jag tycker också att det är bättre om muslimska ungdomar bevarar sin muslimska identitet och har kvar en egen politisk agenda i stället för att vävas in helt i etablissemangets politiska apparat som går ut på att vända invandrarna mot kvarvarande ursprungssvenskar. Jag tycker också att det är bra om extrem-islamisterna finns kvar när Sverige fullbordat sin resa mot att bli en komplett dynghög och samhället eventuellt brakar ihop. Då blir inte AFA och eventuella pissliberala motsvarigheter ensamma på plan. Då finns även jihadister på plan som far runt med Toyota-pickuper med tunga kulsprutor på flaket. Och då får en massa PK-fånar som medvetet gått in för att bekämpa kvarvarande ursprungssvenskar eventuellt på käften p g a att deras åsikter i sociala frågor och kanske Mellanösternfrågor skiljer sig från jihadisternas. Samtidigt är en person som jag själv som aldrig går i kyrkan men föredrar en väldigt strikt ersättningsteologi bland de mest ointressanta måltavlorna som finns för jihadister. Det som jag eventuellt kan få problem med är väl att jag gett figurer som Jomshof tips på hur han skall läsa på inför debatter, typ. Men om AFA-liknande grupper får härja runt ligger jag, säkert som Amen i kyrkan, ganska omgående bakbunden i ett dike med skallen avskjuten.)      

Rent generellt är det väl också bra om SD kan se till att internutbilda sina riksdagsledamöter och EU-kandidater i främst ekonomi och statistik. EU-kandidaterna behöver nog också sätta sig in i EU:s lagstiftningsprocess, vad det finns för olika sorters EU-direktiv, hur man söker i EU:s rättsdatabaser o s v. Om de kan ha tillgång till en akademiker som kontinuerlig support som har järnkoll på de här grejerna är detta sannolikt en fördel. Men man kan ju börja med något slags kompendium eller lathund. Sedan kan man fortsätta med böcker som man brukar använda för att utbilda folk. Man kan ju titta på kurslitteratur som används på högskolor. Riksdagsbiblioteket har kanske ett bra urval av litteratur. Bokhandeln Fritzes har kanske också ett bra urval av böcker på hyllorna. Min gissning är också att det är bra om folk som redan kan ämnet i början plockar fram lämplig litteratur. På så vis vinner man nog en del tid.

Edit: Den fysiska bokhandeln Fritzes bommade tydligen igen redan 1996. Det var alltså rätt länge sedan jag var där.
== =

Nu har sign K.V.Pauker spårat ur ordentligt! Vad finns för skäl att andra debattörer på Exilen skall vidarebefordra  K.V. Paukner gallimatias till SD ledning? För att vara övertydlig - det finns ingen (kallade idioterna på Exilen) som vill stödja K.V. Paukner! Antar att det står klart nu!

Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Thu 6 Feb - 22:20

[quote="K. V. Pauker"][quote="Skribenten"][quote="K. V. Pauker"]
K. V. Pauker wrote:

[- - -]

Richard Jomshof är en verbal begåvning. Frågan är dock hur mycket ekonomi och statistik han har i bakhuvudet. Min gissning är att det inte skulle vara en nackdel om han fick vässa sina kunskaper flera månader innan han eventuellt går upp i en slutdebatt om nu Åkesson väljer att stå över. Om Jomshof läser detta vill jag påpeka att jag tror att han är större verbal begåvning än strategisk begåvning. Detta med anledning av hans angrepp på Islam. Men jag såg att han i alla fall lyckades göra bästa möjliga av sin position i Islam-frågan i en TV-soffa för några månader sedan. Han påpekade där att SD trots allt har medlemmar som fortfarande kallar sig muslimer trots att SD är kritiskt till Islam. Men jag tror det hade varit bättre om han sagt att omknådad Islam av den typ Nalin Pekgul representerar inte utgör något problem ur hans synpunkt. (Själv tycker jag dock som sagt att det är bättre att helt hålla klaffen om Islam som sossarna och moderaterna gör trots att deras åsikter skiljer sig minst lika mycket från Islam som SD:s. Jag tycker också att det är bättre om muslimska ungdomar bevarar sin muslimska identitet och har kvar en egen politisk agenda i stället för att vävas in helt i etablissemangets politiska apparat som går ut på att vända invandrarna mot kvarvarande ursprungssvenskar. Jag tycker också att det är bra om extrem-islamisterna finns kvar när Sverige fullbordat sin resa mot att bli en komplett dynghög och samhället eventuellt brakar ihop. Då blir inte AFA och eventuella pissliberala motsvarigheter ensamma på plan. Då finns även jihadister på plan som far runt med Toyota-pickuper med tunga kulsprutor på flaket. Och då får en massa PK-fånar som medvetet gått in för att bekämpa kvarvarande ursprungssvenskar eventuellt på käften p g a att deras åsikter i sociala frågor och kanske Mellanösternfrågor skiljer sig från jihadisternas. Samtidigt är en person som jag själv som aldrig går i kyrkan men föredrar en väldigt strikt ersättningsteologi bland de mest ointressanta måltavlorna som finns för jihadister. Det som jag eventuellt kan få problem med är väl att jag gett figurer som Jomshof tips på hur han skall läsa på inför debatter, typ. Men om AFA-liknande grupper får härja runt ligger jag, säkert som Amen i kyrkan, ganska omgående bakbunden i ett dike med skallen avskjuten.)      

[- - -]



Jomshof skötte nog sina kort så bra som det gick i kvällens "Debatt" i SVT. Kunde inte komma på någon detalj han glömde väva in i sina repliker. Han hade koll på vad som behövde sägas under debattens gång.

* Jomshof kom ihåg att påminna tittarna om ett exempel på alternativa utgiftsposter: sjukvården. Att vissa helt enkelt inte får vård och att vissa får ligga i korridorerna.

* Han kom ihåg att säga att inkludera även de av utländsk härkomst bland landets befintliga invånare som kan drabbas av konkurrerande utgiftsposter.

* Han var ärlig och erkände att det var intressen som stod emot varandra samtidigt som han pekade på en konstruktiv lösning (att Rumänien spenderar mer på fattiga zigenare).

En reflektion: Förmodligen är det inga stora pengar som krävs för att ge zigenarna litet matkuponger o dyl i Rumänien. Märkligt att inget av de 20 miljarder Sverige ger i nettobidrag till EU verkar gå till hålla zigenare i Östeuropa under armarna. Mitt intryck är att det beror på att en del vill att det skall komma hit mer zigenare så att andelen invandrare ökar och andelen ursprungssvenskar minskar.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Fri 7 Feb - 18:25

En sak till.

Jag tycker inte att de bör avstå ifrån registrera en ny samlingslista samt ett parti litet till höger och ett parti litet till vänster p g a det nya Industripartiet.

Om det blir ett nytt Industriparti som får vind i seglen så finns det kanske inte plats för två partier som bara är aningen mer rumsrena än SD.

Men om Industriparti-projektet fiser ihop är det väldigt synd om möjligheten till två partier inte finns. Dessutom skulle ju som sagt SD:arna som sagt tjäna på att ersätta SD med en samlingslista med ett neutralt namn om det inte finns tillräckligt underlag för ett höger och ett vänsteralternativ.

Om nu Industripartiet får vind i seglen så får väljarna välja på ett mer rumsrent aningen, aningen invandringskritiskt Industriparti och SD (eller en mer neutral lista med en massa befintliga SD-riksdagsledamöter). I så fall får vi väl hoppas att Industripartiet håller rejält avstånd till SD så att man tar röster från Alliansen (plus litet högersosseröster) i stället för från SD. Jag tror det är bättre än att man slår ut SD. I alla fall om man inte går till val på två partier. Det är alltid en fördel att kunna erbjuda väljarna alternativ att välja på.

En fördel med Industripartiet om de håller sig tillräckligt rumsrena är att de då sannolikt har lättare att rekrytera bra kandidater till riksdagslistan. Alliansen profiterar väldigt grovt på att framstå som regeringsdugliga och "proffsiga" genom att ha folk med bra bakgrund på sina listor. Det är också litet status att rösta på Allians-partierna. Så har det i alla fall varit med moderaterna. Nu försöker centern också bli ett fin-parti. Men hittills har det varit svårt eftersom partinamnet ännu är förknippat med småbönder i leriga gummistövlar. Man har ännu inte klarat omvandlingen till en Stureplans-image där en centerpartist är en finansknutte som brukar hänga på Stureplan och ser ut som Johan Kinde* gjorde 1981 när han sjöng "Begärets dunkla mål". Kanske borde man byta namn till något typ höger-lyx-status-Stureplan-partiet för att lyckas med detta? Fast det blir kanske för långt. Men man jobbar kanske på saken.


________________________
Edit:

* Innan han blev flintis och fortfarande gick på skönhetssalong för att permanenta ögonbrynen, eller vad det nu var.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Sat 8 Feb - 16:06

K. V. Pauker wrote:En sak till.

Jag tycker inte att de bör avstå ifrån registrera en ny samlingslista samt ett parti litet till höger och ett parti litet till vänster p g a det nya Industripartiet.

Om det blir ett nytt Industriparti som får vind i seglen så finns det kanske inte plats för två partier som bara är aningen mer rumsrena än SD.

Men om Industriparti-projektet fiser ihop är det väldigt synd om möjligheten till två partier inte finns. Dessutom skulle ju som sagt SD:arna som sagt tjäna på att ersätta SD med en samlingslista med ett neutralt namn om det inte finns tillräckligt underlag för ett höger och ett vänsteralternativ.

Om nu Industripartiet får vind i seglen så får väljarna välja på ett mer rumsrent aningen, aningen invandringskritiskt Industriparti och SD (eller en mer neutral lista med en massa befintliga SD-riksdagsledamöter). I så fall får vi väl hoppas att Industripartiet håller rejält avstånd till SD så att man tar röster från Alliansen (plus litet högersosseröster) i stället för från SD. Jag tror det är bättre än att man slår ut SD. I alla fall om man inte går till val på två partier. Det är alltid en fördel att kunna erbjuda väljarna alternativ att välja på.

En fördel med Industripartiet om de håller sig tillräckligt rumsrena är att de då sannolikt har lättare att rekrytera bra kandidater till riksdagslistan. Alliansen profiterar väldigt grovt på att framstå som regeringsdugliga och "proffsiga" genom att ha folk med bra bakgrund på sina listor. Det är också litet status att rösta på Allians-partierna. Så har det i alla fall varit med moderaterna. Nu försöker centern också bli ett fin-parti. Men hittills har det varit svårt eftersom partinamnet ännu är förknippat med småbönder i leriga gummistövlar. Man har ännu inte klarat omvandlingen till en Stureplans-image där en centerpartist är en finansknutte som brukar hänga på Stureplan och ser ut som Johan Kinde* gjorde 1981 när han sjöng "Begärets dunkla mål". Kanske borde man byta namn till något typ höger-lyx-status-Stureplan-partiet för att lyckas med detta? Fast det blir kanske för långt. Men man jobbar kanske på saken.

= = =
1. Det finns ett omfattande antal artiklar om det ”nya industripartiet” som ej ännu existerar eftersom partiet ej ännu är registrerat. Det är Bert Karlsson & ”affärsmannen” Lars Carlström som är upphovsmakare till ”partiet”.

Bert Karlsson - ger sig in i politiken igen. Han lovar uppbackning av det nya Industripartiet, skriver SvD. Partiet satsar på två frågor: industri och invandring och säger till SvD att det inte är han, och är förtegen om vilka fler som är delaktiga i partibildningen. Men det rör sig om ”namnkunniga personer”. En av dem som ger sitt stöd är affärsmannen Lars Carlsson – ”Om jag kan stötta det så kommer jag att göra det, säger han till SvD”.

