Att bli gammal och behöva kommunal vård mot livets slut

View previous topic View next topic Go down

Att bli gammal och behöva kommunal vård mot livets slut

Post  Skribenten on Sat 1 Feb - 17:35

Ingress
Nu hämtar jag fram ett angeläget ämne. Med detta inlägg berättar jag personligt om åldrande föräldrar och kontakter med åldringsvård. Förr eller senare kommer också Du i kontakt med ålderdom och vården. Flertalet av oss kommer att få ta hand om våra föräldrar. Kanske flera kommer att känna igen sig utav berättelsen?

1 - När blir man gammal?
Jag minns en händelse för decennier sedan när våra barn var små. Dottern var fyra år och grabben var två. Med barnvagnen drog jag dem förbi kommunens hem för äldre. En gammal man med långt vitt skägg, stödd på käpp kom sakta på promenad. Jag skojade med dottern och sa;

- "Tänk när din lillebror blir så gammal som farbror där och får vitt skägg och en käpp"
- "Men så tokig du är pappa, Per-Magnus är ju en liten pojke"!, blev svaret.

Så kortsynt jag tänkte och pratade. Naturligtvis finns det i barnens ögon bara småflickor, småpojkar, föräldrar, far- och morföräldrar i släktled som aldrig åldras. Men fyraåringens världsbild behåller vi livet igenom och inbillar oss att den består för alltid. Som tonåringar kan vi ju inte åldras, flickor blir bara sötare och grabbar allt manligare. I yrkeslivet siktar vi på högavlönade och spännande arbeten. På semestrar far vi i ungdomens år till häftiga skid- eller badparadis. Äldre saknas i sällskapet, alltså bortser vi från dem. Senare som föräldrar bor vi i radhus och aktiverar barnen i allehanda ting och hjälper dem med läxläsning. Vi fortsätter att skjuta ålderdomen ifrån oss men sakta utan att vi ens har märkt det så har våra föräldrar förvandlats till åldringar, de som gav oss all omsorg när vi var barn och senare passade barnbarnen. Överraskade upptäcker vi att föräldrarna behöver vård! Kanske tanken börjar gro att vi själva också är på väg att bli äldre.

2 - "Att klara sig själv"
Efter 80 årsålder, gick det allt sämre för min mor att ta sig till affären, att bära hem livsmedel och tillreda mat. Mor köpte färdiga soppor av alla slag; blåbär, hallon, jordgubbar m fl som var enkla att värma, hon magrade och blev kraftlös. Att sköta hygien, tvätt och lägenhet fungerade ej längre. Jag förde på tal att kommunens hemtjänst skulle ta hand om dagligvaror och städning. Det blev ett herrans hallå; "Jasså, du vill ha in mig på instutition! Tycker du inte att din mor kan klara sig själv längre va!!" Det var fyraåringens världsbild som kom fram.

Men det gick ej längre att resonera bort, min mor klarade ej längre att bo själv. En kompromiss överenskoms, brorsan och jag turades växelvis att veckohandla till helgerna. Tvätt tog jag med i bilen hem och städning skötte min hustru om. Vi lagade matportioner medbringade i foliekartong för veckan. Och så gick några år med en i längden ohållbar lösning. Vare sig min bror eller jag är ungdomar som kan klara två hushåll boendes i var sin ände av Storstockholm.

En morgon ringer en granne, till mor, till mig. Man hade funnit henne liggandes på golvet, förmodligen med ett brutet ben. Jag for dit och kom fram på samma gång som tillkallad ambulans anlände. Transport till Södersjukhusets akut. Lårbensbrott konstaterades. Efter flera operationer blev det fortsatt vård på olika sjukhus bl a Dalens och Huddinge och övningar med rollator. Efter denna pers skulle mor aldrig mer kunna gå för egen kraft. Efter fyra månader hade hon glömt sitt "gamla hem" och visste ej längre var hon befann sig. Konstaterades att min mor tagit ett långt kliv nedåt på den fysiska och mentala trappan.

3 - Mediciniskt färdigbehandlad    
I gränssnitten mellan Landstingens och kommunernas ekonomier kommer patienterna i kläm. Landstinget "trycker på" kommunen och vill skicka hem de "mediciniskt färdigbehandlade" äldre så snart det går och kommunerna "håller emot". Efter vård och rehabilitering var det dags för beslut om framtida boende för min mor. Reumatism hade förvärrats, mor fick svårt att greppa saker. Jag argumenterade för att hon skulle få komma till ett hem för äldreboende. Kommunens (stadsdelnämndens) beståndshandläggare gav mothugg som; "Det är din mor som skall få avgöra hur hon vill bo fortsättningsvis". Vid vårdplaneringsmötet tog sig biståndshandläggaren snabbt förbi bakgrund och kom raskt fram till mors fortsatta boende.

- "Nå, lilla Majken, nu när du är färdigbehandlad här hos oss vill du väl gärna komma HEM till ditt gamla HEM. Där skall du få allt stöd som behövs från kommunala hemtjänsten".

Mor sken upp som en sol; "att komma hem till sitt gamla hem", att bli som ung flicka på nytt och kunna springa på en sommaräng. "O - ja, jag vill hem", jublade min mor men glömde bort att hon aldrig mer kunde gå utan hjälpmedel. Fyraåringens syndrom dök upp igen.

Jag blev överrumplad, mina argument föll som korthus, ingen lyssnade på mig. I stället betraktades jag som den elaka sonen som ville sy in sin mor på det hemska vårdhemmet. "Där hör du ju själv, din mor vill ju HEM". Kommunens handläggare lurar såväl gamla som anhöriga genom att lägga orden i munnen på åldringarna. De äldre har förlorat alla begrepp om vad de förmår och de har skräck för att "hamna på institution". Denna överrumplingsteknik är inte tillfällig, den har satts i system av biståndhandläggarna! Från flera arbetskamrater har jag fått samma berättelse.

4 - Fakta om äldrevården
Det finns c:a 122.000 äldre i landet som vårdas i mindre eller större omfattning i sin bostad av den kommunala hemtjänsten. Det finns c:a 120.000 äldre som bor och vårdas på sk särskilt boende på äldreboende eller sjukhem. Bortemot 250.000  förmedlas sålunda vård via hemtjänst eller bor i ett kommunalt äldreboende. År 2010 tillkommer ytterligare 50.000 åldringar som fyllt 85 år som kommer att behöva vård.

1 - Med servicehem menas att - de gamla får viss hjälp, att handla och städa, men kan i övrigt sköta sig själv och gå ut. På servicehemmet finns vanligen restaurang med måltider för en billig peng. 2 - Med äldreboende menas att - åldringar kan ha viss rörlighet, de kan inte gå ut på egen hand, andra är mer eller mindre rullstolsbundna och kräver mycken vård. 3 - Sjukhem innebär - sängliggande vård i livets slutskede.

