Nobelpristagaren V.S. Naipaul som år 2001 störde de korrekta leden

View previous topic View next topic Go down

Nobelpristagaren V.S. Naipaul som år 2001 störde de korrekta leden

Post  Skribenten on Sat 6 Jun - 17:05

Epilog
Under tusen år har islam inom sitt utbredningsområde mött sina kritiker med mord, förföljelse och censur. I dag lever ett stort antal muslimer i den del av världen där vare sig ideologi eller religion kan (får) utsättas för kritik. Det betyder att islam inte, likt kristendomen, kan (får) utvecklats i dialog med andra tankeuppfattningar. Resultatet blev mycket tydligt i Salman Rushdie-fallet. Resultatet blev också tydligt när V.S. Naipaul fick Nobelpriset i litteratur å 2001. Att två personer kunde skaka en världsreligion sade mer Islams bräcklighet än dess styrka. Det stora korthuset vacklade och Islamska fundamentalister saknade ett fundament. Det skulle aldrig ha kunnat hända inom judendomen, kristendom eller buddhismen.

1 V.S.Naipaul - år 2001 nobelpristagare i litteratur
"Nobelpriset i litteratur år 2001 går till den trinidadisk-engelske författaren Vidiadhar Surajprasad Naipaul." Det meddelade Svenska Akademiens dåvarande sekreterare Horace Engdahl när han slog upp dörrarna och presenterade Nobelpristagaren inför den stora skara journalister som i dec 2001 hade samlats på Börshuset i Gamla Stan. Naipaul fick priset "för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro".

V.S.Naipaul nobelpris var inte okontroversiellt. Straxt hördes protesterna i de politiskt korrekta leden. Man menade att den muslimska världen skulle ta anstöt. "Fel tidpunkt, dåligt omdöme", skrek Sigrid Kahle i en TV-debatt. Kahle menade att muslimerna kunde "skrämmas upp" ytterligare, detta med anledning av WTC 11 september 2001. [Ref - SvD 10 dec 2001].

Pär Jansson i tidningen broderskap 2001, menade att Naipaul framför allt riktade sin ilska mot islam; "Den brittiske författaren V S Naipaul börjar alltmer låta som en bitter äldre herre, en chauvinistisk hindu som vill att gamla förorätter som han anser att hinduerna blivit utsatta för ska återgäldas". Men den muslimska invasionen av Indien på 1500-talet var en kulturell katastrof för Indien, anser Naipaul, mycket värre än det brittiska kolonialstyret.

I Aftonblaskan öste Hamilton på med sin ilska. "För många år sedan läste jag en obehaglig bok av Nobelpristagaren V S Naipaul. Förra veckan läste jag den för första gången".

Men var fanns orsaken till att Naipaul nobelpris hade retat upp den politiskt frälsta skaran? För att få svar måste vi gå till rese- och verklighetsskildringen "Bland de rättrogna - en islamisk resa", utgiven på engelska 1981, översatt och utgiven på svenska hos förlaget Bra Böcker 1982. Jag fann boken på en "loppmarknad" under en resa i norrland. Överraskande är att Naipaul redan för mer än två decennier sedan visade upp kaos, främlingsskap och oroligheter som resultat av ”mångkulturella drömmar”. Genom nobelpriset gavs ett facit av pågåendet utav det mångkulturella experimentet, därav följde ilskan från de politiskt korrekta leden.  

2. Naipaul - en kort biografi
V. S. Naipaul föddes 1932 på Trinidad av västindiska föräldrar med sina rötter i Indien: hans farsföräldrar emigrerade från Indien till Trinidad för ett bättre liv men kom att hamna som slavarbetare på de koloniala sockerplantagerna. År 1950 lämnade V. S. Naipaul, arton år gammal, hemlandet för att läsa vid Oxford University på stipendium. Hans dröm och mål var att bli författare, förankrad i det brittiska samväldet. Idag är Naipaul fortfarande bosatt i England och räknas till vår tids stora berättare.

Kolonialismen och efterkolonialismen är något Naipaul ständigt återvänder till. Ofta hämtar han fram underlag från sin egen verklighet. I Ett hus åt Mr Biswas , Naipauls stora roman om den indiske antihjälten Mr. Biswas, har hans egen far stått modell för huvudpersonen. Fadern var hans föredöme: indiern som bröt sig ut ur bondens och arbetarens rutinliv och blev en lärd man, skribent, en skeptisk journalist som dock inte förmådde stå emot vidskepelsens krafter.

V.S. Naipaul är en författare med världsperspektiv, en resenär med en fot i engelsk kulturmiljö och den andra i den indiska. Hans otaliga resor till världens alla hörn har sedan debuten 1957 resulterat ej mindre än 24 böcker. Oförtröttligt ställer han frågor om arv, identitet, rotlöshet och främlingskap i som resultat av en mångkulturell värld. På sin eleganta prosa rör han sig ledigt inom skilda genrer och över litterära gränser, ofta i ett och samma verk. Naipaul har stöpt varje verk i sin egen form, det må vara romanens, resereportagets, dokumentärens eller essäns.