Länk: http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/bert-karlsson-i-kontakt-med-nytt-parti_8966130.svd

Bert Karlson känner vi till som en av bildarna år 1990 av partiet ”Ny Demokrati”, som bekant i kompanjonskap av Ian Wachtmeister. Partiet havererade efter en mandatperiod.

Lars Carlström, - är något av en doldis som varit inblandad i en rad tvivelaktiga affärer främst inom fastigheter. För drygt tio år sedan greps han i sin bostad i Umeå och dömdes i tingsrätten för bokföringsbrott, grov oredlighet mot borgenärer och skattebedrägeri. Han ansågs bland annat ha köpt ett bolag för dess egen kassa med avsikten att tömma dem på pengar och avveckla företagen. Två av tre åtalspunkter ogillades dock av hovrätten som endast dömde finansmannen för skattebedrägeri. Straffet sänktes från fängelse i åtta månader och näringsförbud i fyra år till 60 timmars samhällstjänst.

Carlström var en av de mest framträdande personerna i Saabs affärer de senaste åren (2011) drogs nu inför rätta för obetalda skulder. Det handlar om Lars Carlström, Vladimir Antonovs talesperson i Sverige, som bedöms som grovt oaktsam av skatteverket som kräver honom på 215.000 kronor. [. . .]

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4490285 - SvT publicerar fredag 6 maj 2011 kl 06:19

– Det låter ju dramatiskt, men det är inte så farligt som det låter. Ett av mina bolag har en skatteskuld som är oreglerad, säger Lars Carlström till P4 Väst. Företaget, där Carlström är VD, betalade inte arbetsgivaravgift eller skatt under 2008 och en stor del av 2009. Skatteverket vände sig därför till förvaltningsrätten för att kräva in pengarna. Efter förhandlingar mellan Skatteverket och Carlström blev ärendet vilande hos förvaltningsrätten, eftersom Carlström åtagit sig att betala skulden till slutet av februari i år. Något som aldrig skedde, och därför har ärendet åter väckts till liv. [. . .]

2. Realisten skriver - ”Affärsman bildar nytt parti”
Affärsmannen Lars Carlström har nu bildat ett nytt politiskt parti vid namn Industripartiet. Partiet säger sig vilja fokusera på invandringspolitiken men tycks ändå stödja en fortsatt massinvandring till Sverige. (Publicerad 2014-02-06, klockan 20:42 )

Länk: https://www.realisten.se/2014/02/06/affarsman-bildar-nytt-parti/

Ett nytt parti har startats. Bakom partiet, som fått namnet Industripartiet, står affärsmannen Lars Carlström, kanske mest känd som en av Vladimir Antonovs handgångna män under ryssens försök att ta över Saab. Syftet med det nybildade partiet är att fokusera på två kärnområden, industrin och invandringspolitiken. Om fokus på invandringen handlar om verkliga åsikter eller om att utnyttja det missnöje som finns kring invandringspolitiken i röstfiskarsyfte är oklart men Carlström verkar tveksam till att hans parti ens kommer förespråka en minskning av invandringen.

Carlström yttrar sig -”Vi har en skyldighet mot vår omvärld av hjälpa våra medmänniskor. Sedan är frågan om en invandring, där vi kanske idag inte tar till vara på de människor som kommer hit på bästa sätt, är bra. Vi kanske borde titta över om vi kan härbärgera alla. Kan vi ge alla en chans till en ny start på det sätt som man kanske skulle önska. Man kanske ska ha en försiktigare framfart när det gäller invandringsfrågorna så att man kan hjälpa alla på bästa sätt”.

I samband med ”partibildningen” har Lars Carlström varit i kontakt med den ökända flyktingprofitören Bert Karlsson - som i sin tur säger till SvD att han möjligen kan tänka sig att stödja det nya partiet. Vem som ska bli partiledare är i nuläget inte fastställt. [. . .]

3. Profitörerna i invandringsindustrin
I samband med den omfattande invandringen till Sverige dyker naturligtvis obskyra figurer upp och ser möjligheter kunna kapa in omfattande summor i den egna plånboken. I detta fall visas skojarna Karlsson och Carlström upp till glädje för Migrationsverket.      

Har K.V. Pauker studerat något i mängden artiklar som handlar om, i detta fall några invandrarindustrins skojare Karlsson och Carlström? I så fall vilka slutsatser har K.V.Pauker dragit?  Enligt mitt förmenande har K.V. Pauker inte tänkt alls.

Övriga partier (dock ej SD) tvekar förmodligen över ett parti som ”industripartiet” visar fram sig med dess kommersiella inriktning och dess icke rumsrena ”partibildare”.      

Vad säger övriga läsare på Exilen om K.V. Pauker underliga inlägg? Resultatet leder till att allt färre debattörer dyker upp på Exilen.

Skribenten



________________________
Edit:

* Innan han blev flintis och fortfarande gick på skönhetssalong för att permanenta ögonbrynen, eller vad det nu var.[/quote]
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sat 8 Feb - 19:09

Skribenten wrote:
K. V. Pauker wrote:En sak till.

Jag tycker inte att de bör avstå ifrån registrera en ny samlingslista samt ett parti litet till höger och ett parti litet till vänster p g a det nya Industripartiet.

Om det blir ett nytt Industriparti som får vind i seglen så finns det kanske inte plats för två partier som bara är aningen mer rumsrena än SD.

Men om Industriparti-projektet fiser ihop är det väldigt synd om möjligheten till två partier inte finns. Dessutom skulle ju som sagt SD:arna som sagt tjäna på att ersätta SD med en samlingslista med ett neutralt namn om det inte finns tillräckligt underlag för ett höger och ett vänsteralternativ.

Om nu Industripartiet får vind i seglen så får väljarna välja på ett mer rumsrent aningen, aningen invandringskritiskt Industriparti och SD (eller en mer neutral lista med en massa befintliga SD-riksdagsledamöter). I så fall får vi väl hoppas att Industripartiet håller rejält avstånd till SD så att man tar röster från Alliansen (plus litet högersosseröster) i stället för från SD. Jag tror det är bättre än att man slår ut SD. I alla fall om man inte går till val på två partier. Det är alltid en fördel att kunna erbjuda väljarna alternativ att välja på.

En fördel med Industripartiet om de håller sig tillräckligt rumsrena är att de då sannolikt har lättare att rekrytera bra kandidater till riksdagslistan. Alliansen profiterar väldigt grovt på att framstå som regeringsdugliga och "proffsiga" genom att ha folk med bra bakgrund på sina listor. Det är också litet status att rösta på Allians-partierna. Så har det i alla fall varit med moderaterna. Nu försöker centern också bli ett fin-parti. Men hittills har det varit svårt eftersom partinamnet ännu är förknippat med småbönder i leriga gummistövlar. Man har ännu inte klarat omvandlingen till en Stureplans-image där en centerpartist är en finansknutte som brukar hänga på Stureplan och ser ut som Johan Kinde* gjorde 1981 när han sjöng "Begärets dunkla mål". Kanske borde man byta namn till något typ höger-lyx-status-Stureplan-partiet för att lyckas med detta? Fast det blir kanske för långt. Men man jobbar kanske på saken.

= = =
1. Det finns ett omfattande antal artiklar om det ”nya industripartiet” som ej ännu existerar eftersom partiet ej ännu är registrerat. Det är Bert Karlsson & ”affärsmannen” Lars Carlström som är upphovsmakare till ”partiet”.

Bert Karlsson - ger sig in i politiken igen. Han lovar uppbackning av det nya Industripartiet, skriver SvD. Partiet satsar på två frågor: industri och invandring och säger till SvD att det inte är han, och är förtegen om vilka fler som är delaktiga i partibildningen. Men det rör sig om ”namnkunniga personer”. En av dem som ger sitt stöd är affärsmannen Lars Carlsson – ”Om jag kan stötta det så kommer jag att göra det, säger han till SvD”.

Länk: http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/bert-karlsson-i-kontakt-med-nytt-parti_8966130.svd

Bert Karlson känner vi till som en av bildarna år 1990 av partiet ”Ny Demokrati”, som bekant i kompanjonskap av Ian Wachtmeister. Partiet havererade efter en mandatperiod.

Lars Carlström, - är något av en doldis som varit inblandad i en rad tvivelaktiga affärer främst inom fastigheter. För drygt tio år sedan greps han i sin bostad i Umeå och dömdes i tingsrätten för bokföringsbrott, grov oredlighet mot borgenärer och skattebedrägeri. Han ansågs bland annat ha köpt ett bolag för dess egen kassa med avsikten att tömma dem på pengar och avveckla företagen. Två av tre åtalspunkter ogillades dock av hovrätten som endast dömde finansmannen för skattebedrägeri. Straffet sänktes från fängelse i åtta månader och näringsförbud i fyra år till 60 timmars samhällstjänst.

Carlström var en av de mest framträdande personerna i Saabs affärer de senaste åren (2011) drogs nu inför rätta för obetalda skulder. Det handlar om Lars Carlström, Vladimir Antonovs talesperson i Sverige, som bedöms som grovt oaktsam av skatteverket som kräver honom på 215.000 kronor. [. . .]

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4490285 - SvT publicerar fredag 6 maj 2011 kl 06:19

– Det låter ju dramatiskt, men det är inte så farligt som det låter. Ett av mina bolag har en skatteskuld som är oreglerad, säger Lars Carlström till P4 Väst. Företaget, där Carlström är VD, betalade inte arbetsgivaravgift eller skatt under 2008 och en stor del av 2009. Skatteverket vände sig därför till förvaltningsrätten för att kräva in pengarna. Efter förhandlingar mellan Skatteverket och Carlström blev ärendet vilande hos förvaltningsrätten, eftersom Carlström åtagit sig att betala skulden till slutet av februari i år. Något som aldrig skedde, och därför har ärendet åter väckts till liv. [. . .]

2. Realisten skriver - ”Affärsman bildar nytt parti”
Affärsmannen Lars Carlström har nu bildat ett nytt politiskt parti vid namn Industripartiet. Partiet säger sig vilja fokusera på invandringspolitiken men tycks ändå stödja en fortsatt massinvandring till Sverige. (Publicerad 2014-02-06, klockan 20:42 )

Länk: https://www.realisten.se/2014/02/06/affarsman-bildar-nytt-parti/

Ett nytt parti har startats. Bakom partiet, som fått namnet Industripartiet, står affärsmannen Lars Carlström, kanske mest känd som en av Vladimir Antonovs handgångna män under ryssens försök att ta över Saab. Syftet med det nybildade partiet är att fokusera på två kärnområden, industrin och invandringspolitiken. Om fokus på invandringen handlar om verkliga åsikter eller om att utnyttja det missnöje som finns kring invandringspolitiken i röstfiskarsyfte är oklart men Carlström verkar tveksam till att hans parti ens kommer förespråka en minskning av invandringen.

Carlström yttrar sig -”Vi har en skyldighet mot vår omvärld av hjälpa våra medmänniskor. Sedan är frågan om en invandring, där vi kanske idag inte tar till vara på de människor som kommer hit på bästa sätt, är bra. Vi kanske borde titta över om vi kan härbärgera alla. Kan vi ge alla en chans till en ny start på det sätt som man kanske skulle önska. Man kanske ska ha en försiktigare framfart när det gäller invandringsfrågorna så att man kan hjälpa alla på bästa sätt”.

I samband med ”partibildningen” har Lars Carlström varit i kontakt med den ökända flyktingprofitören Bert Karlsson - som i sin tur säger till SvD att han möjligen kan tänka sig att stödja det nya partiet. Vem som ska bli partiledare är i nuläget inte fastställt. [. . .]