Inom äldreomsorgen arbetar c:a 200.000 vårdbiträden Ett vårdbiträde som arbetar heltid i den kommunala hemtjänsten tjänar mellan 13.500 och 16.500 kronor per månad. Med arbetsledning sjuksköterskor och annan personal är den samlade personalstyrkan 250.000 personer. En stor del av alla vårdbiträden saknar utbildning trots att de arbetar med svårt sjuka åldringar. Många är timanställda eller vikarier och personalomsättningen är stor.

Under de närmaste 10 åren måste ungefär lika många till anställas, 220.000 personer, konstaterar kommunförbundet i en rapport nyligen. Lars Leijonborg ville ta hit invandrare i astronomiska tal för att klara vården. Ofattbart är socialminister Lars Engqvist utspel, DN debatt 2002-02-19, att regeringen skall utreda möjligheten för kommunerna att erbjuda några timmars hemtjänst åt alla äldre. Någon särskild prövning skall inte behövas. Hur kan politikerna på fullt allvar erbjuda ytterligare och ofinansierade tjänster med en dramatisk ökning av anställda när det ej ens finns medel att ge dagens anställda anständig lön och dräglig arbetsmiljö?

5. Ädelreformen år 1992
Ädelreformen som tillkom år 1992 innebar att alla kommuner tog över ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatser i särskilda boenden och dagverksamheter, dvs för äldre. Ungefär hälften av kommunerna tog även över hemsjukvården. Landstingen behöll dock ansvaret för läkarna. Sjuksköterskorna blev högsta medicinska kompetens inom kommunen.

I dag är det stor brist på geria¬triker och utvecklingen ser tyvärr dyster ut. Samtidigt som många av dessa specialister på åldrandets sjukdomar är på väg mot pensionsåldern, tycks blivande läkare lockas mer av att bli kirurg eller ortoped. Ingen regering har tagit ansvar för att fler geriatriker utbildas, trots att vi länge sett en växande andel äldre med ökande vårdbehov.

Sedan "Ädelreformen" genomfördes vårdas allt fler i sina bostäder ända till slutet. Ett arbetslag bestående av 7-8 vårdbiträden inom hemtjänsten i Storstockholm kan tillsammans ha upp till 70-80 åldringar att tillse dagligen. Då får de sno undan ordentligt. Har någon av de äldre gjort toalettbestyren i sängen hamnar dagens arbetsschema ohjälpligen på efterkälken.

Äldrevård och skolan får alltid stryk när kommunala budgeten är ansträngd. Då "läggs det på" ytterligare ett par åldringar på arbetslaget eller också dras en eller två vårdbiträdestjänster in. Resultatet blir det samma; arbetslaget måste sno på ändå mer för att klara dagens beting. Att klara dagens ackord är sålunda betingat med förutsättningen att hela arbetslaget infinner sig och att inget oförutsett inträffar. Ingen hänsyn tas att arbetsinsatsen blir allt tyngre och besvärligare med stigande ålder hos de vårdbehövande.

Vård av åldringar i kommunala hemtjänstens regi kostar mindre än hälften jämfört med dem som vårdas på äldreboende eller sjukhem. På ett sjukhem eller äldreboende hamnar kostnaden bortemot 35- 40.000:- månad. Därav följer att handläggarens "hålla emot" kostnadskrävande vård. De sammanlagda kostnaderna för äldrevården hamnade på 100 miljarder år 2001 och 110 miljarder 2002.

All vård i hemmet förmedlas mot ett avtal med kommunens äldrevårdenhet. Det tecknade avtalet kan exempelvis omfatta; daglig leverans av en matkartong, disk av gårdagens tallrik, sängbäddning, dusch var 14.e dag, dammsugning av "fria ytor" en gång i månaden och hushållstvätt en gång per månad. Med fria ytor menas golvyta som ej täcks av matta i någon form.

Torkning och kamning av håret efter dusch ingår inte i avtalet utan den tjänsten får den gamle bekosta själv. De som inte anser sig ha råd med den tjänsten lämnas av hemtjänsten med frisyr liknande en golvmopp.

De äldre blir förvirrade av att oupphörligen mötas av nya ansikten ofta med påtagligt utseende från kontinenter utanför Europa. Språkförbistringen är stor. Äldre, ofta med dålig hörsel, begriper ej bruten svenska. Omvänt förstår ej biträdet vad de äldre vill säga.

Dagligen kan vi i spalter och TV förmedlas resultatet utav neddragningar i vården och hur det slår såväl mot åldringar som vårdpersonal. Landstingens och kommunernas besparings- och lönepolitik maler sönder personalen och förvånat frågar sig politikerna varför sjukskrivningarna skjuter i höjden. Av DN 2003-01-27 framgår att politikerna i Sundbyberg ansåg att det vara helt riktigt att ett vårdbiträde ensam skulle klara åtta dementa äldreboende när kollegan blivit sjuk. Först när politikerna förstod att de skulle hamna i tidningen kom de springande för att lägga verkligheten tillrätta och snabbt kom personalförstärkning fram. Detta är enbart ett fall i mängden.

"Åldringsvården är en rysare", säger en annan rubrik i DN Ekonomi 2003-01-31. Här refererar man till SEB Trygg-rapport som vill omvandla offentliga kostnaderna för åldringsvården till individuella försäkringspremier. "Åldringschocken" kallar nu politikerna det att vi lever allt längre och att allt färre skall betala vården. SEB Trygg rapporten föreslog en försäkringspremie på 1.667:- per månad för att vid 40 år börja betala för sin äldrevård. Det är inte många som månatligen kan avvara den summan av lönen i dag. Skulle förslaget bli verklighet måste det leda till någon form av skattesänkning. Helt klart är att äldrevården, i den form den har i dag, är på väg mot katastrofkurs. Risken är stor att politikerna skulle kasta giriga blickar på de medel som skulle behövas bygga upp fonderna för ett försäkringssystem för äldrevård.

6. Men vad hände med de tidigare kommunala ålderdomshemmen - själva fastigheterna?
I allt snabbare takt avvecklade kommunerna förutvarande ålderdomshemmen. Men vad hände med själva fastigheterna landet runt? Det var ju inget fel på själva fastigheterna, de var stabilt byggda med egna rum, handikapptoaletter, hissar, kök, bad- och dusch m fl.  

Jo – ålderdomshemmen de byggdes i många kommuner om till vandrarhem!

Mycket har jag som turist färdats med bil i landet senare år och noterar att skylten ”Vandrarhem” finns uppsatt på de tidigare ålderdomshemmen. En sommar har jag övernattat på ett av dessa vandrarhem i Dalarna, i den för Vasaloppet kända staden Mora.

Rummen som tidigare inhyste jämrande och förtvinade åldringar uthyrs nu till stojande turister. Hustrun och jag blir beklämda i den kvällens ”hyresrum”. Det finns nya bäddar men allt vad gäller åldringsvård finns kvar, belysning, hissar, knappar för larmklockor, handikapptoalett, massduschar för många åldringar samtidigt m fl. Jag har svårt för att somna  – det suckar och stönar ur väggarna i byggnaden med ljud av hasande tofflor i korridorerna.            