Senare decennier har Naipaul alltmer kommit att beskriva samtiden journalistiskt och dokumentärt. Många av hans böcker utspelar sig i tredje världen och med tiden har hans ironiska syn på de så kallade utvecklingsländerna blivit alltmer pessimistisk. Men V. S. Naipaul gör såväl analyser och politiska kommentarer som intervjuer av människor han möter. Han frågar och lyssnar, ödmjukt och nyfiket, en resenär och betraktare som rapporterar med distans och humor men som också upprör och engagerar. Stundom kan Naipaul liknas vid en detektiv som inte ger upp ett spår förrän han efter efterforskning och slutledningar har löst gåtan och visar fram resultatet.

3 - Bland de rättrogna - utav Vidiadhar Surajprasad Naipaul
I slutet av 1970-talet reste Naipaul genom Asien och såg spåren efter den muslimska väckelsen. Turbulensen efter den Iranska revolutionen hade inte lagt sig. Resultatet blev ett långt reportage ”Bland de rättrogna”. Naipaul gör sin resa genom fyra länder, Iran, Pakistan, Malaysia och Indonesien. En vit europé hade aldrig kunnat nå och skildra de miljöer Naipaul beskriver. I detta inlägg saxar jag enbart ett par läsvärda avsnitt från Iran och Pakistan.

3.1 Iran- Sid 39-40
"När Shahen regerade hade allting i Iran varit till för honom. Han hade sugit ut miljarder ur landet; han hade låtit landet plundrats av utländska företag; han hade fyllt landet med rådgivare och tekniker. Dessa utlänningar hade svindlande löner och bodde i stora hus; amerikanarna hade till och med en egen TV-kanal. Folket i Iran kände att de hade förlorat sitt land. Och Shahen brydde sig aldrig särskilt mycket om religionen, den omhuldade shia-läran.

"Så underbart det är nu", sade mannen från Bombay, "att se Alis regler återinföras, att kvinnan använder slöja igen, att hon inte får visa sig i TV. Ingen alkohol".

"Det lät förbluffande, efter detta passionerade tal. Handlade Alis regler bara om detta? Kunde den tusenåriga shia-läran inte erbjuda något större?"

3.2 Islamsk samhällsplanering -- från Message of Peace S 44
"Bygg i hörnen av en tänkt fyrsiding fyra bostadsområden. Ge varje område kring en moské, en sjukvårdsklinik och en lekskola; här kommer kvinnorna att hållas sysselsatta. Männen går ut och arbetar. Arbetsplatserna skall finnas i fyrsidingens mitt. I hjärtat av detta område byggs en moské som är tillräckligt stor för att rymma hela den manliga befolkningen. I anslutning till moskén skall finnas ett allmosecentrum, eftersom den religiösa avgiften är ett lika viktigt led i den islamska läran som bönen eller fastan eller vallfärden till Mecka. I en cirkel runt moskén skall det finnas basarer, utanför basarerna en ring av kontor och i utkanten av denna ring sjukhus, mödrahem och skolor, så att männen på sin väg till arbetet kan följa barnen till skolan och vid andra tillfällen snabbt kan komma till sjukhus eller mödrahem. På fritiden kan kvinnorna träffas och prata. Männen kan rida eller ägna sig åt sportflygning. Tanken är dock att inte uppmuntra till fritidaktiviteter som kan distrahera den religiösa medvetenheten i samhället". [. . .]    

3.3 Pakistan- S 128-129
"Drömmen om ett muslimskt hemland hade fått egendomliga konsekvenser. Och underligast av allt var att staten, som för vissa människor framstått som Gud själv, en fulländad belöning för de rättrogna, inte så mycket livnärde sig på sin jordbruksexport eller avkastningen av sina småindustrier som på export av människor. Tidningarna flödade av annonser om export av arbetskraft".  

"Föreställningen om en gudomlig islamsk stat hade aldrig funnit sin form i politisk eller ekonomisk organisation. Pakistan - som var 160 mil långt och sträckte sig från Arabiska havet till Himalaya - levde på pengar utifrån. Byggrushen i Karachi bars delvis upp av penningförsändelser från exporterade arbetare, som fanns överallt, på laglig eller olaglig basis. De fanns inte bara i de muslimska länderna, som Arabien, länderna runt Persiska viken, Libyen, utan också i Kanada och Förenta staterna och i många europeiska länder".

"Verksamheten var organiserad. Liksom revisorer studerade skattelagstiftning, studerade experterna på arbetskraftexport i Pakistan immigrationslagar i olika länder och spekulerade hur de bäst skulle kunna placera ut sina styrkor; var fanns det möjlighet att förlänga turistvisum (de flesta europeiska länder), att ta in anhöriga (England), var fanns det chans att kunna få studentvisum förnyat (Kanada och USA), att söka politiska asyl (Sverige, Österrike och Tyskland), i vilka länder kunde man ta sig in utan visum (Finland). Hela flygplanslaster fulla med arbetare reste iväg. Flygplaten i Karachi var utrustad för denna emigranttrafik. En del lyckades komma fram, andra skickades hem. Rubrik; ”Tyskarna skjuter fyra pakistanare; olaglig resa". Detta var en notis i en tidning, vidarebefordrad från Turkiet på emigranternas resväg, och handlade om en grupp arbetare som skjutits i benet för att på ett humant sätt göra dem oförmögna till arbete".