3. Profitörerna i invandringsindustrin
I samband med den omfattande invandringen till Sverige dyker naturligtvis obskyra figurer upp och ser möjligheter kunna kapa in omfattande summor i den egna plånboken. I detta fall visas skojarna Karlsson och Carlström upp till glädje för Migrationsverket.      

Har K.V. Pauker studerat något i mängden artiklar som handlar om, i detta fall några invandrarindustrins skojare Karlsson och Carlström? I så fall vilka slutsatser har K.V.Pauker dragit?  Enligt mitt förmenande har K.V. Pauker inte tänkt alls.

Övriga partier (dock ej SD) tvekar förmodligen över ett parti som ”industripartiet” visar fram sig med dess kommersiella inriktning och dess icke rumsrena ”partibildare”.      

Vad säger övriga läsare på Exilen om K.V. Pauker underliga inlägg? Resultatet leder till att allt färre debattörer dyker upp på Exilen.

Skribenten





Jag tror att det är fullt möjligt att Industripartiet skulle kunna få en främlingsfientlig image även om man krävde ökad invandring. Vem som upplevs främlingsfientlig och mot invandring e dyl har bara i begränsad mån att göra med fakta. Det viktigaste är vad TV, stora tidningarna och andra auktoriteter säger. Nästan ingen tänker själv i någon större utsträckning även om de kanske tror att de gör det. Sådan är människans natur. Människans åsikter och attityder bestäms i huvudsak av den tidsålder och den kultur man lever i. Det är så de olika värderingarna i olika kulturer och tidsåldrar utbildas. Massmedia och auktoriteter är kanske huvudkomponenten i vad som formar människans "kulturellt" präglade och tidsepoksmässiga värderingar idag. Och när den enskilde individen tänker själv så baseras detta tänkande i regel på komponenter som kulturen, tidsepoken och samhället (d v s massmedia, skola, auktoriteter) satt på individernas dagordning. En lustig konsekvens av det sistnämnda blir att partier som upplevs som "höger" automatiskt i folks huvuden blir måttfulla invandringsmotståndare eftersom de som anses vara utpräglade invandringsmotståndare etiketteras som "högerextremister". Därför kan moderaterna år ut och år in casha in invandringskritiska röster trots att man faktiskt förespråkar mer generös invandring än sossarna p g a arbetskraftsinvandringen eftersom man identifieras som ett högerparti (partiet hette också tidigare "Högerpartiet").

Det verkar som om Bert Karlsson och Carlström liksom tänkt sig ett parti som skall vara aningen mer kritiskt mot invandringen än "7-klövern", eller i alla fall inte vara värst i 7-klövern om den skulle utökas till en 8-klöver, samtidigt som man bestämt vill undvika att placeras i samma fack som SD. Uttalandena av Bert Karlsson och Carlström speglar antagligen att det är svårt att formulera sig exakt rätt så att man hamnar på exakt den position i folks medvetanden som man tänkt sig. Samtidigt handlar det kanske litet om att man både vill ha kakan kvar och äta upp den. Man vill både kunna erbjuda en distinkt skillnad mot sjuklövern så att folk skall se en anledning att skriva på för partiregistreringen eller hjälpa till med att samla in namnunderskrifter samtidigt som man vill att partiidén skall framstå som tillräckligt rumsren för att det skall vara lätt att rekrytera medhjälpare, personer som skriver på och bra kandidater till riksdagslistan. Och det är kanske litet svårt att få den här ekvationen att gå ihop. I alla fall har man nog ett väldigt trångt manöverutrymme där det är knepigt att manövrera rätt. Därför blir det kanske litet stanna och backa och köra tillbaka och kryssa sig fram på det sätt som Carlström gör när han uttalar sig. Min misstanke är också att Carlström och Bert Karlsson körde igång utan att ha tänkt igenom exakt hur man skulle gå tillväga och kanske bara hade ett ungefärligt koncept och en ungefärlig idé om vilket slags parti man skulle skapa.

I detta sistnämnda avseende påminner det hela kanske litet om hur Bert och Ian gick till väga med Ny Demokrati. När det gällde Ny Demokrati hade man heller inte från början ens tänkt igenom den upplevda höger-/vänsterpositionen som kanske dessutom var en fråga med skarpare skiljelinjer för drygt 20 år sedan. Ian ville ha ett klassiskt högerparti i ekonomiska frågor. Bert ville lägga sig någonstans i mitten. Sedan hade man en massa andra människor med olika idéer om vad det skulle vara fråga om för parti. Minsta gemensamma nämnaren var kanske att partiet var en festlig och kul grej med en lustig partisymbol. Så det är väl inte så konstigt att det blev litet motsättningar. När man startar ett nytt parti är det också mer sannolikt att man får in folk som kanske har litet egna idéer och en stark vilja om man jämför med hur rekryteringen går till när det gäller befintliga partier med en etablerad position i olika frågor, speciellt när det är fråga om karriärpartier som drar till sig folk som sätter upp fingret för att känna av vartåt det blåser och anpassar sig i så hög grad som möjligt för att få en så bra partikarriär som möjligt. Ny Demokrati fick in hel del människor som Ian hade svårt att få tyst på. Så de satt och bråkade i sammanträdesrum långt in på natten innan Ian till slut fick nog och avgick.

Jag tror i och för sig att Ian hade en ganska klar idé om vilket sorts parti han ville ha. Han ville ha ett moderatparti som var litet mer restriktivt när det gällde flyktinginvandring och som var litet mer praktiskt än ideologiskt inriktat. Ett exempel är när Wachtmeister ville släppa den fasta kronkursen några veckor innan man ändå tvingades släppa kronkursen. Hade man gett sig tidigare hade man antagligen sluppit ett antal konkurser och sparat något tiotal miljarder. Den totala notan blev visst 500 miljarder i dåtida penningvärde. Wachtmeister ville dock inte släppa kronans knytning till EU-valutan Ecu för att han var EU-motståndare. Han var för EU. Det var en praktisk fråga för honom. Han var inte tillräckligt ideologisk för att vilja driva ett kronförsvar till varje pris. Den här attityden från Ians sida speglas också i hans klagan under valrörelsen 1991 över att politiker i de etablerade partierna (även moderaterna tydligen) inte var tillräckligt väl förankrade i verkligheten.

Ian själv sade att Ny Demokrati till 90 % skulle vara detsamma som moderaterna. Och 1991 stämde detta kanske eftersom moderaterna på den tiden fortfarande tillät en mer pragmatisk hållning i invandringsfrågor lokalt. Att få in så många invandrare som möjligt hade inte på samma sätt blivit en huvudfråga även om det första regeringen Bildt gjorde var att ta bort litet restriktioner sossarna infört när det gällde flyktinginvandringen (invandringen slog också rekord under Bildt-regeringen). Skillnaden mellan Ian och moderaterna var väl en litet mer verklighetsanpassad syn i frågor som t ex kronförsvaret och litet mer kontinentaleuropeisk flyktingpolitik.

Hade Ian skapat ett eget parti utan Bert, och haft tid på sig att plocka ut medarbetare som tyckte mer exakt som honom själv och i högre grad accepterade hans auktoritet, så hade det antagligen gått lättare för Ian att driva Ny Demokrati. Men han behövde Bert som dragplåster för att få igång partiet. Och för att få röster. Det var väl partiets problem.

Minns förresten att Ian klagade över att Bert inte tänkte igenom sina politiska förslag tillräckligt ordentligt. När han av en journalist fick frågan hur länge Bert brukade fundera igenom politiska problem så svarade Ian efter något ögonblicks funderande uppgivet så här:

- En kvart ungefär.

Jag undrar just hur länge Bert funderade igenom förslaget att införa statliga bordeller.

När jag hörde det där om statliga bordeller minns jag att jag skrattade så att tårarna rann. Jag kunde inte resa mig upp. Benen bar inte.

En annan sak jag minns när det gäller Ny Demokrati och Bert är Olle Stenholm-intervjun där Bert inte kunde svara på vilka länder som var diktaturer och därför inte skulle ha bistånd. Bert blev rätt ställd och det syntes i ansiktet på honom.

Bert Karlsson är onekligen den mest komiske politiker vi haft. Men folk gillade honom. I alla fall i början. Men efter ett tag verkar folk inte ha tyckt att han var tillräckligt festlig för att rösta på. Man ville rösta på något man upplevde som mer seriöst. Lustigt nog var väl på sätt och vis ändå Ny Demokrati det mest seriösa partiet i Sveriges riksdag 1991-94  eftersom man pekade på de faktorer som då gav mest ekonomiska problem, nämligen explosionen av flyktinginvandring och kronförsvaret med skyhöga räntor. Men man lyckades inte, och brydde sig kanske inte om, att försöka få ut detta till väljarna.

Det var väldigt synd att man inte försökte dela Ny Demokrati i ett höger- och ett vänster-NyD när man fortfarande hade bra opinionssiffror. Då hade man i alla fall kunnat lösa höger-/vänstermotsättningarna.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Sun 9 Feb - 12:37

K. V. Pauker wrote:En sak till.

Jag tror att det är fullt möjligt att Industripartiet skulle kunna få en främlingsfientlig image även om man krävde ökad invandring. Vem som upplevs främlingsfientlig och mot invandring e dyl har bara i begränsad mån att göra med fakta. Det viktigaste är vad TV, stora tidningarna och andra auktoriteter säger. Nästan ingen tänker själv i någon större utsträckning även om de kanske tror att de gör det. Sådan är människans natur. Människans åsikter och attityder bestäms i huvudsak av den tidsålder och den kultur man lever i. Det är så de olika värderingarna i olika kulturer och tidsåldrar utbildas. Massmedia och auktoriteter är kanske huvudkomponenten i vad som formar människans "kulturellt" präglade och tidsepoksmässiga värderingar idag. Och när den enskilde individen tänker själv så baseras detta tänkande i regel på komponenter som kulturen, tidsepoken och samhället (d v s massmedia, skola, auktoriteter) satt på individernas dagordning. En lustig konsekvens av det sistnämnda blir att partier som upplevs som "höger" automatiskt i folks huvuden blir måttfulla invandringsmotståndare eftersom de som anses vara utpräglade invandringsmotståndare etiketteras som "högerextremister". Därför kan moderaterna år ut och år in casha in invandringskritiska röster trots att man faktiskt förespråkar mer generös invandring än sossarna p g a arbetskraftsinvandringen eftersom man identifieras som ett högerparti (partiet hette också tidigare "Högerpartiet").

Det verkar som om Bert Karlsson och Carlström liksom tänkt sig ett parti som skall vara aningen mer kritiskt mot invandringen än "7-klövern", eller i alla fall inte vara värst i 7-klövern om den skulle utökas till en 8-klöver, samtidigt som man bestämt vill undvika att placeras i samma fack som SD. Uttalandena av Bert Karlsson och Carlström speglar antagligen att det är svårt att formulera sig exakt rätt så att man hamnar på exakt den position i folks medvetanden som man tänkt sig. Samtidigt handlar det kanske litet om att man både vill ha kakan kvar och äta upp den. Man vill både kunna erbjuda en distinkt skillnad mot sjuklövern så att folk skall se en anledning att skriva på för partiregistreringen eller hjälpa till med att samla in namnunderskrifter samtidigt som man vill att partiidén skall framstå som tillräckligt rumsren för att det skall vara lätt att rekrytera medhjälpare, personer som skriver på och bra kandidater till riksdagslistan. Och det är kanske litet svårt att få den här ekvationen att gå ihop. I alla fall har man nog ett väldigt trångt manöverutrymme där det är knepigt att manövrera rätt. Därför blir det kanske litet stanna och backa och köra tillbaka och kryssa sig fram på det sätt som Carlström gör när han uttalar sig. Min misstanke är också att Carlström och Bert Karlsson körde igång utan att ha tänkt igenom exakt hur man skulle gå tillväga och kanske bara hade ett ungefärligt koncept och en ungefärlig idé om vilket slags parti man skulle skapa.