Alltså – av ålderdomshemmen blev i många kommuner vandrarhem. En åldring kostar c:a 40.000:- månatligen med vård och allt. Ett hyresrum på fd ålderdomshemmet betingar en intäkt av c:a 700:- 800:- per natt, med kommunen avdrag för turistföreningens administration. Går affären ihop? Vintertid kommer inga turister som vill bo på äldrehem. Nästa gång jag far på resa i Sverige blir det övernattning på vanligt hotell.

7 - Kommunal vård i hemmet
Min mor återkom sålunda mediciniskt färdigbehandlad till sin lägenhet efter c:a fyra månaders vård på olika sjukhus. Först kände hon inte igen sig i sin lägenhet. Från kommunen anlände ett antal apparater; rullstol, rollator, sovrumstoalett, duschstol m fl. Kommun och hyresvärd bekostade till lika delar handikappanpassning av lägenheten, trösklar togs bort och badrum byggdes om. Notan hamnade bortemot 100.000:-

Som regel kommer äldre som förmedlas vård i hemmet aldrig utanför dörren annat vid läkarbesök eller annan form av vård. Det finns ingen tid för vårdpersonalen att ta ut de äldre. Givet är att det blir ett mycket ensamt liv. En förutsättning är en TV-apparat. Min mors TV står påslagen från kl 08.00 på morgonen till kl 20.00 på kvällen. Och hon linkade sig fram dagen lång i lägenheten med rollator mellan säng, till köksbord, till TV och toalett. Större är inte världen. Hemtjänsten kommer kring kl 12.00 med daglig matkartong, ställer den i kylen och plockar undan disk och annat på en halvtimme. Och sedan är det ensamt igen. Till helgerna kommer brorsan och jag på besök. Och månaderna går och årstiderna rullar på. "Nyss var det vår men nu är det höst igen", hörs mor säga.

När så är möjligt tar vi mor med i bilen hem till min familj på mat och kaffe. Mor gläder sig hela veckan innan åt detta avbrott. Men det är besvärligt, jämrande ropar hon "aj och ont" när jag lyfter över henne från rullstol till bilen och det krasar som från fjorårets julgran från den gamla kroppen. Utflykterna blir snart ingen till glädje, mor blir nervös och otålig och vill hem så snart sista tuggan svalts. För mig fastnar maten som en klump i halsen. Toabesök blir besvärliga, dörrarna är  i vår villa är för smala för rullstolen.

Åren rullar vidare och min mor förmedlas fortsatt vård via kommunala hemtjänsten dvs  leverans av en daglig matkartong och en sängbäddning. Hennes tvätt kör vi hemma i vår tvättmaskin. Den kommunala tvätten färgar stundom om plaggen, vittvätt blir brun eller rosa.

Till frukost hade mor vanan att få en kopp välling med ostsmörgåsar. Med sina krumma händer kunde mor inte vispa välling eller breda smörgåsar. Det är hemtjänstens uppgift att ordna och ställa in i kylskåpet. Vällingreceptet finns på paketets baksida; "tag två deciliter vatten och två mått vällingpulver i en kastrull, rör om under tiden vällingen värms, servera". Enklare kan det inte bli. Men många hade aldrig sett ett vällingpaket tidigare. Några blandade en tesked välling och en halv liter vatten och resultatet blir grumligt diskvatten. Andra blandar välling av två deciliter pulver och en deciliter vatten och det blir som cement. Och då blev det helt enkelt ingen frukost. Ibland tappade mor tillbringare med välling och smörgåsar i golvet och då blev det heller ingen frukost. Oförmögen att städa trampade mor runt med tofflor i sörjan på golvet med rollatorn.

= = =Slut del 1 av 3= = =
avatar
Skribenten

Poäng : 2522

Back to top Go down

Att bli gammal och behöva kommunal vård - del 2 av 3

Post  Skribenten on Sat 1 Feb - 17:39

8 - Räkningar och skrivelser
Under lång tid skötte jag mors ekonomi, betalning av fakturor, besvara skrivelser från det kommunala. Mängden fakturor överraskar. Alla vårdinstanser har decentraliserade faktureringsrutiner. Av en ambulansfärd till Södersjukhuset, med behandling på akut och vårdavdelning med återfärd till bostad, skapar fem fakturor som kommer vid olika tidpunkter. Kommunala enheter är snabba med "påminnelseavgifter" i hotfulla ordalag om det så gäller ett par dagars försening. Ibland skickas fakturor endast två veckor innan förfallodag. Jag lägger upp en Exel-matris i datorn för överskådlighetens skull. Hur skall en ensam stackars åldring kunna klara denna flod av vårdfakturor;

1. Apoteket Finans (mediciner)
2. Vantör (hemtjänst med matkartonger)
3. Vantör (omsorg)
4. Vantör (larm)
5. Södersjukhuset Akut
6. Södersjukhuset AB
7. Färdtjänsten  Stockholm
8. Stockholms Prod.område
9. Norra länets Prod område
10. Dalens klinik
11. Stockholms läns landsting (SSL)
12. Huddinge Sjukhus
13. Tandläkare
14. Städbolaget
15. Fotvård

Därtill kommer fakturor från;
1. Hyresvärd
2. Telia telefon
3. TV-licens
4. Gas- och el
5. Fd fackanslutna
6. Hemförsäkring

Månatligen skickar jag fakturor för betalning via Sparbanken och lämnar en verifiering. Mor förstår inte transaktionerna. Ett resonemang kan bli ungefär så här;
- "Har du betalt mina räkningar den här månaden?"
- "Javisst, jag betalar räkningarna varje månad sedan fem år tillbaks"
- "Hur mycket pengar har jag kvar av pensionen"?
- "Du ser siffrorna här; du har 18.000:- på pensionskontot.
- "Får jag se, jasså, har jag bara 1.800:- kvar?"
- "NEJ - du har artontusen kvar på ditt pensionskonto", svarar jag.
- "Men var finns dom pengarna då"?
- "Dom finns på ditt pensionskonto i sparbanken", svarar jag.
- "Men jag vill se om dom finns kvar, du måste hämta ut dem", ropar mor.
- "Jag tänker inte ta ut 18.000:- i sedlar från banken för att visa upp dem", säger jag irriterat.
- "Har du förskingrat mina pensionspengar", ropar mor ännu högre.
- "Jag kan garantera att sparbanken har pengarna i säkert förvar", svarar jag allt mer irriterad.