"Utomlands kastade sig emigranterna i armarna på medborgarrättsorganisationer. De sökte skydd i lagstiftningen hos det land dit de kommit. De eller deras representanter sa de rätta sakerna om skillnaden mellan fattiga länder och rika, mellan söder och norr. De talade om det brottsliga i rasdiskriminering och om människors brödraskap. De vädjade till idealen hos den främmande civilisationen vars förtjänster de förnekade i sitt hemland".

"I de rättrognas ögon var detta inte motsägelsefullt. Hemma var hemma och borta var borta. Ekumeniska ord som yttrades utomlands ändrade inte den saken. Den muslimska staten var som Gud själv, den var någonting för sig, och den måste oupphörligen renas och försvaras. Eller som det stod i en artikel i Tehran Times om den islamska vågen; Genom att anpassa sig till nutida behov i enlighet med den heliga Koranen och Sunna (de handlingar som betraktas som uttryck för rättrogen islam), kan Iran och Pakistan i uppriktigt samarbete och klar målmedvetenhet slå fast sanningen att islam är en total livsform"[. . .]

4. På vad sätt handlar då våra svenska folkvalda?
För mer än tre decennier sedan visste vi resultatet från den islamska revolutionen och dess expansion. Hur bemöter då våra folkvalda den islamska utmaningen? Svenska Regeringen satte in motåtgärder mot det obekväma nobelpriset år 2001 i den meningen att ”bota fördomar om islam” genom att dela ut över 200.000 exemplar av boken "Jalla nu klär vi granen" till svenska gymnasieelever. Boken på c:a 130 sidor med 44 korta inlägg, tilldelades mest utifrån ungdomar i den muslimska världen, men också från etablerade journalister, exempelvis SvD Bitte Hammargren. Boken anses ge personliga vittnesmål om hur det är att vara muslim i dagens Sverige.

Svenska Regeringen lade stor vikt vid sitt motåtgärdsprojekt och på presskonferens torsdagen 11:e april 2002 visade fyra politiska kändisar upp sig. Det var dåvarande utrikesminister Anna Lindh, alltid närvarande Mona Sahlin, Britta Lejon samt Thomas Östros. På Medelhavsmuseets kafé var de församlade bland vattenpipor och arabiska väggtexter.

Dåvarande utrikesminister Anna Lindh passade på att fördöma Israel samtidligt som hon hoppas att boken skulle utgöra göra ett stöd till muslimska ungdomar i Sverige. Sahlinskan framförde visdomsord att ”hon fått en mer komplicerad bild av muslimsk kultur vilket ansågs bra eftersom förenklingar inte kan föra integrationen vidare”. [Ref - Metro 2002-04-11, SvD 2002-04-12]

Enligt vänstern ”skall hela samhället förändras och ett nytt samhälle skall byggas” trots att socialismen ej någonsin lyckats visa upp ett enda i längden livskraftigt och funktionsdugligt samhälle. Islam har då blivit den hävstång som passar bra att använda och alliera sig med. Islam har sedan länge en politiskt korrekt gräddfil Men hur har Vänstern tänkt att resultatet skall bli ?

- Syrienregimen tillhör alawiter som är en del av shiaislam, därav stödet från Iran och Hezbollah i Libanon. På opponentsidan finns förutom det sunnitiska legitima motståndet (som omvärlden försöker stödja) även de mordiska jihadisterna, många tillresta från Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, USA och många fler länder.

Islamiska staten (IS) är en väpnad terrororganisation, sunniislamistisk rörelse, främst aktiv i Irak och Syrien. De betraktar sig som den enda legitima regeringen i en islamisk stat. I juni 2014 utropade gruppen ett världsvitt kalifat med religionpolitisk auktoritet över alla muslimer.

Svenska Säkerhetspolisen uppger att minst 80 personer har rest till kriget i Syrien och Irak som där deltar på olika sidor i den pågående konflikten. Många av resenärerna har anslutit sig till Islamiska staten. Enligt uppgift skall minst 40 av dem ha återvänt till Sverige. Via svenska konton i sociala medier sprids också Islamiska statens propaganda i form av filmer på massakrer och hyllningar till martyrer. Det finns även bilder på ”göteborgare” som hyllas och omfamnas av en av Islamiska statens högsta ledare.

Tillflödet av muslimer till Sverige är stort och olika muslimska fraktioner vill ha sina egna moskéer. Att olika riktningar inom islam har svårt att hålla sams är knappast något som behöver påpekas.

Mvh/Skribenten

Skribenten

Poäng : 2349

Back to top Go down

View previous topic View next topic Back to top


 
Permissions in this forum:
You cannot reply to topics in this forum