I detta sistnämnda avseende påminner det hela kanske litet om hur Bert och Ian gick till väga med Ny Demokrati. När det gällde Ny Demokrati hade man heller inte från början ens tänkt igenom den upplevda höger-/vänsterpositionen som kanske dessutom var en fråga med skarpare skiljelinjer för drygt 20 år sedan. Ian ville ha ett klassiskt högerparti i ekonomiska frågor. Bert ville lägga sig någonstans i mitten. Sedan hade man en massa andra människor med olika idéer om vad det skulle vara fråga om för parti. Minsta gemensamma nämnaren var kanske att partiet var en festlig och kul grej med en lustig partisymbol. Så det är väl inte så konstigt att det blev litet motsättningar. När man startar ett nytt parti är det också mer sannolikt att man får in folk som kanske har litet egna idéer och en stark vilja om man jämför med hur rekryteringen går till när det gäller befintliga partier med en etablerad position i olika frågor, speciellt när det är fråga om karriärpartier som drar till sig folk som sätter upp fingret för att känna av vartåt det blåser och anpassar sig i så hög grad som möjligt för att få en så bra partikarriär som möjligt. Ny Demokrati fick in hel del människor som Ian hade svårt att få tyst på. Så de satt och bråkade i sammanträdesrum långt in på natten innan Ian till slut fick nog och avgick.

Jag tror i och för sig att Ian hade en ganska klar idé om vilket sorts parti han ville ha. Han ville ha ett moderatparti som var litet mer restriktivt när det gällde flyktinginvandring och som var litet mer praktiskt än ideologiskt inriktat. Ett exempel är när Wachtmeister ville släppa den fasta kronkursen några veckor innan man ändå tvingades släppa kronkursen. Hade man gett sig tidigare hade man antagligen sluppit ett antal konkurser och sparat något tiotal miljarder. Den totala notan blev visst 500 miljarder i dåtida penningvärde. Wachtmeister ville dock inte släppa kronans knytning till EU-valutan Ecu för att han var EU-motståndare. Han var för EU. Det var en praktisk fråga för honom. Han var inte tillräckligt ideologisk för att vilja driva ett kronförsvar till varje pris. Den här attityden från Ians sida speglas också i hans klagan under valrörelsen 1991 över att politiker i de etablerade partierna (även moderaterna tydligen) inte var tillräckligt väl förankrade i verkligheten.

Ian själv sade att Ny Demokrati till 90 % skulle vara detsamma som moderaterna. Och 1991 stämde detta kanske eftersom moderaterna på den tiden fortfarande tillät en mer pragmatisk hållning i invandringsfrågor lokalt. Att få in så många invandrare som möjligt hade inte på samma sätt blivit en huvudfråga även om det första regeringen Bildt gjorde var att ta bort litet restriktioner sossarna infört när det gällde flyktinginvandringen (invandringen slog också rekord under Bildt-regeringen). Skillnaden mellan Ian och moderaterna var väl en litet mer verklighetsanpassad syn i frågor som t ex kronförsvaret och litet mer kontinentaleuropeisk flyktingpolitik.

Hade Ian skapat ett eget parti utan Bert, och haft tid på sig att plocka ut medarbetare som tyckte mer exakt som honom själv och i högre grad accepterade hans auktoritet, så hade det antagligen gått lättare för Ian att driva Ny Demokrati. Men han behövde Bert som dragplåster för att få igång partiet. Och för att få röster. Det var väl partiets problem.

Minns förresten att Ian klagade över att Bert inte tänkte igenom sina politiska förslag tillräckligt ordentligt. När han av en journalist fick frågan hur länge Bert brukade fundera igenom politiska problem så svarade Ian efter något ögonblicks funderande uppgivet så här:

- En kvart ungefär.

Jag undrar just hur länge Bert funderade igenom förslaget att införa statliga bordeller.

När jag hörde det där om statliga bordeller minns jag att jag skrattade så att tårarna rann. Jag kunde inte resa mig upp. Benen bar inte.

En annan sak jag minns när det gäller Ny Demokrati och Bert är Olle Stenholm-intervjun där Bert inte kunde svara på vilka länder som var diktaturer och därför inte skulle ha bistånd. Bert blev rätt ställd och det syntes i ansiktet på honom.

Bert Karlsson är onekligen den mest komiske politiker vi haft. Men folk gillade honom. I alla fall i början. Men efter ett tag verkar folk inte ha tyckt att han var tillräckligt festlig för att rösta på. Man ville rösta på något man upplevde som mer seriöst. Lustigt nog var väl på sätt och vis ändå Ny Demokrati det mest seriösa partiet i Sveriges riksdag 1991-94  eftersom man pekade på de faktorer som då gav mest ekonomiska problem, nämligen explosionen av flyktinginvandring och kronförsvaret med skyhöga räntor. Men man lyckades inte, och brydde sig kanske inte om, att försöka få ut detta till väljarna.

Det var väldigt synd att man inte försökte dela Ny Demokrati i ett höger- och ett vänster-NyD när man fortfarande hade bra opinionssiffror. Då hade man i alla fall kunnat lösa höger-/vänstermotsättningarna.

Skribenten wrote:

”Industrifrågan liten bland väljarna”   - SvD Rubrik. 7.e feb  

Industripartiet har inte stora chanser inför höstens val eftersom partiet är nytt, har en kärnfråga som engagerar få och troligen inte kommer att ledas av ett känt namn, menar statsvetaren Lena Wängnerud. De kan dock bidra till ökat fokus på näringslivsfrågor.

Länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/industrifragan-liten-bland-valjarna_8968584.svd

SvD kunde igår berätta  att affärsmannen Lars Carlström - inom kort kommer att starta ett nytt politiskt parti, som ska heta Industripartiet. Kärnfrågan kommer att vara den svenska industrin, och en annan viktig fråga för partiet blir invandring.

Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, pekar på flera faktorer som hon menar sannolikt innebär att partiet kommer att få svårt att locka väljare. SvD har tidigare pratat med statsvetaren Jonas Hinnfors, som lyfte fram att det nästan alltid tar många år för ett parti att etablera sig och få röster. Lena Wängnerud delar den synen. Det är ganska kort tid kvar till valet. Att hinna mobilisera väljare i någon större utsträckning kring den här frågan har jag i nuläget svårt att se, säger Lena Wängnerud.

Enligt Wängerud finns - det också andra saker som försvårar för Industripartiet. Hon pekar på att Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 efter att miljöfrågan blivit stor oberoende av partiet. Orsaken var istället massdöd av sälar i Västerhavet. När det gäller Sverigedemokraterna menar Lena Wängnerud att invandringsfrågan hade funnits på agendan en lång tid innan SD började bli stora. – De här partierna har inte drivit frågorna och gjort dem stora, de har varit med i en bredare rörelse som varit på gång och som hjälpt dem bli stora.

Delvis gäller samma princip för Feministiskt initiativ, - men där tror Lena Wängnerud att de väljare som tycker att jämställhetsfrågan är viktig kan hitta redan etablerade partier som också tycker att frågan är viktig.

– Men industrifrågan verkar inte just nu höra till de allra viktigaste bland väljare. Den engagerar inte väljare i större utsträckning, säger Lena Wängnerud. Lars Carlström har sagt att Industripartiet inte ska bli ett enfrågeparti, och att den andra kärnfrågan förutom Industri blir invandring. Men Lena Wängnerud tror inte att de kommer att stjäla väljare från Sverigedemokraterna.

– Deras väljarbas tror jag kommer bero på hur de utvecklar sin industripolitik. När det gäller den frågan är det svårt att veta vad de menar, men jag associerar till näringslivsfrågor och storföretag. Det är frågor som mest brukar förknippas med de borgerliga, säger Lena Wängnerud.

Bert Karlsson har sagt - att han vill stödja industripartiet, men än är det oklart vem som kommer att leda det. Blir det inget känt namn innebär det ytterligare en uppförsbacke. – De har inte valt partiledare ännu, men Lars Carlström är ingen person som är allmänt känd. Det hade varit skillnad om det hade varit någon välkänd. Men okände företrädare och ett namn som inte direkt har association till någon fråga som är viktig bland väljarna är det svårt att få genomslag och bli synlig.

På ett sätt - tror Lena Wängnerud ändå att partiet kan sätta ett avtryck. – Olika tidningar kommer att skriva om dem, så frågorna kommer att komma upp i debatten på ett annat sätt. Det är ofta den funktionen nya partier fyller i början av sin karriär, att få upp frågor på agendan och få folk att diskutera det”.

Enligt Jonas Hinnfors, - professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, måste man komma ihåg att det är väldigt svårt att starta ett nytt parti. – Många försöker, men det är mycket som talar emot dem. Man måste ha en organistaion på plats, nå ut till presumtiva väljare och hoppas att de frågor som man för fram inte plockas upp av någon annan. Han radar upp några exempel: Miljöpartiet behövde nästan tio år på sig innan de tog en plats i riksdagen, för Kristdemokraterna tog det nära 30 år och för Sverigedemokraterna – lite beroende på hur man räknar – så mycket som 15 år. – Ny Demokrati är ett undantag, en udda fågel i sammanhanget. De slog ner som en blixt från klar himmel och kom in i riksdagen efter bara ett och ett halvt år.

För att etablera - ett nytt parti måste väljarna övertygas om att det nya partiet kommer att ta upp frågor som går de andra partierna förbi, men som trots det är så viktiga att man är beredd att lägga sin röst på det nya partiet. Partiet måste kunna övertyga väljarna om att de åtminstone har en god chans att komma över 4 % spärren. [. . .]

Affärsmannen Bert Karlssons senaste projekt innan han påbörjar valkampanjen - är rollen som asylboendeentreprenör. Karlsson dammsuger nu Sverige efter anläggningar som han kan förvandla till flyktingförläggningar att därmed bli ännu rikare. När han ville göra om anrika Hanöhus vid havet på Listerlandet i Blekinge till ett flyktingboende stötte han på patrull. Ett samlat föreningsliv på orten kallar Berts planer för “ett dråpslag mot bygdens utvecklingsmöjligheter”.

Anläggningen har varit till salu ett tag men ingen verksamhet är så lukrativ som att härbärgera asylanter eftersom det är skattebetalarna som står för fiolerna. Därför kunde Bert ge ägaren Tonnie Rittsam ett bättre anbud på Hanöhus än någon annan. Protesterna blev dock så starka att affären nu inte blev av. För en gångs skull segrar folkets röst över egenmäktiga beslutsfattare. Bert Karlsson är lite småsur över att affären går i stöpet och säger syrligt i ett uttalande att alla på Listerlandet tydligen är Sverigedemokrater.

Sedan några år tillbaka driver affärsmannen Bert Karlsson från Skara asylboenden på olika håll i landet, bland annat i just Skara och i Värmland.

Planerna på att göra om Hanöhus till asylboende utlöste en proteststorm på Listerlandet. Lokaltidningarnas insändarsidor har fyllts av kritiska åsikter och föreningar som Mjällby AIF, Facklan och Jazz i Hällevik har påtalat att beslutet skulle innebära ett dråpslag mot bygdens utvecklingsmöjligheter. Hanöhus fyller en viktig funktion för föreningslivet på orten. Så här säger Ronny Södergren, som är ordförande för allsvenska fotbollsklubben Mjällby AIF.