Det blir tyst en stund
- "Vad är det för dag i dag, har vi druckit kaffe", frågar mor.
- "Det är söndag i dag och vi har druckit kaffe", svarar jag.
- "Jasså, har vi druckit kaffe och jag som trodde det var lördag", blir svaret.
- "Har du betalat mina räkningar" kommer det igen.
- "Ja - men det har vi talat färdigt om för i dag",  svarar jag.
- "Var har jag mina glasögon"?
- "Jamen dom har du ju på pannan", svarar jag.
- "Var har jag gjort av dagens TV-program?"
- "Det har du ju i knäet", svarar jag matt.  
       
Resonemanget i rundgång gör mig sorgsen. Jag känner att jag måste fara iväg. Jag stannar bilen i skogen, bedrövad och känner mig tom i huvudet och tänker på mor som under 1940-talets mycket svåra tider gav all omsorg åt min yngre bror och mig när vi växte upp. När barnbarnen senare kom till världen, blev sjuka och krävde passning, då sa hon aldrig; "Jag har inte tid", utan; "Jag kommer". Nu har hon förvandlats till en förvirrad gumma som ej klarar sig själv. Sådant har livet blivit på ålderdomen. Det känns som om jag tar ett sista avsked var söndag. Jag andas länge och djupt i  skogsluften och far vidare hem.

9 - Skrivelser och avgifter
Trots förvärvsarbete livet igenom är min mor "fattigpensionär". Det innebär ett tillskott för bostadsbidrag på c:a 800:- månatligen. Det är Försäkringskassan som beslutar om bidragets storlek. Efter skatt får hon ut c:a 7.400:- och det skall räcka till ALLT. Årligen anländer ett formulär från kassan med frågor på fyra A4-sidor ställda till handikappade pensionärer som uppnått aktningsvärd ålder, om de arbetat de senaste månaderna, om de tänker fortsätta arbeta eller om de har garageplats. Hur åldringar i övrigt, utan anhörigs hjälp skall förstå och ifylla Försäkringskassans formulär, ävensom skaffa fram kopior av hyresavier, under en dryg veckas respittid, är oförklarligt. Åldringar som ej årligen besvarar kassans förfrågan riskerar tappa den höjning de är berättigade till. Jag har en pärla till skrivelse i brevpärmen, från Stockholms Stads Stadsledningskontor, Äldreomsorgsberedningens kansli, daterad 2001-11-22, som inledningsvis lyder så här;

Rubrik; Information till dig som har avgift för äldreomsorg eller omsorg som funktionshindrande. Avgiften ändras inte vid nyår 2002.

"Kommunfullmäktige har beslutat att inte vid årsskiftet förändra avgifterna för omsorg om funktionshindrande och äldreomsorg i Stockholm. Detta gäller fram till att kommunfullmäktige våren 2002 fattar ett nytt beslut om avgifter. Det nya systemet kommer att baseras på riksdagens beslut om avgifter. Din nuvarande avgift blir alltså oförändrad första halvåret 2002. Får du en väsentligt lägre inkomst under 2002, som kan innebära lägre avgift än din nuvarande, skall du kontakta biståndshandläggaren i din stadsdelsförvaltning. Förändras ditt behov av hjälp kan du få nytt beståndsbeslut som ändrar din avgift. Detta gäller även för dig som i dagsläget inte betalar någon avgift alls".  Och så fortsätter texten vidare med ett nytt stycke! [. . .]

Hur många av landets handikappade pensionärer i 80 åren begriper texten från ett protokoll från Stadsfullmäktig? Hur många yngre anhöriga förstår budskapet och vad den innebär för äldre? Hur många äldre vet för övrigt vem som är biståndshandläggare med den höga personalomsättning handläggarna har? Vad är det över huvudtaget för mening med skrivelser som den ovanstående?

10. - Skadad genom upprepade fall i bostaden
Det går allt sämre för mor med rollatorn. Till hjälp att plocka upp post och tidningar, har hon fått en griptång med handtag. Men ibland misslyckas det och posten trasas sönder. Mor lutar sig fram, faller men hamnar utan att skada sig på golvet, men kan inte ta sig upp. Grannar hör hennes rop och kommer till hjälp. Jag kontaktar ånyo beståndshandläggaren om äldreboende. Men raskt kommer istället ett sk trygghetslarm med armband anslutet till telefonabonnemang. Och detta fungerar en tid. Men så upptäcker ju mor att för varje utryckning faktureras till 100:-  Mig ovetandes hasar sig mor på golvet fram till telefonen och ringer sina grannar som kommer till hjälp. "Det kostar ju 100 kronor att ramla", uttrycker hon sig.

En natt har mor ramlat på toaletten och slagit sig medvetslös mot tvättställkanten. Hon har ramlat och låst underarmen så att det inte finns någon möjlighet att trycka på larmknappen. På förmiddagen finner hemtjänsten mor nerblodad på toalettgolvet. Ny färd till Södersjukhusets akut. Inget brutet, enbart krossår i pannan, meddelar läkaren. Upp till vårdsal, avtvättning och hopsyning. Jag ringer biståndshandläggaren men utan att meddela mig, skickas mor snabbt tillbaks till lägenheten dagen efter. Så kvickt går det när det är knalt i den kommunala kassan.

Vi har kommit till den varma sommaren år 2002. Jag har semester i juli och far hem till mor. Hon sitter med stängda fönster svept av en tjock pläd, och fryser i den kvava lägenheten. "Skall vi inte ta en promenad med rullstolen ner till parken", föreslår jag. "Nej - jag vill inte gå ut, du vet inte hur jag känner mig", ropar hon upprörd. Jag försöker igen men ingen respons och öppnar balkongdörren för fullt. Mor blir än mer upprörd, "stäng, det drar"! "Men herregud, det är ju mer än 30 grader i lägenheter du kan ju tuppa av i hettan", svarar jag.

Jag försöker få henne med ut, men det är lönlöst. Antagligen får gamla som vistas inne under lång tid, en slags skräck för att komma ut, som den som interner får vid möte med samhället efter lång fängelsevistelse.

Jag far åter hem denna heta julidag. Senare upprings jag från larmpatrullen som fått larm från min mor, men de kan ej ta sig in i lägenheten. Min son och jag far iväg bums och kör till mor, i det sommartomma Stockholm. Vi är framme på en halvtimme. Utanför hyreshuset finns en ambulans och vårdpersonal, de har precis lyckats få upp dörren till mors lägenhet. Mor har på något sätt fastnat i det fällbara armstödet på handikapptoan. Armstödet hade blivit en fälla! Mor har kämpat som ett djur för att komma loss och slitit sönder vänster arm. Det är blod överallt i lägenheten. Det rinner blod från ambulansens bår men hon är vid medvetande. Ny färd till södersjukhusets akut och framme kl 21.00 och en faktura överlämnas på 240:-. Provtagningar, röntgen och väntan i timmar. Konstaterades att inga frakturer uppstått. Vård av sår samt omläggningar, därefter inskrivning på vårdavdelning. Jag börjar kunna rutinerna. Klockan har hunnit bl 03.30 på morgonen. Min son och jag drar sjukhussängen med halvsovande mor till vårdavdelning.