– ”Att behålla Hanöhus med dess möjligheter till hotell och konferens är viktigt för oss som förening. Varje sommar har vi en ungdomsturnering med 60 lag från hela Sydsverige. Lörby IF har en årlig turnering för flickor med 60 lag. Lagen, ledarna och deras föräldrar måste bo och äta någonstans. Därför är Hanöhus viktigt. Vi är måna om att utveckla bygden, vi vill som förening stötta vår bygd på det sätt vi kan. Det är det som det handlar om”.

Bert Karlsson yttrycker: - ”Det är lite synd. Hanöhus hade kunnat bli landets absolut finaste asylboende. Det hade väl varit en grej för Jimmie Åkesson att visa upp, ett fint asylboende från hans egna trakter”.

Ref: http://www.expressen.se/kvp/bert-alla-ar-tydligen-sverigedemokrater/

Alltså - Bert Karlsson vill bygga de finaste asylboenden som finns i landet! Allt på skattebetalarnas bekostnad. Vad Karlsson kompanjon Lars Carlsson har för affärer på gång just nu, det känner vi inte till.

Skribenten

avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Malmöbo on Sun 9 Feb - 22:36

Vi har ju "Nya Moderaterna" en innerstadsfalang som kapat Moderaterna och infört stora mängder politiskt korrekthet under mediernas strama tyglar. Man håller sig idag med hus-islamister tom i försvarsutskottet som vägrar skaka hand med kvinnor. I försvarsutskottet har Waberi tillgång till hemliga handlingar hur Sverige skall agera i kris och tex hur våra kärnkraftverk skyddas. Waberi är även med i det internationella Muslimska Brödraskapet som anses vara den moderna islamistiska terrorismens livmoder av eniga experter. Allt sanktionerat av medierna och deras ägare.

Sverigedemokraterna hatas av medierna eftersom det är det enda parti de inte kontrollerar. Inget sjuklöver parti kan idag tillsätta en ny personpost utan att frågan och personens lämplighet stöpts och godkänts av debatt och kultursidorna på södermalm. Sjuklöverpartiernas ministrar löper sedan gatlopp i journalisternas snitslade slalombana under hela mandatperioden som går ut på att slippa kallas "främlingsfientlig", "rasist". Sjuklöverpolitikerna vet att de är på sin position på nåder av journalisterna.

Sverigedemokratiska politiker kan dock som enda undantag skita i vad den mediepolitiska journalistkåren anser. Om SD tar tex Nya SD till namn så kan detta givetvis skapa en viss förvirring i en början, men så länge kulturmarxisterna på södermalm inte kan kontrollera partiet så kommer det att hata det oavsett. Expo kommer givetvis inte att lägga ner sin lukrativa pennalist och underrättelseverksamhet bara för att SD byter namn.

När KGB letade agenter och politiska kommissarier (lobbysiter) i Sverige så valde man uteslutande journalister. Redan då insåg KGB att politiker kommer och går, journalister består. Jan Guillou var främst betald lobbyist för sovjetunionen, - inte spion eller agent.

Om två mandatperioder är alla våra ministrar och partiledare utbytta, men Helin, Wolodarski och Mattsson sitter kvar. - Nu när Mona Sahlin sitter i Expos styrelse så har hon faktiskt mer makt än någonsin och detta helt okritiserat och ogranskat.

Sverige är idag ett sjukt land.

Malmöbo
08-hatare

Poäng : 2383

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Mon 10 Feb - 19:47

Malmöbo wrote:Vi har ju "Nya Moderaterna" en innerstadsfalang som kapat Moderaterna och infört stora mängder politiskt korrekthet under mediernas strama tyglar. Man håller sig idag med hus-islamister tom i försvarsutskottet som vägrar skaka hand med kvinnor. I försvarsutskottet har Waberi tillgång till hemliga handlingar hur Sverige skall agera i kris och tex hur våra kärnkraftverk skyddas. Waberi är även med i det internationella Muslimska Brödraskapet som anses vara den moderna islamistiska terrorismens livmoder av eniga experter. Allt sanktionerat av medierna och deras ägare.

Sverigedemokraterna hatas av medierna eftersom det är det enda parti de inte kontrollerar. Inget sjuklöver parti kan idag tillsätta en ny personpost utan att frågan och personens lämplighet stöpts och godkänts av debatt och kultursidorna på södermalm. Sjuklöverpartiernas ministrar löper sedan gatlopp i journalisternas snitslade slalombana under hela mandatperioden som går ut på att slippa kallas "främlingsfientlig", "rasist". Sjuklöverpolitikerna vet att de är på sin position på nåder av journalisterna.

Sverigedemokratiska politiker kan dock som enda undantag skita i vad den mediepolitiska journalistkåren anser. Om SD tar tex Nya SD till namn så kan detta givetvis skapa en viss förvirring i en början, men så länge kulturmarxisterna på södermalm inte kan kontrollera partiet så kommer det att hata det oavsett. Expo kommer givetvis inte att lägga ner sin lukrativa pennalist och underrättelseverksamhet bara för att SD byter namn.

När KGB letade agenter och politiska kommissarier (lobbysiter) i Sverige så valde man uteslutande journalister. Redan då insåg KGB att politiker kommer och går, journalister består. Jan Guillou var främst betald lobbyist för sovjetunionen, - inte spion eller agent.

Om två mandatperioder är alla våra ministrar och partiledare utbytta, men Helin, Wolodarski och Mattsson sitter kvar. - Nu när Mona Sahlin sitter i Expos styrelse så har hon faktiskt mer makt än någonsin och detta helt okritiserat och ogranskat.

Sverige är idag ett sjukt land.

Det gläder mig att återhöra ”sign” Malmöbo, det var ett tag sedan vi hördes vid. Hoppas inlägg från dig återkommer. Vad var det som hände eftersom alla skickliga debattörer försvann från Exilen?  

Mvh/Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Mon 10 Feb - 21:33

Malmöbo wrote:Vi har ju "Nya Moderaterna" en innerstadsfalang som kapat Moderaterna och infört stora mängder politiskt korrekthet under mediernas strama tyglar. Man håller sig idag med hus-islamister tom i försvarsutskottet som vägrar skaka hand med kvinnor. I försvarsutskottet har Waberi tillgång till hemliga handlingar hur Sverige skall agera i kris och tex hur våra kärnkraftverk skyddas. Waberi är även med i det internationella Muslimska Brödraskapet som anses vara den moderna islamistiska terrorismens livmoder av eniga experter. Allt sanktionerat av medierna och deras ägare.

Sverigedemokraterna hatas av medierna eftersom det är det enda parti de inte kontrollerar. Inget sjuklöver parti kan idag tillsätta en ny personpost utan att frågan och personens lämplighet stöpts och godkänts av debatt och kultursidorna på södermalm. Sjuklöverpartiernas ministrar löper sedan gatlopp i journalisternas snitslade slalombana under hela mandatperioden som går ut på att slippa kallas "främlingsfientlig", "rasist". Sjuklöverpolitikerna vet att de är på sin position på nåder av journalisterna.

Sverigedemokratiska politiker kan dock som enda undantag skita i vad den mediepolitiska journalistkåren anser. Om SD tar tex Nya SD till namn så kan detta givetvis skapa en viss förvirring i en början, men så länge kulturmarxisterna på södermalm inte kan kontrollera partiet så kommer det att hata det oavsett. Expo kommer givetvis inte att lägga ner sin lukrativa pennalist och underrättelseverksamhet bara för att SD byter namn.

När KGB letade agenter och politiska kommissarier (lobbysiter) i Sverige så valde man uteslutande journalister. Redan då insåg KGB att politiker kommer och går, journalister består. Jan Guillou var främst betald lobbyist för sovjetunionen, - inte spion eller agent.

Om två mandatperioder är alla våra ministrar och partiledare utbytta, men Helin, Wolodarski och Mattsson sitter kvar. - Nu när Mona Sahlin sitter i Expos styrelse så har hon faktiskt mer makt än någonsin och detta helt okritiserat och ogranskat.

Sverige är idag ett sjukt land.


Ja, varför håller sig partier som moderaterna, sossarna och miljöpartiet med politiker som Waberi, Mustafa och Kaplan trots att dessa politiker i sociala frågor snarast borde skilja sig mer från (m), (s) och (mp) än från (sd)?

Är de fullständigt stenkorkade?

Är proffsen på politisk kommunikation och strategi på t ex KREAB stenkorkade?

Det smarta är kanske att låta sig bussas på muslimerna eftersom Ekerotharna, Chang Frick och Paula Bieler vill det. Vi säger väl att det är så. Då blir du väl nöjd?

Oavsett om SD fortsätter med att plagiera Dansk Folkeparti i Islamfrågan eller inte så är väl alla sätt på vilket partiet kan distansera sig från sin tidigare, ras- och härstamningsbaserade politik en möjlig fördel. Ju mer gediget sättet att distansera sig från partiets rötter är, desto bättre förutsättningar att lyckas antagligen.

Om SD helt enkelt gav partikassan till ett helt nytt parti som leddes av helt andra personer skulle man väl ha kapat partiets rötter så bra det går.

Ett nytt parti, med ny partibeteckning och nytt organisationsummer och ny ledare, vice partiledare och partisekreterare är väl näst bästa alternativet.

Sedan finns det ju en massa andra varianter också, som t ex att bara ändra partinamnet. Ändrar man partinamnet är det nog en fördel om några figurer typ Kastell och Jimmy Windeskog får ta partinamnet och en liten pengapåse och driva partiet vidare. Då tydliggör man att det inte bara är fråga om ett omdöpt SD utan om att personer som tidigare var med i t ex MUF och centern nu tröttnat på att försöka göra om ett nationalistparti utan ger tillbaka partiet till nationalisterna och återgår till den liberala fåran i stället.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Mon 10 Feb - 23:08


Ytterligare en reflektion:

Jag tycker att alla varianter av ersättningar av SD med ett/flera nya partier snarare borde gynna SD:s liberala falang än Kasselstrandarna.

Om ersättningspartiet/partierna blir mer rumsrent/rumsrena så inbillar jag mig att fler människor med mindre starka drivkrafter p g a svagare nationalism blir medlemmar. Det försvagar alltså SD:s nationalism och rimligtvis då också Kasselstrandarna.

Och om man för över pengarna till ett helt nytt parti (eller två nya partier) kan man ju göra så att Kasselstrandarna inte får vara med i det/de nya partiet/partierna. Man kan också ta lån i Sverigedemokraternas namn med redan nu garanterade bidragspengar som säkerhet och föra över pengarna till det/de nya partiet/partierna. Då lämnar man kvar ett Sverigedemokraterna som är helt renrakat på pengar. Tycker dock att det verkar smartare att lämna kvar ett SD med litet pengar så att man kan använda rest-SD som ett sätt att distansera sig från SD. Utan något rest-SD inget parti att distansera sig ifrån. Då blir man i högre grad ett SD som bara bytt namn.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Fronk on Mon 24 Feb - 19:46

Tycker dock att det verkar smartare att lämna kvar ett SD med litet pengar så att man kan använda rest-SD som ett sätt att distansera sig från SD. Utan något rest-SD inget parti att distansera sig ifrån. Då blir man i högre grad ett SD som bara bytt namn.

Det nya SD kanske borde avlöna några i det gamla SD för att sitta där och säga dumma saker så man har något att distansera sig från, eller? :-)




Fronk

Poäng : 2337

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Tue 25 Feb - 22:21

Fronk wrote:
Tycker dock att det verkar smartare att lämna kvar ett SD med litet pengar så att man kan använda rest-SD som ett sätt att distansera sig från SD. Utan något rest-SD inget parti att distansera sig ifrån. Då blir man i högre grad ett SD som bara bytt namn.