"Eget rum på äldrevården" har vi hört talas om. Men på Södersjukhuset finns ej ens en egen korridor för patienterna. Vårdavdelningens samtliga rum är fullbelagda, så även korridoren med sovande patienter i rad bakom tygskärmar.

Min son och jag lämnar det tysta Södersjukhuset kl 04.00 på morgonen. Det är ljust över staden och en ny het sommardag väntar. Fåglarna har vaknat och en ensam taxibil kommer farande. Inte en människa är i rörelse så här dags. Med sorg känner jag på mig att det var sista gången min mor färdades från sin lägenhet där hon bott sammanlagt 22 år.

Efter en dryg vecka på Södersjukhuset blev det återigen Dalen på ett fyrbäddsrum, och cirkeln var sluten. Mor ser ut att ha krympt och tycks försvinna i sjukhussängen nerbäddad med dubbla filtar i sommarhettan. Hon lyser upp när hon känner igen oss anhöriga. "Hur kom jag hit", frågar hon. Jag berättar om olyckan med toalettstolen och ambulansfärd till sjukhus. Men den berättelsen vill hon inte höra talas om.

- "Prat, vi har råkat ut för en bilolycka när du körde", är mors uppfattning.  
- "Se bara vad blåslagen jag blivit, så kan det gå när du kör för fort". Det hjälps inte, det går inte att rubba mors uppfattning om en bilolycka.
- "Stäng fönstret, det drar" ropar plötsligt mor.
- "Läkaren har bestämt att fönstret skall vara lite öppet", svarar jag.

Mor har förlorat livsgnistan. Hon vill inte äta själv och vi får mata henne. Ett surr och mummel hörs från många besökandes röster i salen. Plötsligt ropar mor med hög röst "nu känner jag att slutet snart närmar sig, jag vill ha en vit kista med gula rosor". Det blir knäpp tyst, andra anhöriga vrider sig besvärade och tittar bort. Åldringen i bädden bredvid får en gråtattack. Anhöriga troppar snabbt av, ingen ser åt vårt håll.

Dalen är en genomgångsstation för äldre, antingen tillbaks till bostad eller äldreboende i någon form. Nu får jag ta brottningsmatch med biståndshandläggaren igen. Jaså, det är en ny handläggare igen som inte är insatt i fallet. Nu är jag arg, jag kräver att min mor skall komma till äldreboende. "Jag vill inte höra fler gånger att det är min äldre mor som skall bestämma sin fortsatta vård för det har hon sedan länge ingen möjlighet att bedöma", ryter jag. Nya undanglidningar om fortsatt och utökad vård i hemmet. Återigen försöker handläggaren "trycka" tillbaks till bostaden.

Jag formulerar brev, med bakgrund, att vi anhöriga kräver annan vård än eljest vad hemtjänsten förmår, och skickar till chef för äldreomsorg, samliga involverade biståndshandläggare. "Nu har vi pratat färdigt om vård i bostad och nu har min mor ramlat färdigt", avslutar jag. Och se - breven tar skruv, efter en vecka visar det sig finnas plats på Högdalens äldreboende i Stockholms södra förorter.    

11. - Var det bättre "förr"?
Ibland sägs att det "var bättre förr", i det gamla bondesamhället, då generationerna bodde tillsammans och yngre tog hand om äldre. Jag tror inte på de berättelserna, tänk fattigstugorna skildrade bl a i Albert Engströms berättelser. Hur skulle dagens urbaniserade samhälle klara sammanboende med äldre vårdkrävande och de i arbetslivet verksamma?

I tankarna går jag mer än 40 år tillbaks i tiden. Min mormor var kring 80-år och hade akut behov av äldrevård. På ålderns höst hade hon blivit mycket dement och kände stundtals ej igen nära och kära. Mormor kunde packa en väska med tofflor, mössa, handskar, färdkost med några brödskivor och skulle fara till sin barndoms Skåne. Min mor, som då var förvärvsarbetade, trodde sig kunna passa sin mor, i sin bostad. Det fungerade inte alls. Nattetid vaknade mormor och ropade att "soldaterna kommer marscherande på gatan, vi måste stiga upp". Kanske ett eko i hjärnan från andra världskrigets dagar, vem vet? Mormor intogs på Stureby i Stockholm, äldreboende i ett 6-bäddsrum, i början av 1970-talet. Jag glömmer aldrig denna vedervärdiga inrättning. Den tidens "vård" innebar att de äldre drogades med sömnmedel och förblev sängliggande - för alltid till livets slut. De utgjorde vårdpaket i ordets egentliga bemärkelse. Inga livstecken från de ej längre kontaktbara kropparna liggandes i salarna. Följden blev ytterst få anhörigbesök.

Många intagna sondmatades. Två gången i veckan gavs laxermedel varpå alla gjorde sitt tarv i blöjor och säng. Näring in i slang och skit ut. Över hela vårdinrättningen spreds en fruktansvärd stank. Därefter spolades de omtöcknade äldre i duschen, lakansbyte och nerbäddning på nytt och anslutning till sondmatning. Några månaders sängliggande gav förfärliga liggsår. För att lindra såren låg många på en luftfylld gummimadrass vars olika sektioner automatiskt växelvis tömdes och fylldes med luft. Ett pysande och väsande från pumpar och ventiler fyllde de i övrigt tysta salarna. På de pysande madrasserna låg drogade äldre kroppar och väntade på slutet. Detta var inte människovärdigt! Varför klubbade man inte ihjäl åldringarna istället?

Detta hände för 40 år sedan och utgör en skam för svensk åldringsvård! Naturligtvis har dagens äldre med de synerna i minnet en skräck för att "hamna på institution".

12. - Dagens äldreboende
Högdalens äldreboende är ombyggt, fräscht och modernt med plats för c:a 160 åldringar som bebor en- eller tvårumslägenheter. Det finns TV-rum med läshörna och uteplats för varma sommardagar.  En liten park finns för rullstolspromenader. Personalen har ett tungt arbete att varje morgon få upp de gamla, tvätta dem och klä dem och byta blöjor. En turordningslista finns för duschning. På kvällen följer omvända ritualen; klä av dem, byta blöjor, tvätta och bädda ner dem. Det är inte lätt för de gamla kan spjärna emot när de lyfts från säng till rullstol och många gamla, speciellt dementa, får en förvånansvärd styrka när de inte vill något eller kanske tror sig överfallna. I dagligrutinen ingår att de flesta av de gamla måste matas, liksom att de kan skrika, slåss, sparka eller rivas. En enrumslägenhet kostar c:a 4.000:- i månaden, allt beroende på pensionen, därtill c:a 1.200:- för mat. På avdelningarna finns vardera c:a 20-tal intagna och nästan lika mycket vårdpersonal i treskift. Personalen är fantastik, hur orkar dom?