Det nya SD kanske borde avlöna några i det gamla SD för att sitta där och säga dumma saker så man har något att distansera sig från, eller?  :-)






Intressant att du är tillbaka Fronk. Väntade en dag med att svara så att folk skulle se att inte bara jag skriver i den här tråden.

Så svaret på ditt inlägg:

De behöver väl inte säga direkt "dumma" saker, om man med det menar saker som SD:are nu blir uteslutna för. Men de kan ju säga saker typ att de är nationalister (i stället för socialkonservativa, som SD numera vill kalla sig) och använda Sverigedemokraternas namn. Om de behöver ge dem lön för detta vet jag inte. Det räcker kanske med några hundra tusen så att de kan ha en partilokal några år och en hemsida. Vet inte om det nya Framstegspartiet skulle vara intresserat av att ingå i ett sådant här sverigedemokratiskt parti. Mitt intryck är att framstegarna rent programmässigt inte är intresserade av en mer radikal linje än SD:s nuvarande ledning. De säger själva att de vill betona det här med invandring mindre. Om de skulle vara mer radikala än SD så skulle det i så fall handla om litet slappare nolltolerans i så fall (men enligt vad jag sett hittills så verkar detta inte handla om att tillåta mer radikala åsikter i invandringsfrågor utan om att låta folk med betalningsanmärkningar stå på valsedlar).

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Fronk on Fri 28 Feb - 13:51

Jag tror det hade varit bra om partiet bytt namn i samband med splittringen i SD/ND 2001 eller allra senast 2005 när man bytte partiledare möblerade om i partiledningen. För jag tror liksom du att partiets gamla namn och inte minst historiken förknippad med det är till onödig nackdel för partiet. Däremot tror jag inte det är någon bra idé att bryta upp partiet nu alldeles före valet. Möjligen strax efter. Fast skulle det inte egentligen kunna räcka med att byta namn, byta ut några av de sämsta/värsta företrädarna och sedan profilera sig som någon sorts kombination av FP och MP? FP är tillräckligt i mitten för att kunna locka sosseröster. MPs miljö- och i viss mån energitänk, minus den sossiga avundsjuka teknikfientligheten, skulle man kunna sno för att framstå som mer moderna och locka yngre väljare. Kanske skulle man lite populistiskt kunna pusha för medborgarlön i någon form. Vi har ju ändå en stor del av befolkningen som inte är anställningsbar så varför hålla på att knuffa omkring dem mellan CSN, A-kassa och FAS3?

Fronk

Poäng : 2337

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Fronk on Fri 28 Feb - 15:47

Thoralf inte på SDs riksdagslista

Fronk

Poäng : 2337

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Max Ronalds on Fri 28 Feb - 20:26

Det finns politiska debattörer som diskuterar hur man ska förändra samhället till det bättre, eller sämre. Och så finns det politiska debattörer som diskuterar hur man ska avancera ett parti. Kan ni köpa en jävla travhäst istället?

Personligen är jag mot ett skattefinansierat politiskt system som bygger på våld eller hot om våld. Men om vi ändå ska ha det så tycker jag man ska bränna krutet på tunnlar. Det är iaf något bestående. Strukturer som inget kärnvapenkrig och ingen inlandsis kommer kunna rubba. Ingen människa om 100 år eller om 1000 år, och ingen form av högre intelligens om 100 000 år kommer att visa någon uppskattning för några skattefinansierade jobbcoacher eller några arbetslösa fas3:are som sorterade tvätt någon gång i början på 2000-talet. Dom kommer att vara bortglömda. Gone into oblivion. Liksom de politiska psykopater som byggde sina karriärer på idén med lönearbete och konsumption som ett självändamål. Tunnlarna är som pyramiderna. Tänk om de gamla egyptierna hade låtit sina slavar sortera tvätt. Eller om romarna hade låtit sina underhuggare måla om stolar istället för att bygga gladiatorarenor. Bränn skattestålarna på motorvägstunnlar och tunnelbanor. Lös bostadskrisen genom att spränga in bostadskomplex i berget. Tunnelpartiet ska bli mitt parti.
avatar
Max Ronalds

Poäng : 2649

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Fronk on Fri 28 Feb - 21:18

Vet inte om jag har lust att bo i ett berg. Och vad har hänt i Egypten sedan pyramiderna förutom islam? Lever dagens egyptier ett bättre liv än människorna i sina grannländer (eller något annat land) tack vare att de har pyramiderna?

Fronk

Poäng : 2337

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Max Ronalds on Sat 1 Mar - 10:48

Fronk wrote:Vet inte om jag har lust att bo i ett berg.

Det är mycket man inte vill betala för och som hade varit omöjligt för psykopaterna att sälja om det inte kom i ett paket med etiketter som "trygghet", "välfärd", etc.

Fronk wrote:Och vad har hänt i Egypten sedan pyramiderna förutom islam? Lever dagens egyptier ett bättre liv än människorna i sina grannländer (eller något annat land) tack vare att de har pyramiderna?

http://en.wikipedia.org/wiki/Tourism_in_Egypt
avatar
Max Ronalds

Poäng : 2649

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Sun 2 Mar - 15:30

K. V. Pauker wrote:

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena.

Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen.

Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende.

Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.

*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.
= = =

Det jag nu i korthet lyfter fram - är något som ”sign” K.V. Pauker på allvar borde tänka på! Om det är möjligt!

Under tusen år har islam - inom sitt utbredningsområde mött sina kritiker med mord, förföljelse och censur. I dag lever ett stort antal muslimer i den del av världen där vare sig ideologi eller religion kan (får) utsättas för kritik. Det betyder att islam INTE, likt kristendom, har utvecklats i dialog med andra tankeuppfattningar.

Resultatet blev mycket tydligt i Salman Rushdie-fallet. - Rushdie blev känd för de kraftiga reaktioner i den muslimska världen som hans roman ”Satansverserna” (The Satanic Verses, 1988) gav upphov till. Efter dödshot utfärdad av Irans högste ledare, med budskapet att Rushdie svårt hade förolämpat islam, skulle han nu straffas med döden. Boken brändes offentligt på många håll i världen, översättare och utgivare av boken attackerades och mördades. Som en följd av Khomeinis dödsdom tvingades Rushdie endast sporadiskt visa sig offentligt.

Resultatet blev också tydligt när V.S. Naipaul fick Nobelpriset i litteratur å 2001. Att två personer kunde skaka en världsreligion sade mer om Islams bräcklighet än dess styrka. Det stora korthuset vacklade och Islamska fundamentalister saknade ett fundament. Det skulle aldrig ha kunnat hända inom judendomen, kristendom eller buddhismen.

För mer än tre decennier sedan visste vi resultatet från den islamska revolutionen och dess expansion. Hur bemötte våra folkvalda den islamska utmaningen? Svenska Regeringen satte in motåtgärder mot obekväma nobelpriset år 2001 för att ”bota fördomar om islam” genom att dela ut över 200.000 exemplar av boken "Jalla nu klär vi granen" till svenska gymnasieelever. Boken på c:a 130 sidor har 44 korta inlägg, mest från ungdomar i den muslimska världen, men också från etablerade journalister, exempelvis SvD Bitte Hammargren.

Överraskande är att Naipaul redan för mer än tre decennier sedan kunde visa upp kaos, främlingsskap och oroligheter förknippat med ”mångkulturella drömmar”. Genom nobelpriset gavs ett facit av det mångkulturella experimentet, därav ilskan från de politiskt korrekta leden.

Sveriges Regering lade stor vikt vid ett ”motåtgärdsprojekt” och på presskonferens torsdagen 11:e april 2002 visade fyra politiska kändisar upp sig. Det var dåvarande utrikesminister Anna Lindh, alltid närvarande Mona Sahlin, Britta Lejon samt Thomas Östros, på Medelhavsmuseets kafé församlade bland vattenpipor och arabiska väggtexter.

Dåvarande utrikesminister Anna Lindh passade på att fördöma Israel samtidligt som hon hoppas att boken skulle utgöra göra ett stöd till muslimska ungdomar i Sverige. Sahlinskan framförde visdomsord att ”hon fått en mer komplicerad bild av muslimsk kultur vilket ansågs bra eftersom förenklingar inte kan föra integrationen vidare”. [Ref - Metro 2002-04-11, SvD 2002-04-12]

Vi har en statskyrka som ödmjukt frågar politikerna vad som är den rätta tron alltmedan islam införs och moskéer byggs runt om i landet. Ingen i mängden av jämställdhetsaktivister har med ett ord tagit avstånd från den patriarkala struktur som medföljer islam. Medeltiden i form av en extrem rörelse har anlänt till Europa och Sverige. Med i baggaget följer medeltida kvinnosyn, arrangerade giftermål inom släkter mellan små flickor och gamla gubbar, ”hedersmord” som rätterligen borde kallas skammens kultur, kvinnor kvar i hemmen med barnuppfostran, könsstympning, mödomshinnereparationer, halalslakt – ja listan kan göras lång!

Islam är inte en privatiserad religion, utan ett kombinerat religiöst och politiskt system. Där detta system får avgörande inflytande, går friheten ut och förtrycket kommer in. Det fanns snälla och trevliga kommunister och nazister som var stora djurvänner, men båda systemen förtryckte oliktänkande. Det finns i dag snälla och fredliga muslimer, som exempelvis visat solidaritet med koptiska kristna i Egypten.

Men att helt frikoppla islam från diskussionen om terrordådet i Stockholm 11.e dec 2010, vore som att frikoppla kommunismen från Stalins terror och Hitlers massmord. Men den som vill föra den diskussionen kallas för ”islamofob”.

Fredrik Reinfeldt försvarade inte mig, eller fåtaliga debattörer, han försvarade ej ens sitt land. Däremot står han och mumlar och hymlar om det ”öppna samhället som måste bejakas”. Men hör du Fredrik Reinfeldt - ”Taimor Abdulwahab var inte speciellt tacksam för det Sverige gjort för honom och hans familj”. Vad drar du Fredrik för slutsats av det? Det gamla vanliga - ”fyll på med ännu mer muslimer ty vi behöver deras röster i kommande riksdagsval”.

Det är dags att Sveriges folk börjar ta reda på vad islam egentligen står för. För det är inte frihet, jämlikhet och demokrati. Aningslösa folkvalda står och försvarar en religion som dränker världen i blod och terror. Sen har man mage att kalla det fredens och kärlekens religion. Enligt ”liberala vänstern” skall hela samhället förändras och ett nytt samhälle skall ”byggas” trots att socialismen ej någonsin lyckats visa upp ett enda i längden livskraftigt och funktionsdugligt samhälle. Tråkigt nog har islam då blivit den hävstång som passar bra att använda och alliera sig med.

Jag undrar om sign K.V. Pauker begriper var jag skriver!

Mvh/Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  K. V. Pauker on Sun 2 Mar - 22:46

Skribenten wrote:
K. V. Pauker wrote:

3. Kanske borde vänsteralternativet av de två riksdagspartierna vara mindre negativt till Islam och mindre pro-Israel ungefär som (s), (v) och (mp) är mindre pro-Israel än de borgerliga partierna. Min gissning är dock faktiskt att det är bättre med en mild pro-Israelisk hållning, eller i alla fall precis som sossarna erbjuda enskilda kandidater typ Anita Gradin, med uttalat prosionistiska åsikter. Detta kan eventuellt ha en lugnande effekt på väljarna om någon vill antyda litet bruna ränder hos partiet i fråga. Jag tror heller inte att palestinier och araber uppskattar att få stöd från partier som inte är riktigt fullt rumsrena.