Dagens moderna äldreboende går helt enkelt inte att jämföra med de fasansfulla minnen jag har från 1960-talets nedbäddade drogade åldringar i sexbädds rum på dåvarande Stureby. Det har hänt en del under 35 år i äldrevården.

Med släktingars hjälp har delar av bohag flyttats som mor varit kärt under en livstid. Hon skall känna sig "hemma" när hon kommer hit. Hustrun och jag tar emot henne när hon kommer med färdtjänst.

- "Var har jag nu hamnat, vad har du nu hittat på, jag vill hem", ropar mor när hon känner igen mig.
- "Du fått en mycket modernare lägenhet än din gamla", försöker jag.
- "Jag vill hem, till min gamla lägenhet", ropar mor argt.
- "Det här är ditt nya hem, du får mat serverad och många trevliga kamrater att umgås med", försöker jag igen.
- "Mat kan jag laga själv och jag trivs bäst för mig själv", blir svaret.

Mor är upprörd och förvirrad, följer motvilligt med rollator till lunch med övriga åldringar. Till en början vill hon inte ha någon mat men när hon ser andra äta sätter hon också igång. Det påminner om när vi "skolade in" våra barn i början av 1980-talet.

Maten på äldreboendet är som på det bästa hotell, av vad vi kan se; frukost kl 08.00, lunch kl 12.00, middag kl 17.00 samt kvällssmörgås med kaffe kring kl 19.30. Måltiderna serveras alltid med varmrätt och efterrätt. Julafton 2002 serveras julbuffé. Anhöriga är också inbjudna. Sonen och jag far dit på jullunch tillsammans med åldringarna. Jag är jultomte och delar ut paket. Det hela är mycket trevligt och åldringarna får roligt åt att jag tagit med vår huskatt.  

Min bror med sin familj hälsar på hos mor var lördag. Hustrun och jag hälsar på och sköter om mors kläder söndagen eller mitt i veckan. Mor blir glad när vi kommer och hon trivs bäst att sitta i avdelningens stora kök, dagen lång i rollstolen, bläddrar i tidningen och skriver i sin dagbok. Mor är en av de få åldringar som fortfarande läser tidningar. På eftermiddagen hjälps hon in på sitt rum för att sova middag. Hon klarar ej längre uppstigning, påklädning eller toabesök. Två eller tre vårdare får vara med och hjälpa till. Mor säger att "hon inte trivs på äldrevården och vill tillbaks till sitt gamla hem".

- "Men du ramlade så många gånger och skadade dig", svarar jag.
- "Du kunde inte klara dig själv längre i din gamla lägenhet och hur skulle du få mat"
-    "Nä, det kanske jag inte kunde", svarar min mor.

Det fanns sålunda inga andra alternativ till min mors äldreboende under hennes sista levnad. Jag hade den uppfattningen att hon trivdes på äldreboendet, det är ålderdom och alla krämpor hon inte trivdes med.  

Mobilen ringer på eftermiddagen i början av januari 2003. Från äldreboendet hör jag en röst; "Det är nog bäst att du kommer nu, din mor är mycket dålig och ej längre kontaktbar". På vägen till dit, ringer min bror som kom först; "Det är för sent", säger han bara. Nej - det kan inte stämma, säger mitt inneboende fyraårssyndrom. Mor sitter naturligtvis i sin rullstol som vanligt när vi kommer och säger; "men vad roligt att du ville komma, jag blir så glad då".

Min mor hade avlidit för en kort stund sedan. Hon ligger på sin säng, slutna ögon, det gråa håret kammat, händerna korsade, munnen lätt öppen, stilla, tyst utan andetag. Ansiktet förvandlas sakta, rynkorna slätas ut och hyn syns ungdomlig. Jag känner på hennes händer, ännu varma, förut så knotiga och krumma av reumatism. Fingrarna rätas ut och händerna blir också ungdomliga. Min bror och jag sitter länge tysta men börjar tala om vår barndom.

"Din utslitna kropp har du lämnat mor, nu slipper du rollator och rullstol. Nu behöver du ej längre två eller tre vårdare som var morgon skall ta upp och klä på dig. Nu slipper du värken i händer, knän och rygg. Nu slipper du dosetten full med mediciner. Nu får du vandra på din sommaräng och plocka blommor igen!"

Dagen därpå kontaktar jag en begravningsbyrå.

= = = Slut del 2 av 3= = =
avatar
Skribenten

Poäng : 2522

Back to top Go down

Att bli gammal och behöva kommunal vård del 3 av 3

Post  Skribenten on Sat 1 Feb - 17:45

13 - Fakta om begravning
Enligt riksdagens beslut skall alla folkbokförda i Sverige från 2000-01-01 betala en årlig begravningsavgift. Avgiften skall täcka kostnader för begravningsverksamheten. Inför kyrkans avskiljande från staten beslutade regeringen att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skulle fungera som huvudman för begravningsverksamheten. Detta beslut låg i linje med vad som kyrkan hade begärt. Huvudman och ansvarig för verksamheten är en församling eller en kyrklig samfällighet. Undantaget är Stockholms stad, där kommunen även fortsättningsvis är huvudman för begravningsverksamheten. I övriga landet bestämmer Kammarkollegiet begravningsavgiften för icke kyrkotillhöriga efter förslag från församlingen. För kyrkotillhöriga utanför Stockholms stad ingår begravningsavgiften i kyrkoavgiften, som bestäms av varje församling. Begravningsgudstjänsten är alltid avgiftsfri för alla kyrkotillhöriga. Den obligatoriska begravningsavgiften omfattar sedan följande;

• Gravplats
• Gravsättning (utom ett fåtal undantagna kyrkogårdar)
• Kremering
• Transport av kistan till begravningsceremoni samt till krematorium
• Lokal för förvaring och visning av stoftet
• Skötsel av begravningsplatsens allmänna ytor, nyanläggningar mm

En nyhet är också att vi från och med år 2000 har rätt att utan extra kostnad välja kyrkogård och begravningsplats. Transport från hemort till annat förvaltningsområde ingår dock ej. Det finns tjänster som inte ingår i begravningsavgiften som dödsboet måste stå för själv, nämligen;

• Kista med svepning
• Dekoration och blommor
• Annonsering i dagstidningar
• Transport av kista till bisättningslokal
• Begravningsceremoni (om den avlidne inte var  kyrkotillhörig)
• Bärare av kista
• Minnesstund (exempelvis med kaffe med enkel förtäring)
• Gravsten

Begravningsavgiften beräknas på den beskattningsbara inkomsten och som framgår av skattebeskedet. Avgiften ligger i storleksordningen 7-9 öre per 100 beskattningsbara kronor. Den som inte tillhör Svenska kyrkan (har gått ur kyrkan) har inte rätt till kyrklig begravning. Det kan framkomma att den avlidnes önskan ändå har varit att få en kyrklig begravning. Kyrkoherden har då rätt att fatta beslut om detta och då tas en särskild avgift ut.