Det stöd de värderar högst är väl stöd från sossar typ Sten Andersson och Pierre Schori. Själv tycker jag också som sagt att det snarare är bra än dåligt om den muslimska politiska identiteten överlever i Sverige eftersom min bedömning är att det då blir litet svårare för det nuvarande etablissemanget att hetsa den nya, färgade majoritetsbefolkningen mot den vita, nordeuropeiska befolkningen.

Muslimerna har ju en egen politisk agenda som inte säger något om att det är speciellt viktigt att klämma åt vita människor av nordeuropeiskt ursprung eller ställa till med något typ en kulakutrotning eller Katyn-massaker. Det är en icke-fråga i Islam. Det finns också muslimer med nordeuropeiskt utseende i Bosnien, Albanien och i det västliga, europeiska Turkiet som inte förtrycks eller diskrimineras p g a sitt utseende.

Därför tycker jag att det är onödigt att i onödan göra sig osams med muslimerna*. Men jag antar väl att det inte finns någon större skillnad bland de båda möjliga invandringskritiska riksdagspartiernas potentiella väljare när det gäller synen på moské och minaretbyggen, tyvärr. Krav på lokala folkomröstningar om moské- och minaretbyggen skulle antagligen vara ett relativt populärt krav både bland de som skulle rösta på högeralternativet och de som skulle rösta på vänsteralternativet.

*Sedan tycker jag inte att det gör något om framtidens etablissemang i den dynghög Sverige sannolikt blir i framtiden får problem med radikala islamister som i flertalet sociala frågor har diametralt motsatt uppfattning jämfört med dem själva. Blir Sverige en dynghög som det blir otrevligt att bo i även om man kan bo i ett idag mycket välbärgat område så lär nog de som idag bestämmer Sveriges politik, typ vissa mediaägare och finansfamiljer med anknytning till moderaterna som Douglas och Dinkelspiel, ha flyttat ut i god tid. Men övriga viktigpettrar kan förhoppningsvis få problem med aggressiva islamister. Det är i så fall väldigt rätt åt dem.
= = =

Det jag nu i korthet lyfter fram - är något som ”sign” K.V. Pauker på allvar borde tänka på! Om det är möjligt!

Under tusen år har islam - inom sitt utbredningsområde mött sina kritiker med mord, förföljelse och censur. I dag lever ett stort antal muslimer i den del av världen där vare sig ideologi eller religion kan (får) utsättas för kritik. Det betyder att islam INTE, likt kristendom, har utvecklats i dialog med andra tankeuppfattningar.

Resultatet blev mycket tydligt i Salman Rushdie-fallet. - Rushdie blev känd för de kraftiga reaktioner i den muslimska världen som hans roman ”Satansverserna” (The Satanic Verses, 1988) gav upphov till. Efter dödshot utfärdad av Irans högste ledare, med budskapet att Rushdie svårt hade förolämpat islam, skulle han nu straffas med döden. Boken brändes offentligt på många håll i världen, översättare och utgivare av boken attackerades och mördades. Som en följd av Khomeinis dödsdom tvingades Rushdie endast sporadiskt visa sig offentligt.

Resultatet blev också tydligt när V.S. Naipaul fick Nobelpriset i litteratur å 2001. Att två personer kunde skaka en världsreligion sade mer om Islams bräcklighet än dess styrka. Det stora korthuset vacklade och Islamska fundamentalister saknade ett fundament. Det skulle aldrig ha kunnat hända inom judendomen, kristendom eller buddhismen.

För mer än tre decennier sedan visste vi resultatet från den islamska revolutionen och dess expansion. Hur bemötte våra folkvalda den islamska utmaningen? Svenska Regeringen satte in motåtgärder mot obekväma nobelpriset år 2001 för att ”bota fördomar om islam” genom att dela ut över 200.000 exemplar av boken "Jalla nu klär vi granen" till svenska gymnasieelever. Boken på c:a 130 sidor har 44 korta inlägg, mest från ungdomar i den muslimska världen, men också från etablerade journalister, exempelvis SvD Bitte Hammargren.

Överraskande är att Naipaul redan för mer än tre decennier sedan kunde visa upp kaos, främlingsskap och oroligheter förknippat med ”mångkulturella drömmar”. Genom nobelpriset gavs ett facit av det mångkulturella experimentet, därav ilskan från de politiskt korrekta leden.

Sveriges Regering lade stor vikt vid ett ”motåtgärdsprojekt” och på presskonferens torsdagen 11:e april 2002 visade fyra politiska kändisar upp sig. Det var dåvarande utrikesminister Anna Lindh, alltid närvarande Mona Sahlin, Britta Lejon samt Thomas Östros, på Medelhavsmuseets kafé församlade bland vattenpipor och arabiska väggtexter.

Dåvarande utrikesminister Anna Lindh passade på att fördöma Israel samtidligt som hon hoppas att boken skulle utgöra göra ett stöd till muslimska ungdomar i Sverige. Sahlinskan framförde visdomsord att ”hon fått en mer komplicerad bild av muslimsk kultur vilket ansågs bra eftersom förenklingar inte kan föra integrationen vidare”. [Ref - Metro 2002-04-11, SvD 2002-04-12]

Vi har en statskyrka som ödmjukt frågar politikerna vad som är den rätta tron alltmedan islam införs och moskéer byggs runt om i landet. Ingen i mängden av jämställdhetsaktivister har med ett ord tagit avstånd från den patriarkala struktur som medföljer islam. Medeltiden i form av en extrem rörelse har anlänt till Europa och Sverige. Med i baggaget följer medeltida kvinnosyn, arrangerade giftermål inom släkter mellan små flickor och gamla gubbar, ”hedersmord” som rätterligen borde kallas skammens kultur, kvinnor kvar i hemmen med barnuppfostran, könsstympning, mödomshinnereparationer, halalslakt – ja listan kan göras lång!

Islam är inte en privatiserad religion, utan ett kombinerat religiöst och politiskt system. Där detta system får avgörande inflytande, går friheten ut och förtrycket kommer in. Det fanns snälla och trevliga kommunister och nazister som var stora djurvänner, men båda systemen förtryckte oliktänkande. Det finns i dag snälla och fredliga muslimer, som exempelvis visat solidaritet med koptiska kristna i Egypten.

Men att helt frikoppla islam från diskussionen om terrordådet i Stockholm 11.e dec 2010, vore som att frikoppla kommunismen från Stalins terror och Hitlers massmord. Men den som vill föra den diskussionen kallas för ”islamofob”.

Fredrik Reinfeldt försvarade inte mig, eller fåtaliga debattörer, han försvarade ej ens sitt land. Däremot står han och mumlar och hymlar om det ”öppna samhället som måste bejakas”. Men hör du Fredrik Reinfeldt - ”Taimor Abdulwahab var inte speciellt tacksam för det Sverige gjort för honom och hans familj”. Vad drar du Fredrik för slutsats av det? Det gamla vanliga - ”fyll på med ännu mer muslimer ty vi behöver deras röster i kommande riksdagsval”.

Det är dags att Sveriges folk börjar ta reda på vad islam egentligen står för. För det är inte frihet, jämlikhet och demokrati. Aningslösa folkvalda står och försvarar en religion som dränker världen i blod och terror. Sen har man mage att kalla det fredens och kärlekens religion. Enligt ”liberala vänstern” skall hela samhället förändras och ett nytt samhälle skall ”byggas” trots att socialismen ej någonsin lyckats visa upp ett enda i längden livskraftigt och funktionsdugligt samhälle. Tråkigt nog har islam då blivit den hävstång som passar bra att använda och alliera sig med.

Jag undrar om sign K.V. Pauker begriper var jag skriver!

Mvh/Skribenten


Jag står fast vid att jag tycker att det skulle vara rätt åt en del viktigpettrar om de råkade illa ut om det blev ett muslimskt maktövertagande i Sverige (väldigt osannolikt).

Själv tillhör jag väl som sagt bland det mest ointressanta som finns för islamister. Om jag skulle transporteras tillbaka i tiden till medeltidens Spanien, då det landet styrdes av muslimer, skulle jag nog klara mig rätt bra precis som andra som klassades som kristna och inte gjorde något dumt typ att skoja om profeten. Om däremot AFA skulle ta makten i Sverige skulle jag sannolikt vara död inom en halvtimme. En sådan som jag skulle nog heller inte bli speciellt långlivad i vare sig Trotskijs eller Stalins Sovjet. I dagens Sverige är jag fortfarande intressant som observationsobjekt för myndigheterna och mer inofficiella konstellationer trots att jag inte förespråkar revolution eller några påtagliga förändringar när det gäller den enskilde individens rättigheter. Under islam skulle jag däremot vara tämligen ointressant som observationsobjekt. Problemet med mig är ju att jag är en misstänkt "mixofob". Och eftersom det i muslimska samhällen närmast är standard att olika folkstammar håller sig till sin egen grupp skulle nog en misstanke om "mixofobiska" tendenser vara rätt ointressant. Att jag uppmärksammar grejer som Jesaja 60:10-12 är väl också rätt ointressant ur en muslimsk makthavares synpunkt. Men i dagens Sverige är man ute på tunn is om man föredrar strikt ersättningsteologi och inte är speciellt förtjust i "delaktighetsläror" och andra religioner relaterade till t ex Jesaja 60:10-12. I dagens Sverige och dagens västvärld betraktas jag som samhällets fiende. I den islamiska världen är jag en ointressant figur. Jag förstår inte vitsen med att jag i onödan skall göra mig ovän med islam och muslimer.

K. V. Pauker

Poäng : 2785

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Skribenten on Fri 7 Mar - 9:23

K. V. Pauker wrote:
Jag står fast vid att jag tycker att det skulle vara rätt åt en del viktigpettrar om de råkade illa ut om det blev ett muslimskt maktövertagande i Sverige (väldigt osannolikt).

Själv tillhör jag väl som sagt bland det mest ointressanta som finns för islamister. Om jag skulle transporteras tillbaka i tiden till medeltidens Spanien, då det landet styrdes av muslimer, skulle jag nog klara mig rätt bra precis som andra som klassades som kristna och inte gjorde något dumt typ att skoja om profeten. Om däremot AFA skulle ta makten i Sverige skulle jag sannolikt vara död inom en halvtimme. En sådan som jag skulle nog heller inte bli speciellt långlivad i vare sig Trotskijs eller Stalins Sovjet. I dagens Sverige är jag fortfarande intressant som observationsobjekt för myndigheterna och mer inofficiella konstellationer trots att jag inte förespråkar revolution eller några påtagliga förändringar när det gäller den enskilde individens rättigheter. Under islam skulle jag däremot vara tämligen ointressant som observationsobjekt. Problemet med mig är ju att jag är en misstänkt "mixofob". Och eftersom det i muslimska samhällen närmast är standard att olika folkstammar håller sig till sin egen grupp skulle nog en misstanke om "mixofobiska" tendenser vara rätt ointressant. Att jag uppmärksammar grejer som Jesaja 60:10-12 är väl också rätt ointressant ur en muslimsk makthavares synpunkt. Men i dagens Sverige är man ute på tunn is om man föredrar strikt ersättningsteologi och inte är speciellt förtjust i "delaktighetsläror" och andra religioner relaterade till t ex Jesaja 60:10-12. I dagens Sverige och dagens västvärld betraktas jag som samhällets fiende. I den islamiska världen är jag en ointressant figur. Jag förstår inte vitsen med att jag i onödan skall göra mig ovän med islam och muslimer.
= = =

För läsbarbetens och för att uppnå någotslags förståelse har jag delat K.V.Pauker inlägg i sju (7) delar. Som alltid är K.V.Pauker inlägg svårbegripliga, genom avsaknad av stringens, vacklande och i ett stycke. Härmed dissekeras K.V.Pauker inlägg via ett antal frågor!= =

1.a stycket K.V.Pauker
”Jag står fast vid att jag tycker att det skulle vara rätt åt en del viktigpettrar om de råkade illa ut om det blev ett muslimskt maktövertagande i Sverige (väldigt osannolikt)”.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 1.a stycke
(1) Varför skulle några ”viktigpettrar” råka illa ut vid ett eventuellt maktövertagande utav Sverige? I övrigt vilka är ”viktigpettrarna” - finns de inom - (M), (Kd), (Fp), (C), (Mp), (S), (V), pappersmedia eller annat?