Årligen avlider bortemot 100.000 personer i Sverige. Störst i begravningsbranschen i Sverige är FONUS och IGNIS. En begravning kostar c:a 25.000:- Tillkommer för gravsten c:a 10.000:- Den som beställer ett uppdrag hos en begravningsbyrå står också som betalningsansvarig. Det är inte dödsboet som svarar för det. Alla tjänster som omfattas av en begravning är momsbelagda till 25%, den sista skatt människan erlägger. Statskassan uppbär sålunda årligen bortemot 5 miljarder på begravningsverksamheten ett belopp som förmodligen inte kan avvaras.

14 - Sammanfattning och eftertanke
Ingen vill bli gammal, ful eller handikappad. Under vår levnads dagar strävar vi efter ungdom, styrka, skönhet, kärlek, uppskattning, uppmärksamhet, rikedom, spännande arbeten med resor, familj med snälla barn i radhus. Ålderdom bortser vi från. Samhället har "skiktat" barn och ungdom för sig, arbetsaktiva för sig och åldringar förmedlade vård i bostad eller äldreomsorgen, för sig. Yngre har lätt har lätt att "klumpa samman" gamla människor och tilldela dem egenskapen "gammal". Vi har glömt att de äldre byggde landets välstånd och gav all omsorg till oss när vi var barn. Illa nog ser åldringar, som "besvärliga", vårdkrävande och illaluktande som bara kostar pengar.

Personer över 85 år har ofta tankar om döden och om framtiden. De som tror på någon högre makt mår i regel bättre än de som är likgiltiga för religionen. Nuet och ”dåtiden” har på något sätt flätats samman. Att klara det dagliga livet blir åldringars absolut viktigaste fråga. Att kunna sköta magen kan överskugga allt.

Upplevelsen att kunna vara en länk mellan generationer gör att gamla mår bättre och ser mer positivt på tillvaron. Alla vill lämna ett värdigt minne efter sig, viktigt är vetskapen att ha handlat riktigt och att efterkommande behåller dessa värderingar och ideal. Också gemenskapen med samhället utanför sin egen begränsade sfär är central. Att se på TV är ett sätt att behålla kontakten med sådant man intresserat sig för tidigare. Men någonting har hänt i TV under senare decennier som yngre kanske ej märker; vi talar allt fortare! Tidens jäkt och stress har, utan vi lagt märke till det, gjort att vi talar allt snabbare, såväl i dagligt umgänge och som just i TV. Äldre hänger ej längre med i det accelererande pladder som strömmar från alla nonsensprogam. Populärt på äldrevården är allsång sommartid från Skansen. Programmen spelas in på video och kan köras hela hösten till förnöjelse.

Yngre och anhöriga förfäras av att äldre ej "aktiveras" på äldreboende. Men de gamla är kanske fullt nöjda med att värken ej plågar dem så. Det räcker. Varför kan ej anhöriga vika av ett par timmar  i veckan och ta ut "sin" äldreboende i rullstol några varma sommardagar? Jag har sett ytterst få anhöriga på äldreboendet. Det finns äldre som endast får besök en gång om året, under ett par timmar, av någon jäktad semesterfirande anhörig egentligen på väg någon annan stans!

Kandidat till äldrevården är man den dag toalettbestyren ej klaras, oupphörligen ramlar och skadar sig, eller när man inte kan tillreda mat.

Varför skall åldringar, som förmedlas vård i bostaden, först ha ramlat och skadats tillräckligt många gånger, innan de är kandidater för äldreboende? Jo det beror på att c:a 250.000 åldringar konkurrerar om c:a 120.000 platser inom äldrevården. Sveriges demografiska kurva får åldringar liknar svampmolnet från en atombombskrevad. År 2010 tillkom ytterligare 50.000 vårdbehövande. Det finns skäl att anta att vården kommer att kosta mer och anhöriga får ta på sig större insatser. Det dröjer inte länge innan kommuner och landsting tar betalt för handikapputrustning som är gratis i dag. Inledningsvis talade jag om "vårdförsäkring", det Kan komma att bli en realitet inom tio år. Ty vi har nåtts av budskapet från dignitärerna i riksdagen att pensionerna måste minskas, trots decenniers pensionssparande. Den angelägna frågan lyder då ”varthän tog våra pensioner vägen”?

Kräv att du som anhörig till din åldrade anförvant kan fara och titta på ett nutida boende för äldreomsorg. I Stockholm kan man vända sig till Sveriges pensionärers Riksförbund som har en förteckning som kostar kring 50:- kallad; "Boende För Äldre". Skaffa den skriften. Boka tid med föreståndaren på ett hem för äldreomsorg, tala om att ni vill titta på ett äldreboende. Äldrevården i dag ser inte ut som vad den gjorde för 30 år sedan. Övertala "din" åldring, som kanske är motsträvig, att ni bara skall "titta på" äldreboende. Låt dig inte luras av kommunens biståndshandläggare! Åldringarna är ingen högljudd röststark grupp och det vet politikerna

Jag ber läsarna att undersöka begravningsförsäkring för dina nära. Det kan finnas gamla försäkringar som slutat gälla av olika anledningar; inbetalningar kanske upphört eller så har försäkringsbolaget köpts upp av annan aktör och ursprungsvillkoren har trollats bort. En begravning hamnar i storleksordningen 25.000:- Tillkommer för gravsten c:a 10.000:- Den som beställer ett uppdrag hos en begravningsbyrå står också som betalningsansvarig. Det är inte dödsboet som svarar för det. Visserligen tas medel ur dödsboet för att betala återstående skulder men dessa medel kanske inte räcker.

Mycket klagas över äldrevården i spalterna och i TV. Jag har upplevt vänligt bemötande trots personalens stress och arbetsbelastning. Politikerna är mycket väl medvetna om att personalen pressas till det yttersta och bränns ut. När tidningarna uppmärksammar klandervärt inom vården då är politikerna snabba på att lyfta ansvaret på vårdpersonalen snarare än att ge förutsättningar för personalen att kunna lösa sina uppgifter.        

Den totala kostnaden - för samtliga kommunala verksamheter uppgick år 2006 till 431 miljarder kronor. Skatter och generella statsbidrag finansierade 80% av verksamheten. Ungefär 7 % finansierades genom avgifter från kommuninvånarna och resten från övriga verksamhetsintäkter, exempelvis riktade statsbidrag och intäkter från bostads- och lokalhyror. De mest omfattande områdena, kostnadsmässigt, är utbildningsverksamhet och omsorg av äldre och funktionshindrade. Kommunernas kostnader för vård och omsorg av äldre och funktionshindrade har ökat stadigt sedan mitten av 1990-talet.

Kostnaderna för omsorg -  av äldre och funktionshindrade uppgick till drygt 128 miljarder kronor 2006. Detta motsvarade en genomsnittlig kostnad på 14 000 kronor per invånare. Den största delen av kostnaderna avsåg vård och omsorg av äldre, 84 miljarder kronor. Kostnaderna för omsorg av funktionshindrade uppgick till 45 miljarder kronor.

Kommunernas biståndshandläggare - har i genomsnitt ansvar för c:a 160 personer inom äldreomsorgen, i vissa fall uppemot 360. Samtidigt har långtifrån alla äldre fått chansen att regelbundet följa upp sin äldreomsorg tillsammans med sin handläggare. Det visar resultat från Socialstyrelsens nya kommun- och enhetsundersökning om äldre.

Antalet äldre människor - beräknas att öka i det svenska samhället. Från år 2010 till år 2030 beräknas antalet personer över 65 år, eller äldre, att öka i Sverige med över en halv miljon, från 1.722.000 till 2.266.000 stycken. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och det finns nästan dubbelt så många kvinnor som män i åldern över 80 år.

Resurstillgången i kommunernas vård och omsorg om äldre - har begränsats så att äldres säkerhet och trygghet inte alltid kan tillgodoses. Det finns starka skäl att ifrågasätta om alla äldre personer får den vård och omsorg de behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå. Det finns också anledning att ifrågasätta om personer med stora hjälpbehov, för vilka alternativet är särskilt boende, får hemtjänst i tillräcklig omfattning. [Ref - socialstyrelsens publikationer 2011-2011-2]

15 Någonting allvarligt har hänt med landets ekonomi!
 Som precis har nämnts - äldrevården krackelerar!
 Det är alltför långa köer i cancer vården! Två månaders väntan på operation kan bli förödande!
 Landets sjuksköterskor tvingas ständigt att arbeta på övertid under långa nattpass!
 Det saknas medel för underhåll av järnvägsnätet - resultatet blir givetvis urspårningar av tågen!
 Sveriges Försvarsmakt saknar möjlighet att avvisa främmande luftstridskrafter nattetid. Stridspiloterna var endast tillgängliga mellan kl 08.00 till 17.00!    

För tre år sedan köpte det brittiska fastighetsbolaget Boultbee - de tio största galleriorna av Stockholms stad. Resultatet har lett till tomma butikslokaler, vanskötta förortstorg och rekordmånga mål och tvister. Moderaterna i Stockholm ingick ett muntligt avtal i en fastighetsaffär för drygt 10 miljarder kronor. Boultbee visade tydligt att avtalet inte var värt pappret det inte var skrivet på. I november 2010 övervägde Boultbee att sätta sina gallerior i Stockholm i konkurs – samtidigt som bolagets ägare tog ut 654 miljoner kronor i vinst. Efter årsskiftet togs galleriorna över av Royal Bank of Scotland. En av storägarna av den banken var ofattbart Muhammar Khadaffi. Att den libyske diktatorn över huvudtaget haft med saken att göra är en tydlig illustration av en fastighetsaffär som gått överstyr.[. . .]
= = =

Att sälja ut Sveriges el-sektor - med en begynnelse från 1990-talet, skedde i flera plan genom ett stort antal komplicerade transaktioner. Det handlar (1) stora kraftbolagens samgående, eller uppköp av större aktörer, (2) kommunernas försäljning av kommunalt ägda el-företag, (3) svensk industri som avhände sig sin el-produktion.

1. Antalet större kraftbolag – (icke ägda av Vattenfall) kom att halveras såsom: Skandinaviska Elverk, Smålands Kraft, Yngeredsfors, Båkab, Graningeverken, Gullspång kraft, Stora Kraft, Uddeholm m fl som alla hamnade Fortums ägo år 2002. Sydkraft, till stor del ägt av Malmö kommun, hamnade inom E.ON sfär. Utöver de stora åtta kraftbolagen fanns år 1991 ej mindre än 256 självständiga el-företag i Sverige.  

2. Av Sveriges 286 kommuner – hade 207 av dem, år 1991 ett eget kommunalt eller lokalt el-företag. Tio år senare hade 100 av dessa kommuner sålt ut sin el-handel och ett 50-tal kommuner sålt ut el-näten. Av det 70-tal kommunala el-verk som fanns 1991 återstod enbart 9 st medan de kommunala bolagen hade minskat till 16 st.  C:a 40% av de kommunala el-företagens kunder hade övertagits (uppköpts) av något av de tre större kraftbolagen.  

3. Svensk industri – AGA, SCA, Stora Enso, ABB m fl som varit stora aktörer inom svensk industri under tillväxtåren, hade i början av 2000-talet försvunnit från el-marknaden. Här skedde ett skifte hos dessa bolag mot en koncentration till den egna industriella kärnverksamheten. Men industriföretagens utträde ur el-branchen var långt ifrån stringent. Exempelvis äger SCA el-kraftverk men köper in el-kraft via Nord Pool vid behov. [Ref – Högselius & Kaijser]  

Ett fåtal kommuner som Skellefteå (Skellefteå Kraft) och Östersund (Jämtkraft) bar sig inte lika huvudlöst åt som flertalet av landets övriga kommuner, utan el-produktion behölls i dessa kommuners ägo. Övriga kommuner antog få ett ekonomiskt vederlag som kunde stoppas in i den magra kommunala kassan - men ack vad de bedrog sig!  

Politiska beslutsfattare och el-marknadens aktörer hade en övertro på att konkurrens skulle uppstå genom avregleringen och därmed leda till låga el-priser för förbrukarna. Konkurrensen uteblev och i stället uppkom oligopol med såväl skyhöga el- som nätpriser för industri och hushåll. Nästan dagligen påvisas i TV hur el-priserna slår hårt mot svensk industri och privatabonnenter.  

Jag har uppfattningen att läsarna fullt ut förstår skälen till nyssnämnda händelser!

16 - Mitt eget fyraårssyndrom
Vår dotter som i berättelsens början var fyra år, har nu hunnit bli 40 år och verksam som sjuksköterska. Hon hälsar ofta på oss föräldrar och är oss till stor glädje. "Men pappa", säger hon, "skall inte mamma, som nu har varit sjuk en tid, och du fundera på att sälja det här huset och flytta till ett enklare boende i lägenhet på äldre dar´. Ni kommer inte att orka med hus och trädgård så länge till".

Jag blir mycket upprörd, "När din mor och jag har blivit pensionärer har vi tänkt bo här på äldre dagar. Här finns så mycket att göra, jag skall måla taket nästa sommar, ordna med bättre vattenavrinning för stuprören, vaxa bilen och lägga på underredsmassa, så det fungerar inte alls med en lägenhet. För övrigt känner jag mig inte alls gammal, jag skall ut på en joggingrunda straxt".

Det var mitt eget fyraårssyndrom som slog till igen.

Mvh/ Skribenten
avatar
Skribenten

Poäng : 2522

Back to top Go down

Re: Att bli gammal och behöva kommunal vård mot livets slut

Post  Sponsored content


Sponsored content


Back to top Go down

View previous topic View next topic Back to top


 
Permissions in this forum:
You cannot reply to topics in this forum