Vi har en statskyrka som ödmjukt frågar politikerna vad som är den rätta tron alltmedan islam införs och moskéer byggs runt om i landet. Ingen i mängden av jämställdhetsaktivister har med ett ord tagit avstånd från den patriarkala struktur som medföljer islam. Medeltiden i form av en extrem rörelse har anlänt till Europa och Sverige. Med i baggaget följer medeltida kvinnosyn, arrangerade giftermål inom släkter mellan små flickor och gamla gubbar, ”hedersmord” som rätterligen borde kallas skammens kultur, kvinnor kvar i hemmen med barnuppfostran, könsstympning, mödomshinnereparationer, halalslakt – ja listan kan göras lång! Övervägande delen av svensk befolkning tar självfallet avstånd från en muslimsk ockupation (maktövertagande)  av Sverige !  

2.a stycket K.V.Pauker

”Själv tillhör jag väl som sagt bland det mest ointressanta som finns för islamister. Om jag skulle transporteras tillbaka i tiden till medeltidens Spanien, då det landet styrdes av muslimer, skulle jag nog klara mig rätt bra precis som andra som klassades som kristna och inte gjorde något dumt typ att skoja om profeten”.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 2.a stycke
(2) Det finns väl dokumenterat - om dåtiden hur företrädare för Islam behandlade sina undersåtar vid tiden för den osmanska invasionen av Balkan under 1400-1500 talen. När turkarna intog områden i Europa kopierades Bysans samhällssystem och erövrade och infångade ledare avrättades. Osmanerna visade föga intresse för sina kuvade, relativt självbestämmande undersåtar, så länge de var lydiga och betalde in sin skatt och inte gjorde revolt mot de nya härskarna.

Det osmanska riket hade sin största utbredning i mitten av 1600-talet. Imperiet sträckte sig från Ungern till södra Rysslands stäpper, ner till Persien, över Nilen och ända till Algeriet. Väldet var baserat på militär överlägsenhet och styrdes av turkar med en enväldig Sultan i Konstantinopel. [Ref - ”En historia om Balkan”, Sanimir Resic”, Historiska Media 2006, ISBN 978-91-85057-75-7]  

Det finns också väl dokumenterat hur Spanien - efter 700 år av stridigheter blev en nation genom att Ferdinand och Isabella insatser hade visat att de besegrat morerna. Men morerna utgjorde ett ständigt hot vare sig de var besegrade eller obesegrade. Efter Malagas´ belägring 1487 och Granada erövring 1492 var Spanien fritt. Granadas fall väckte allmän sensation i hela kristenheten. Men det betydelsefulla var att Spanien förenades till ett land och tog plats bland Europas nationer. Det var det slutliga korståget mot Islam och beskattning gentemot främmande krafter upphörde.  
På vad sätt skulle K.V. Pauker skulle klara sig rätt bra i ett medeltida Spanien styrt av islam??  

3.e stycket K.V.Pauker  
Om däremot AFA skulle ta makten i Sverige skulle jag sannolikt vara död inom en halvtimme. En sådan som jag skulle nog heller inte bli speciellt långlivad i vare sig Trotskijs eller Stalins Sovjet.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 3.e stycke
(3) Hur kommer det sig att K.V. Pauker känner sig hotad av våldsvänstern i form av AFA och om denna organisation mot all sannolikhet skulle ”ta makten”? Hur skulle för övrigt AFA organisation någonsin sin kunna ”ta någon makt”? Varför har inte K.V.Pauker kontaktat Polismyndigheten om att han känner sig hotad av denna angrundsvänster? I övrigt - Går det att jämföra nutidens AFA med dåtidens diktatorer Stalin och hans hejdukar?  

4.e stycket K.V.Pauker
I dagens Sverige är jag fortfarande intressant som observationsobjekt för myndigheterna och mer inofficiella konstellationer trots att jag inte förespråkar revolution eller några påtagliga förändringar när det gäller den enskilde individens rättigheter.

Skribenten ställer fråga om K.V. Pauker 4.e stycke
(4) Hur kommer det sig ävenså att K.V.Pauker anser sig vara ett observationsobjekt för myndigheterna? Kan det möjligen vara Polismyndigheten eller rentutav Säpo? Den som i dag förespråkar revolution blir utskattad!

5.e stycket K.V.Pauker
Under islam skulle jag däremot vara tämligen ointressant som observationsobjekt. Problemet med mig är ju att jag är en misstänkt "mixofob". Och eftersom det i muslimska samhällen närmast är standard att olika folkstammar håller sig till sin egen grupp skulle nog en misstanke om "mixofobiska" tendenser vara rätt ointressant.

Skribenten ställer fråga om K.V. Pauker 5.e stycke
(5) Av vilka skäl anser sig K.V.Pauker vara tämligen ett ointressant observationsobjekt under islam? Har K.V.Pauker kommit på kant med någon av dessa verksamma konstellationer i Sverige? Och hur bär sig en ”mixofob” sig  åt?

6.e stycket K.V.Pauker
Att jag uppmärksammar grejer som Jesaja 60:10-12 är väl också rätt ointressant ur en muslimsk makthavares synpunkt. Men i dagens Sverige är man ute på tunn is om man föredrar strikt ersättningsteologi och inte är speciellt förtjust i "delaktighetsläror" och andra religioner relaterade till t ex Jesaja 60:10-12.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 6.e stycke som handlar om profeten Jesaja

Vi går till Jesaja 60.e Kap:10-12, som K.V.Pauker pekar på och lyder så här:
10. Och främlingar skola bygga
upp dina murar,
och deras konungar skola betjäna dig.
Ty väl har jag slagit dig i min förtörnelse,
men i min nåd förbarmar mig nu över dig.

11. Och dina portar skola hållas
beständigt, varken dag eller natt skola de stängas,
så att folkens skatter kunna föras in till dig,
med deras konungar i hyllningståget.

12. Ty det folk eller rike
som ej vill känna dig skall förgås:
ja, sådana folk skola i grund förgöras.
= = =

Nu måste jag Skribenten framhäva att jag är mycket illa bevandrad i Biblisk historia. Jag har åtskilliga gånger påbörjat med Bibeln och därtill skaffat ett flertal böcker för att tränga mig in i biblisk historia. Men tyvärr - jag ger upp efter ett tag, historien är för rörig och osammanhängande skildrad enligt mitt förmenande. Nu har jag plockat fram ur hyllan ”Alf Henrikson - Bibliskt historia”, Gamla och Nya testamentet, ett referat”. Den är utgiven år 1990 på Bonniers förlag.

Profeten JESAJA
Profeten Jesaja, som gav kloka politiska råd åt Ahas (vem var Ahas) och framförde sorgeliga budskap till Hiska, talar alltjämt med stark röst till senfödda släkten som bryr sig föga om dessa konungar. En ganska vidlyftig skrift som bär ans namn ingår ju i Bibeln och är en viktig urkund icke minst i kristendomen.

I sin helhet kan den ej vara en enda mans verk, vilket är uppenbart för en uppmärksam läsare. De lärde är tämligen överens om att något dussinkapitel långt fram i boken härrör från en annan stor anonym författare som bör ha levat i Babylonien efter Nebukadnesars erövring av Jerusalem, alltså åtminstone någon mansålder efter den historiske Jesajas dagar. Han kallas Deuterojesaja alias, den ”andre Jesaja”, i brist på bättre.

De sista kapitlen i boken anses i sin tur vara och tillskrevs en eller flera profeter (skriftställare) som åtagits namnet Tritojsaia, Den Tredje Jesaja. En erfaren journalist som granskar texten, känner sig säker blott på en enda sak: Boken är dåligt redigerad. Den rymmer storartade partier av tidlöst majestät vid sidan om enkla påståenden utan minsta originalitet, och detta gäller genomgående, men att mer författare döljer sig bakom namnet Jesaja kan av kronologiska skäl svårligen betvivlas. Författarskapet till mer än halva boken har den i Bibeln omtalade profeten fått behålla, främst kapitlen 36-39, är en berättande text som går någorlunda väl ihop med andra Konungabokens notiser om hans gärningar. Den framförliggande profetian är inte särskilt enhetlig, men den vittnar ändå närvaron av en mycket stor poet och räcker för att rättfärdiga Jesajas berömmelse [. . .]

Kristna människor kan en och annan verser utantill utav Jesaja 1, 2 eller 3:

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus;
ja, över dem som bo i dödskuggans land skall ett ljus skina klart.


7.e stycket K.V.Pauker
”I dagens Sverige och dagens västvärld betraktas jag som samhällets fiende. I den islamiska världen är jag en ointressant figur. Jag förstår inte vitsen med att jag i onödan skall göra mig ovän med islam och muslimer”.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 7.e stycke
(7) Men nu börjar sammanhangen bli märkliga. Hur kommer det sig att K.V.Pauker, i dagens västvärld betraktas som samhällets fiende men däremot i den islamska världen betraktas K.V.Pauker som en ointressant figur?

Frågan är om K.V.Pauker lutar sig mot någon av de många islamska organisationer som dykt upp under senare år i Sverige? Svenska kyrkan har alltmer lutat sig mot organisationer som: islamska studieförbundet Ibn Rushd.  

Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2521

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Max Ronalds on Wed 26 Mar - 0:34

Skribenten wrote:
K. V. Pauker wrote:
Jag står fast vid att jag tycker att det skulle vara rätt åt en del viktigpettrar om de råkade illa ut om det blev ett muslimskt maktövertagande i Sverige (väldigt osannolikt).
= = =

1.a stycket K.V.Pauker
”Jag står fast vid att jag tycker att det skulle vara rätt åt en del viktigpettrar om de råkade illa ut om det blev ett muslimskt maktövertagande i Sverige (väldigt osannolikt)”.

Skribenten ställer frågor om K.V. Pauker 1.a stycke
(1) Varför skulle några ”viktigpettrar” råka illa ut vid ett eventuellt maktövertagande utav Sverige? I övrigt vilka är ”viktigpettrarna” - finns de inom - (M), (Kd), (Fp), (C), (Mp), (S), (V), pappersmedia eller annat?



Om man vill veta vad kulturmarxistadeln är kapabla till i framtiden ska man först analysera hur de projicerar sina egna fantasier idag.

http://www.yinsikt.se/Shariadoket-1.pdf

Låt oss kräva att riksdagen stiftar en lag som gör det obligatoriskt att det på shariadoket står tryckt vad bäraren signalerar till omvärlden: En man äger mina könsorgan. Jag är en mans anonspelare. Jag har inget egenvärde. Jag är inte född fri. Sharia står över svensk lag. Död åt homosexuella. Död åt alla som hädar Allah och profeten Muhammed.

Dom vill leva i en totalitär polisstat. Dom känner att det ger dem vissa initiala privilegier. Det är alltid kul i början. Problemet för psykopaterna är att de överskattar sin egen ofelbarhet.


avatar
Max Ronalds

Poäng : 2649

Back to top Go down

Re: Borde SD byta namn? Delas upp på två partier?

Post  Sponsored content


Sponsored content


Back to top Go down

View previous topic View next topic Back to top


 
Permissions in this forum:
You cannot reply to topics in this forum